Strax utanför Helsingfors ligger Sveaborg. En försvarsanläggning började byggas här i mitten av 1700-talet och är en av världens största försvarsanläggningar. Bebygelsen är svensk, finsk och rysk.

Ankomst
Denna långa rosa byggnad är det första som möter en när man landar med färjan på Sveaborg. Rosa puts med gråvita fönster infattningar och grå fönster. Tänka att en så viktig byggnad som ankomstkansliet kom att vara rosa, en kulör som i alla fall inte jag associerar med krig och försvarsmakt.

Detalj från kanslibyggnaden.

Jag hade med mig Kulturkulör, en färgsnurra för förtraditionella linoljefärger. Den är bra att ha i historiska miljöer och lagom att ha med på resan.

Det är sällan jag hittar helt rätt med denna färgsnurra, då den inte är så omfattande, men jag blir tillfredsställd när jag gör det.

Olika material och ytskikt möts
Många av husen på Sveaborg är flera gånger ombyggda och påbyggda. Här syns detta tydligt.

Träfasad med lite färg kvar, bredvid en tegelfasad som är omgjord flera gånger och runt fönstren putsverk med väl arbetade ytor. Teglet har olika färger och storlekar, troligtvis från olika platser och antagligen även tider.

En urtvättad träfasad, spår av gul färg men mycket är blånat trä.Många kulörer passar in och går att finna i fasaden, ju närmare jag tittar desto mer variation ser jag. Den gula ockran är eventuellt bruten med vit innan den för länge sedan målades på.

Tegel, från orangeröd till vinröd och nästan brun. På Sveaborg finns många varianter av tegelröda fasader, antingen murade med synligt tegel eller putsade och infärgade.

Och det rosa, som i modebranschen kanske skulle kallas puderrosa, svagt, varmt och alldeles undeerbart. När det väl täcker en hel vägg upplevs kulörern som betydligt mer rosa än vad den ser ut så här i färgproverna. Jag skulle tro att järnoxidär tillsatt putsen.

Röda fasader
Bland de rosa husen finner vi röda fasader. På hålla kan de se enfgärgade ut men när jag kommer nära upptäcker jag stor variation i putsen. Ljusare partier, mörkare partier, kanske fuktigare ställen, kanske nyputsat och infärgat på nytt.

En cykelkärra står lutad mot en sliten fasad med en tydlig variation i både kulör och material.

Många är kulörerna jag finner i detta varierande röda.

Stenen

Även i den granit och natursten som används på Sveaborg finns stor variation i kulör.

Som färgschema kan det se ut såhär, olika typer av natursten i en mur på Sveaborg. Variationen är stor.

Olika dämpade rosa, grå och kulör som drar åt gult.

Den gröna vaktkuren
Som kontrast till allt det rosa, röda och ockrafärgade står den gröna vaktkuren strax nedanför kyrkan.

En reflekterande kommentar
Många kulörer blev det på Sveaborg men jag kan se en tydlig sammanhållning dem emellan. Järnoxidrött uppblandat med vitt ger de ljusa rosa och i sin naturliga form en mörk roströd, till detta gula ockratoner och grått i fönster och detaljer. Det rör sig i den gulröda skalan påfärgcirkeln och som tydlig komplementkontrast och utstickare har vi den turkosgröna vaktkuren, som att den som beslutade om dess kulör var riktigt trött på allt gulrött, eller ett medvetet val för att vaktkuren definitivt skulle synas och kulörmässigt poppa ut.

//Emma-Kara