Färgackordik på Nationalmuseum
N. Nilsson

Jag gick direkt upp till andra våningen och klev in i första salen, därefter den andra, den tredje, den fjärde . . . Samtliga salar hade olika färgsättningar på väggarna. Tavlor, möbler, och skulptur exponerades mot dessa ibland mättade färger ibland en aning blekare ibland kalla, ibland varma. Tavlornas guldramar skiftade kulör allteftersom bakgrundsfärgen ändrades. Ansamlingar av föremål gav en alldeles särskild färgackordik beroende på var man befann sig i rummet och hur ljuset föll in från fönstren.  Jag upptäckte att jag blev mer intresserad av färgsammansättningarna/kombinationerna än av de enskilda verken. Vissa kombinationer var vackra andra milda, några brutala. Konstglaset i montrarna gjorde ett starkt intryck.  Exempel på glas är de kulörlika gröna föremålen i opakt eller transparent gods.

Exempel på komplementkontrast.

Parisblått och guld i dramatiskt ljus. Violetta toner, guld och mörkt grönt.

Sigrid Hjerténs klara färger mot engelskt rött.  Konstglas, raffinerat i grönt o blått.

Komplementkontrast mellan två väggar; guldockra (ovan) och ljust violett (nedan).