Ur: Hjalmar Söderberg (1977 [1912]). Förvillelser. Delfinserien 414.

Färgens stämningsskapande mening
I ett kärleksmöte mellan huvudpersonerna väver Söderberg in färg och ljushetskontrast i texten, för att ge liv åt platsen där mötet sker (s. 139).

… De sutto vid fönstret i mörkningen. …en ensam mörkviolett sky… lyktorna tändes… stjärnorna blänkte fram… tindrade Venus… mörkvioletta skyn… lyste den röda Mars… det mörknande blå… Är hon ljus eller mörk?… blå vindruvor…

Jag läser vidare i höstmörkret.
Nina Nilsson