Kategoriarkiv: Johannes Itten

forts. Heta kulörer kyls med purpur (rödviolett)

Nina Nilsson

Lizz Sharr. ”Dolls & Things”. Tempera på duk. Målningen visades på galleri Göteborgs Konstförening, Göteborg 2023.

Här är det andra ordningens färger som dominerar: purpur och orange. Det är sparsamt med det det gula och blå i första ordningen. En valörskillnad i det ljusa blå ger målningen en djupverkan.

I Johannes Ittens färglära (Itten 1971) kan vi läsa om de subjektiva färgklangerna som enligt honom handlar om att de speglar individens eget väsen. I färgackordet ovan dominerar purpur mängdmässigt och skapar hetta tillsammans med rött och rödbrunt. Gult och blått kyler ner.

Brunt – lera

Adrienne Riseley Ställer ut arbeten i lera på Galleri Majnabbe, Göteborg 21 jan – 5 feb.

Arbetsmaterialet är blålera, motiven icke föreställande. Det är snarare en undersökning i material och hur Riesley bearbetar det till olika uttrycksformer. Genom olika lasyrer och glasyrer får ytorna olika nyanser av brunt, blåaktigt grått och rött. Det är vackert och rått på samma gång.

Adrienne Riseley . Olika leror. Brunt möter grått, brunaktigt rosa och guld. Man anar även ett mörkt blått inslag.

Adrienne Riseley. Blålera.

Adrienne Riseley. Olika leror. Tre kulörer (brunröd, blågrå, rosa) sammansatta i ett raffinerat mönster. Diagonala band och vertikala rektanglar.

Adrienne Riseley. Olika leror, glasyrer och oxider.

Violett – en färgreflektion

LILA-skrivbordViolett på mitt skrivbord.

Här är violett och lila olika ord för samma kulör.

Violett eller lila är en blandning av blått och rött, ibland med inslag av vitt eller svart. Blandar man gult i den lila drar den mot brunt, som t ex vinröd eller oxblodsfärgat, om det nu finns en sån kulör. Var går då gränsen mellan lila och en intilliggande kulör som blått eller rött? Vad jag vill visa är att färg är relativt. Vi upplever en färg olika beroende på vilken kulör den relaterar till.

Rödlila
När det lila drar mot rött, vad blir det då för färg?

lila färgschema2
Ett färgschema utifrån detalj av första bilden.

Var går gränsen mellan rött och lila?

Färgprov på lila och röd nyans.

En röd kvadrat och en lila kvadrat. Den mindre kvadraten i mitten av de båda större har samma kulör. Den är hämtad från fotografiet ovan, det pappersprov som ligger under pennan med ett B på. Den mindre kvadratens färg upplevs inte samma. Beroende på omfärgen upplevs den olika. Kanske lila mot den röda och rödrosa mot den lila?
(Omfärg kan du läsa mer om i avsnitt om Johannes Itten under ”I min bokhylla”)

Rödblå
Vad händer med lila när det drar åt blått?

lila färgschemaxVilka kulörer här är lila här?

Färgprov på lila och blå nyans.

En blå kvadrat och en lila kvadrat. Den mindre kvadraten i mitten av de båda större har även här samma kulör. Den är hämtad från fotografiet ovan, det pappersprov som ligger i mitten av bilden, mellan krokodilen och bollen. Den mindre kvadratens färg upplevs inte samma nu heller. Beroende på omfärgen upplevs den olika. Kanske lila mot den blå och grålilarosa mot den lila?

Konkret
För att konkretisera det för mig själv lät jag färga om ett mönster i tre olika varianter.

Lila mönsterfärger.jpgHär har jag använt en i förhållandevis klar mittenkulör vilket gör att den står sig väl mot omfärgen, ju grumligare och mer uppblandad kulören i mitten är desto mer föränderlig verkar den vara.

Jag experimetnerade med ett gammalt målat mönster som jag har bearbetat och gett ny kulör. I de tre varianterna är den violett i mitten samma men bakrundsfärgen är olika enligt färgschemat här ovanför.

Lila-mönster_2Lila-mönster_3Lila-mönster!_

 

En färgreflektion kring lila av
Emma-Kara

Blått temaarbete – del 2

Vad är blått?
Av Emma-Kara

För att kunna undersöka blått i förhållande till andra kiulörer började jag med att försöka finna en förhållandevis neutral blå bland alla mina blå pappersprover.


Vad är blått och vad är lila? När ävergår blått till att bli grönt eller grått. Detta är en fråga om relativitet. En blå lkan se grå ut mot en bakgrund men blå mot en annan…

Av mina blåaste pappersprover gjorde jag ett rutnät med blå bakgrund.


Montage av färgade papper. Det är som att den blå variationen framträder ännu tydligare mot en blå bakgrund.

Stor variation av blått!

Att arbeta med rutor i färgscheman är bra. Det kan i andra sammanhang vara svårt att studera färger utan att samtidigt förhålla sig till formen. När jag arbetar med rutor slipper jag distraktion från formen. Därför inleder jag min undersökning med att arbeta med rutor av olika slag.

Jag valde så småningom ut tre blå för att använda i mitt projekt. En ljus, en mittimellan och en mörk. Målet var att de varken skulle dra åt grönt eller åt lila, det är svårt att finna men dessa är förhållandevis neutrala.


Mina utvalda blå mot en grå bakgrund.

Som jag nämnde i förra inlägget skrev jag att  Johannes Itten gjorde olika påståenden om blått. Här kommer dem med min prövning.

Blått mot gult
”Står blått mot gult, verkar det blå mycket mörkt och utan strålning”.

Pappersmontage, blått mot gult.

Här har vi de olika blå mot gul bakgrund. Kan man då på detta sätt pröva Ittens påstående? Förlorar det blå sin lyskraft?En ljus blå, som den längst till vänster blir inte mörk. Men den mellanblå blir mörk i förhållande till den gula bakgrunden. Den mörka blå är mest mörk, har den någon strålglans här? Knappast.

Blått mot svart
”Står blått mot svart, så lyser blått med ljus ren kraft”.

Pappersmontage, blått mot svart.

De blå färgerna lyser. Även den mörkaste blå längst till höger får lyskraft mot den svarta bakgrunden.

Blått mot lila
”Står blått mot lila, verkar det tillbakadraget, tomt och kraftlöst. Det lila fråntar blått varje betydelse genom sin starkare materiella kraft”.

Pappersmontage, blått mot lila. (Färgerna är korrigerade i datorn…)

Är nu det blå återigen tillbakadraget och utan kraft? Detta nämns i samband med gult och återkommer här med lila. Ijämförelse med det svarta så är det blå här inte lika självklart lysande.

När jag undersöker färger såhär och påstår olika saker är det kombinationen jag tittar på, i en lyckad färgkombination lyfter färgerna varandra, de berikar varandra och existerar utan att ta udden från sin granne. Då går de ihop och lyser tillsammans.

”Om lila görs mörkare, vinner blått tillbaka sin lyskraft”.

Pappersmontage, blått mot mörkare lila.

De ljusa blå får kanske tillbaka sin lyskraft men den mörkaste blå uppslukas helt av det lila, kontrasten är för liten. Denna lila är betydligt mindre röd än den ljusare lila, detta påverkar också vår upplevelse.

Blått mot brunt
”På mörkbrunt (dov, mörk orange) råkar den blå färgen i en upprörd, starkt vibrerande darrning, och det bruna väcks samtidigt till en levande färg.”

Pappersmontage, blått mot brunt. (Färgerna är något korrigerade i datorn…)

Detta är ett svårt exempel. Det blå lyser, likt det gjorde mot den svarta bakgrunden, kanske ännu mer. Den mörka blå framträder. Men jag ställer mig frågan om den bruna berikas av det blå? Beror det på vilken brun vi väljer som bakgrund? Självklart. Denna bruna kanske inte är den mörka orangebruna som Itten syftar på.

Blått mot orangeröd
”På rödorange behåller blått sin mörka kraft och börjar lysa starkt. Här hävdar sig blått på sitt sällsamma och overkliga sätt”.

Pappersmontage, blått mot orangeröd.

De blå lyser utan att den röda förlorar i lyster. Här kommer även den mörkaste blå till sin rätt. Färgerna är tydliga!

Blått mot grönt
”Om blått står mot det lugnt gröna, så viker det starkt av mot rödaktigt. Endast genom denna avvikelse kan det räddas till levande verkan undan det grönas förlamande mättnad”.

Pappersmontage, blått mot grönt.

Den mörka blå framträder, den ljusa faller undan, den mellanblå existerar mot den gröna utan att någon av färgerna förlorar sina karaktär.

Jag kan däremot inte se det här att den blir rödaktig. Kanske min blå från början har lite grönt i sig vilket i så fall skulle motverka dragningen åt rött. I andra fall har jag sett tydliga exempel på den här dragningen åt lila men här ser ag den inte. Det beror självklart på vilka kulörer man använt.

Kommentar
Citaten är hämtade ur Ittens bok Färg och färgupplevelse, sid 88.

Det är alltid svårt att överföra pappersprover till digitala bilder. Därför har jag bearbetat bilderna, framfgör allt har jag sett till att de blå kulörerna är demsamma i alla exempel.

Detta är ett sätt att testa, ka sin förståelse för färg och lra sig att se färger på ett nytt sätt. Jag gjorde även screentryck med dessa olika färgkombinationer. Det kommer i nästa inlägg.

/Emma-Kara

Gult blandas med vitt respektive svart

Färgstjärnan
Nina Nilsson

Gult kan ljusas med vitt och mörkas med svart.

bild6
Färgstjärnan – en färgfigur av Johannes Itten.

Färgstjärnan beskrivs färgernas förhållande till respektive svart och vitt i sex parallella cirklar Johannes Itten kallar zoner: ”Zonen” (Itten 1979, [1969] s. 114). I stjärnans mitt ligger vitt. Mot periferin blir färgerna mättade, och ytterst mörkare i blandningen med svart. Stegvis ändrar alltså den rent gula sin karaktär mot ljusaste gräddvitt till nästan grönsvart.

Analoga färger
De stapelbara stolarnas färger ligger mycket nära varandra i färg. Därmed är de både möjliga och självklara att kombinera. De olika färgerna hör ihop och vi upplever möblemanget som en harmonisk och varierad helhet.

bild7Gulgrönt, gult, gulorange, orange, rödorange, röd. Foto: Emma-Kara Nilsson

Ur min bokhylla

Johannes Itten (1971) Färg och färgupplevelse.
Nina Nilsson

Samtidigt som färgforskare letade hållbara och klara pigment uttryckte filosofer och konstnärer sina tankar om färg grundade på erfarenhet. Ur detta kom ett strukturerat tänkande. Färger ordnades i kulörta system. Ett för konstnärer användbart sådant (bland flera andra) är den tolvdelade färgtoncirkeln, framtagen av Johannes Itten under 1900-talet. Samtidigt med honom utvecklade Josef Albers ett system som ”beskriver” färgens relativitet. Ytterligare ett färgsystem är NCS systemet, framtaget för färgbeskrivning snarare än att göra anspråk på att förmedla en expressiv upplevelse av färgens uttryck.

I färgtoncirkeln illustreras hur den gula färgen förhåller sig till andra färger. Den är komplementfärg till violett. Det är den ljusaste av alla kulörer. Den omges av de analoga färgerna gulgrönt och gulorange.

bild3Den tolvdelade färgtoncirkeln efter Johannes Itten.

Vitt på Way out west, del 2

Vitt på Way out west
Av Emma-Kara

Här tar jag upp lite vad som händer med vita ytor när man belyser dem med färgat ljus. Entrétältet och Metros monter får vara exempel.

Entrétältet
När besökarna kommer upp mot festivalområdet skall de gå igenom entrétältet. Det är ett vitt tält med belysning som varierar i färg. Här en bild där ljuset är ovanligt vitt.

entretältBild 1. Entrétältet på Way out west 2015. Foto E-K

Blått, orange och rosa ljus blandas och slår bitvis ut varandra. I den subtraktiva färgläran (i måleriet som vi lärt känna genom bl a Johannes Itten) så blir det grått när man blandar två komplementfärger som blått och orange. I den additiva färgblandningen (den som handlar om ljus kallas också optisk färgblandning) blir det vitt ljus när två komplementfärger blandas, vi ser det här i mitten av tältet.

Metros monter på dagen
Väggarna i Metros monter var i olika ljusa gröna eller nästan vita färger. Vissa väggar var tonade från ljust grönt i nederkanten mot mer beige i överkanten, jag fann det raffinerat i dagsljus.

Entréskylt Metros monter    Metros monter i dagsljus
Bild 2a och 2b. Onsdag eftermiddag i Metros monter, här förbereds det inför öppnandet på torsdagen. Färgvalen väckte mitt intresse, mest var det toningen på fondväggen och i entréskylen. Foto E-K

Entréskylten (2a) har bokstäver med svart mönster mot vit bakgrund. Montern (2b) har på sidorna vita gardiner med gröna ränder. Vi skall se vad som händer med det vita när kvällsbelysningen kommer på.

Metros monter på kvällen
Med ljus från underkanten utnyttjar de effektivt toningen i väggarna. Det är alltid lurigt att få ett jämnt ljus över en hel vägg om man har ljuskällorna riktigt nära. Det blir då starkare ljus nära ljuskällan. Här har de istället utnyttjat det genom toningen av väggen.

Metros monter liten   Metros monterBild 3a och 3b. Metros monter i kvällsljus. Fortfarande dagen innan festivalen öppnar. Foto E-K

I den vänstra bilden (3a) ser vi hur det blå ljuset i mycket slår ut originalfärgen på skylten. Den blir mer tonad i grönt i nederkant och får en allt blåare ton uppåt. De vita i bokstäverna antar samma färg som den träfärgade bakgrunden. Samma effekt ser vi inne i montern (3b) att gardinerna på vänstersidan som är vita med gröna randiga fält antar samma kulör som fondväggen.

En intressant detalj i entréskylten (3a) är att ovanför bokstäverna, där de skuggar själva väggen från underljuset, där kan vi ana en rödare ton. Detta orange ljus kommer från ett torn, några meter till vänster om skylten där det hänger orangefärgade lysrör. Ljuset från dessa ”slaskar” på Metroskylten (vi kallar det slaska när ljuset sprids oavsiktligt). Den varma träfärgen i skylten fångar upp den orange tonen väl, just där det blå ljuset inte når, och därför ser vi det i bilden.

En intressant detalj
De har i montern väl utnyttjat effekten med varma och kalla färger, Dj-platsen har ett varmt grönt ljus. När detta står framför den betydligt kallare blå väggen känns det verkligen som att dj-platsen framträder. Lyckat!

DJ-platsenBild 4. Dj-platsen i Metros monter. Foto E-K

Det var allt för denna gång från Way out west.

/Emma-Kara

Reflektioner om vitt

Reflektioner om vitt
Nina Nilsson

Vitt (även svart och grått) är en neutral färg. Rent vitt verkar stelt och svårt att få grepp om. Det helvita huset i Helsingør (undantaget den grå dörren) upplever jag främmande, anonymt, icke inbjudande (fig. 1). Genast vitt får en ton av en kulör ändrar det vita karaktär, blir varmare, grönare, gulare etc. Om vitt däremot skall behålla sin abstrakta karaktär måste de omgivande kulörta färgerna uppvisa ett annat ljushetsvärde skriver Johannes Itten. Piet Mondrians nonfigurativa måleri är ett illustrativt exempel där vitt och svart t.ex. ligger vid sidan av klart rött, blått och gult.

I Om det andliga i konsten (1970) skriver Wassily Kandinsky om vitt, att den vita färgen kan ”… bestämmas som symbolen för en värld där alla materiella egenskaper och substanser försvunnit – och med dem även färgerna.” (s. 88) Associationerna går inte längre till det föreställande utan till en känsla. Det vita hade sitt eget uttrycksvärde och den konstnärliga känslan kunde avgöra vad som var verksamt eller som inte var detta, skriver Sven Sandström i Det moderna skedet (1971). Kandinsky var övertygad om att alla människor förband samma färg med samma upplevelse. Det sättet att uppleva färg blev av central betydelse för Kasimir Malevitj (1878 – 1935). Han kom att bli intresserad av en formgrammatik som syftade till att upphäva det illusoriska motivet. Han visade verk i en ny stil – suprematism – geometriska former målade först i svart, därefter det färgade och slutligen i vitt. Med målningen Vit kvadrat på vit botten (1918) nåddes ”… ett känslans slutgiltiga upphävande av det föremålsliga.” (Lexikon för konst 1958, vol. H – O s. 849).

Sandström åberopar det starka intresset för teosofin som låg i tiden och att det knappast var en tillfällighet att Kandinsky, Malevitj och Mondrian var påverkade av denna religiösa strömning. Föreställningen om en icke synlig, andlig värld åtkomlig för de inre sinnenas iakttagelse ledde till teosofiska bildelement, gestaltade i en konstskola i USA och som redovisades i bokform. Enligt Sandström torde Kandinsky ha tagit del av den utgåvan.

Att här visa Malevitj målning Vit kvadrat på vit botten är inte meningsfullt eftersom den knappt syns mot bakgrund av ett vitt papper. Att visa den mot svart bakgrund skulle innebära att motivet ändrades.

Hur skulle det kännas att leva och verka på en plats eller i en stad med enbart vita hus? Skuggor skulle bildas i fönsternischer och förstärka dörrbladens olika utformningar i t.ex. släpljus. Att komma fram eller hitta rätt i den fysiska miljön skulle gå an (fig. 1),inte på grund av det vita utan på grund av dess form i olika ljus .

Vitt hus, Helsingør
Fig 1. Hus i Helsingør. Foto: N. Nilsson.

Vita rum inne i hus stämmer till tystnad, en känsla av att man viskar. En känsla av ett helt annat slag ger den klingande sprödheten i ljuskronorna, i hernhuternas (Brödrasällskapet) kyrkorum – en kontrast till det vita (fig. 2). Eller hör en samstämmig sång eller ett kraftfullt crescendo som spränger det vita.  Jag kan föreställa mig sången/ljudet i Hernhuternas kyrkorum i Christiansfeldt (fig. 3).

Lampett (beskuren) i Hernhuternas kyrkosal
Fig. 2. Lampett i mässing, Brødrehuset, Christiansfeldt. Foto: N. Nilsson.

Kyrkosal, Christiansfeldt (72)Fig. 3. Kyrkorummet i Brødrehuset, Christiansfeldt, Danmark. Foto: N. Nilsson.

Ingen tvivlar på att det vita huset i Helsingör (fig.1) är ett hus. Men dess kritvita (bariumsulfat?) färg utan kulörton bidrar till att jag står främmande inför fasaden. Vem bor här, vad är det för ett slags hus, privat eller offentligt? I Hernhuternas vita rum är det vänligare. Snickerierna är enkelt utformade och målade i en vitt. Det sandtvättade golvet ger rummet en varm ton.

Referenser
Catalogue de l’expositon Paris – Moscou organisée par le Ministère de la Culture de l’URSS Moscou et le Centre Georges Pompidou, Paris, 1979.

Josephson, R. & Sandström, S. (red.) (1971). Levande konst genom tiderna. [D. 6], Det moderna skedet. Stockholm.

Wirulf, B. (red.) (1958). Lexikon för konst: bildkonst, arkitektur, konsthantverk, konstindustri. [2], H-O. Stockholm.

Månadens tema: Analoga färgkombinationer

Månadens tema: analoga färgkombinationer
av Emma-Kara

Kulörklubben_dinosar
Bild 1. Dinosaurier i analog färgskala på väg in i den tolvdelade färgcirkeln. Illustration av Emma-Kara.

Månadstema
Månadsteman ger oss fokus och en ram för inläggen. Vi hade månadsteman under första året, då började vi med färgteman men övergick till teman som på andra sätt behandlar färg. Under hösten 2014 har vi testat att vara mer fria i våra inlägg. Vi upplever att månadsteman gav oss extra energi och fokus i våra inlägg. Vi har därför beslutat att fortsätta med månadsteman. Vi kommer att inleda med olika färgkontraster och färgskalor. Först ut är den analoga färgskalan.

Analog färgskala
Jag tar hjälp av tre olika färgteoretiker för att  beskriva vad en analog färgskala är; Aris Shirin, Garth Lewis och Johannes Itten.

Shirin
Shirin beskriver den analoga färgskalan så här:

Analogous combinations refer to a primary hue and two adjacent hues next to each other on the color weel. Analogous color combinations tend to be harmonious because they reflect similar wavelengths of light.

Citat taget från sidan 20 i: Sherin, Aris (2012). Design elements: Color Fundamentals – A grafic style manual for understanding how clor affects design. Rockport. Massachusetts.

Lewis
I ett tidigare inlägg beskrev vi analog färgskala med hjälp av Lewis (Lewis, Garth (2009). 2000 colour combinations for graphic, textile and craft designers. Batsford. London). Här ett utdrag ur detta inlägg:

Relationen mellan analoga färger (de som ligger nära varandra i färgcirkeln) betecknas harmoniska på grund av att de inte innehåller någon dramatisk kulörkontrast. De bygger på en gemensam kulör. I detta fall gult (fig. 4). Författaren skriver att intensiteten hos den gula färgen gör att den bör användas med sparsamhet eller i mindre mättad form i kombination med andra färger (Lewis 2009, s. 54). Om gult varieras i både ljushet och mättnad uppstår starka varma färger, de som pigment ofta kallas jordfärger: gulockra, rå umbra och bränd sienna med flera. Lewis menar att de förmedlar en naturlig atmosfär.

För att läsa hela inlägget kan du gå in här:
https://kulorklubben.com/2013/09/18/i-min-bokhylla/

Itten
När vi diskuterar färg refererar vi ofta till färgcirkeln. Då är det Johannes Ittens tolvdelade färgcirkel vi syftar till. Jag lägger med den här för tydlighetens skull (bild 2).

Färgcirkeln
Bild 2. Ittens tolvdelade färgcirkel.  Mer om denna här:
https://kulorklubben.com/2013/09/05/den-tolvdelade-fargcirkeln/ 

En analog färgskala är alltså tre färger som ligger bredvid varandra i färgcirkeln. Enligt Shirin så är det en primär eller sekundärfärg (de sex färgerna i den inre figuren) med de omgivande kulörerna. t ex gulgrön-gul-gulorange eller gulorange-oragnge-orangeröd eller gulgrön-grön-blågrön.

Vi kommer att göra ett antal inlägg under februari som på olika sätt illustrerar detta.

/Emma-Kara

Itten om ljushetskontrast (3)

Itten skriver: ”I en komposition med såväl neutrala som kulörta färger gränsande intill varandra, och med samma ljushetsvärde, påverkas de neutrala färgerna så att de förlorar sin abstrakta karaktär. Om de neutrala färgerna skall bevara sin abstrakta karaktär, så måste de kulörta färgerna uppvisa ett annat ljushetsvärde.” (sid. 41 i Färg och färgupplevelse) Med de neutrala färgerna avser Itten olika grå, från mörkaste till ljusaste. Jag tolkar det som att grått genom simultankontrast påverkas av omfärgande kulör. När den kulörta omfärgande har samma ljushetsvärde som den grå påverkas den grå mer.

Jag har valt att testa detta i tre enkla färgscheman som jag gjort i datorn. Grå ljushetskontrastBild 1. Vågrätt ser vi fyra olika kulörta färger, rosa, blå, grön och gul. Lodrätt har vi fyra grå en ljus, en mellangrå, en mörk och ytterligare en mellangrå.

Vi ser tydligt att den andra och fjärde grå från vänster är mer ljushetslika mot omfärgen än den första som är betydligt ljusare och den tredje som är betydligt mörkare.

Vi ser också att de grå som är mer ljushetslika påverkas mycket av omfärgen. Det är tom svårt att tro att det är samma grå i den andra lodräta raden. Den ljusa grå och den mörka grå påverkas inte alls lika mycket av omfärgen.

För att pröva detta ytterligare gjorde jag två färgscheman till. De kulörta färgerna är mörka i bild 2 och ljusa i bild 3, de grå tonerna är samma som i bild 1.

imageBild 2. Här är det den tredje radens grå som påverkas mest då den mörka grå är mer lik sina mörka omfärger.

imageBild 3. Här är det den mörka radens grå som påverkas minst, då ljushetskontrasten är som störst.

Kommentar
Jag börjar sakta greppa och förstå, inte bara i teorin utan också i praktiken, samtidigt som jag får en teoretisk bakgrund till det som jag anade redan innan.

Nu på väg till Stockholm och ny träff på kursen; ”Perception, färg, ljus och rum”.

/Emma-Kara