Nina Nilsson
Målaren Göran Johansson ställer ut målningar på Galleri Aveny i Göteborg (pågår till 15 nov.)
Färgerna är genomgående mättade.
Mot en svart bakgrund lyser komplementkontrasterna gulgrönt mot rosa och ljust blått mot orange. Itten (1971) skriver att två komplementfärger är ett sällsamt par (…ein seltsames Paar). De är motsatser och dras till varandra. Bredvid varandra stegras de till största lyskraft. Nu är det ju inte enbart färgen som bestämmer uttrycket i en målning, hos ett klädesplagg eller i en blomsterlist. Formen har betydelse. Den rörelse, eller instabilitet som den rosa flaskan med den orange kapsylen ger uttryck för bidrar till det lysande… ett liksom ”dansande” inre ljus.
Ljushetskontrasten byggs med de två polära kontrasterna svart och vitt. Övriga färger är oklara, uppblandade med svart (engelskt rött, blåsvart indigo, blågrön cuelin och smutsat gult). Uttrycket blir bestämt och samtidigt desperat, två blommors absolut sista försök att blomma ut innan hösten tar över.
Även i denna målning lyser komplementparen i mättat orange och blått, rött och grönt. Färgerna är rena med undantag för det gröna som är transparent och släpper igenom bakgrundsmålningen. Svärtan är kolsvart och ger djup åt övriga färger.
Målningen ger på mig ett klart budskap om kärlek till de klara färgerna och om allvaret i det svarta. Svarta fjärilar låter sig fångas i en klarblå hov. Under lyser Göran Johanssons signatur i mättat rött.
Detalj från kanslibyggnaden.
Jag hade med mig Kulturkulör, en färgsnurra för förtraditionella linoljefärger. Den är bra att ha i historiska miljöer och lagom att ha med på resan.
Träfasad med lite färg kvar, bredvid en tegelfasad som är omgjord flera gånger och runt fönstren putsverk med väl arbetade ytor. Teglet har olika färger och storlekar, troligtvis från olika platser och antagligen även tider.
En urtvättad träfasad, spår av gul färg men mycket är blånat trä.Många kulörer passar in och går att finna i fasaden, ju närmare jag tittar desto mer variation ser jag. Den gula ockran är eventuellt bruten med vit innan den för länge sedan målades på.
Tegel, från orangeröd till vinröd och nästan brun. På Sveaborg finns många varianter av tegelröda fasader, antingen murade med synligt tegel eller putsade och infärgade.
Och det rosa, som i modebranschen kanske skulle kallas puderrosa, svagt, varmt och alldeles undeerbart. När det väl täcker en hel vägg upplevs kulörern som betydligt mer rosa än vad den ser ut så här i färgproverna. Jag skulle tro att järnoxidär tillsatt putsen. 
En cykelkärra står lutad mot en sliten fasad med en tydlig variation i både kulör och material.
Många är kulörerna jag finner i detta varierande röda.
Som färgschema kan det se ut såhär, olika typer av natursten i en mur på Sveaborg. Variationen är stor.
Stora Badhusgatan 12-20, i Göteborg.,
Det höga Otterhall syns från Stora Badhusgatan. Från början ett putsat hus men på 30-talet kläddes vissa partier i kopparplåt och under mitten av 60-talet fick huset sitt nuvarande utseende.
Husens kulärer och fönstrens kulör i fyrkanten i mitten. Flera av husen husen har samma kulör. Huset med de röda fönstren ligger en bit öster om de andra och hänger inte direkt ihop med dem. 
kulörklubben 