Vi fortsätter det röda med att titta igenom äldre inlägg. Här är ett inlägg från 2013 som vi återpublicerar.

The Tough Alliance – Popaganda maj 2005, Stockholm. Ljus E-K Nilsson. (Foto, vi vet inte fotografens namn men om känner du igen din bild hör gärna av dig!)

Ninas kommentar till bilden
Bilden är magisk! Det har både med dess färg och form att göra. Formen; armarna och mikrofonens riktning bildar tillsamman med benen en snett utåt uppåt rörelse som fortsätter – alternativt landar – i det gröna ljusets strålar. Det ger en öppenhet för olika slags tolkningar: ikonografisk (stjärnform), psykologisk (expressiv), litterär (inferno) med flera. Den gröna färgen är kall, snarast blåaktigt grön och skall troligen föreställa rök. I bilden blir den röda figuren blodaktig, som om den rest sig upp ur en rödfärgad vätska som liksom ”brinner” i sin intensitet.

Den röda vågrätalinjen är förstås viktig i sammanhanget, liksom att den bryts av, av både grönt och rött ljus.

/N.N.

Emma-Karas kommentar
Ljus träffar en yta reflekteras strålarna och vi kan uppfatta ljuset och färgen. När man arbetar med ljus på scen som i bilden ovan måste ljuset träffa något för att vi skall se det. Röken reflekterar det turkosa ljuset, om vi inte hade haft rök på scen hade det turkos ljuset landat på scengolvet och ingen hade sett det.

På sångaren ligger rött ljus, för att han skall synas men också för att förstärka det turkosa i bakgrunden (med vitt ljus på sångaren hade bakgrunden blivit fadd och uttryckslös, med blått hade allt flutit samman). Det röda ljuset träffar sångaren, här finns ingen rök som fångar upp och reflekterar vilt om kring sig vilket bidrar till renhet och tydlighet.

De två ljusens kulörer, riktning och karaktär står i kontrast till varandra och förstärker upplevelsen: en ljus turkos ganska mjuk bild i bakgrunden och en skarp, ren och karaktärsfast röd i förgrunden vilket speglar musiken där sången är rå, ren och intensiv och musiken briljant, melodiös och poppig i bakgrunden. Snyggt!

/Emma-Kara