Etikettarkiv: Itten

Blått temaarbete – del 2

Vad är blått?
Av Emma-Kara

För att kunna undersöka blått i förhållande till andra kiulörer började jag med att försöka finna en förhållandevis neutral blå bland alla mina blå pappersprover.


Vad är blått och vad är lila? När ävergår blått till att bli grönt eller grått. Detta är en fråga om relativitet. En blå lkan se grå ut mot en bakgrund men blå mot en annan…

Av mina blåaste pappersprover gjorde jag ett rutnät med blå bakgrund.


Montage av färgade papper. Det är som att den blå variationen framträder ännu tydligare mot en blå bakgrund.

Stor variation av blått!

Att arbeta med rutor i färgscheman är bra. Det kan i andra sammanhang vara svårt att studera färger utan att samtidigt förhålla sig till formen. När jag arbetar med rutor slipper jag distraktion från formen. Därför inleder jag min undersökning med att arbeta med rutor av olika slag.

Jag valde så småningom ut tre blå för att använda i mitt projekt. En ljus, en mittimellan och en mörk. Målet var att de varken skulle dra åt grönt eller åt lila, det är svårt att finna men dessa är förhållandevis neutrala.


Mina utvalda blå mot en grå bakgrund.

Som jag nämnde i förra inlägget skrev jag att  Johannes Itten gjorde olika påståenden om blått. Här kommer dem med min prövning.

Blått mot gult
”Står blått mot gult, verkar det blå mycket mörkt och utan strålning”.

Pappersmontage, blått mot gult.

Här har vi de olika blå mot gul bakgrund. Kan man då på detta sätt pröva Ittens påstående? Förlorar det blå sin lyskraft?En ljus blå, som den längst till vänster blir inte mörk. Men den mellanblå blir mörk i förhållande till den gula bakgrunden. Den mörka blå är mest mörk, har den någon strålglans här? Knappast.

Blått mot svart
”Står blått mot svart, så lyser blått med ljus ren kraft”.

Pappersmontage, blått mot svart.

De blå färgerna lyser. Även den mörkaste blå längst till höger får lyskraft mot den svarta bakgrunden.

Blått mot lila
”Står blått mot lila, verkar det tillbakadraget, tomt och kraftlöst. Det lila fråntar blått varje betydelse genom sin starkare materiella kraft”.

Pappersmontage, blått mot lila. (Färgerna är korrigerade i datorn…)

Är nu det blå återigen tillbakadraget och utan kraft? Detta nämns i samband med gult och återkommer här med lila. Ijämförelse med det svarta så är det blå här inte lika självklart lysande.

När jag undersöker färger såhär och påstår olika saker är det kombinationen jag tittar på, i en lyckad färgkombination lyfter färgerna varandra, de berikar varandra och existerar utan att ta udden från sin granne. Då går de ihop och lyser tillsammans.

”Om lila görs mörkare, vinner blått tillbaka sin lyskraft”.

Pappersmontage, blått mot mörkare lila.

De ljusa blå får kanske tillbaka sin lyskraft men den mörkaste blå uppslukas helt av det lila, kontrasten är för liten. Denna lila är betydligt mindre röd än den ljusare lila, detta påverkar också vår upplevelse.

Blått mot brunt
”På mörkbrunt (dov, mörk orange) råkar den blå färgen i en upprörd, starkt vibrerande darrning, och det bruna väcks samtidigt till en levande färg.”

Pappersmontage, blått mot brunt. (Färgerna är något korrigerade i datorn…)

Detta är ett svårt exempel. Det blå lyser, likt det gjorde mot den svarta bakgrunden, kanske ännu mer. Den mörka blå framträder. Men jag ställer mig frågan om den bruna berikas av det blå? Beror det på vilken brun vi väljer som bakgrund? Självklart. Denna bruna kanske inte är den mörka orangebruna som Itten syftar på.

Blått mot orangeröd
”På rödorange behåller blått sin mörka kraft och börjar lysa starkt. Här hävdar sig blått på sitt sällsamma och overkliga sätt”.

Pappersmontage, blått mot orangeröd.

De blå lyser utan att den röda förlorar i lyster. Här kommer även den mörkaste blå till sin rätt. Färgerna är tydliga!

Blått mot grönt
”Om blått står mot det lugnt gröna, så viker det starkt av mot rödaktigt. Endast genom denna avvikelse kan det räddas till levande verkan undan det grönas förlamande mättnad”.

Pappersmontage, blått mot grönt.

Den mörka blå framträder, den ljusa faller undan, den mellanblå existerar mot den gröna utan att någon av färgerna förlorar sina karaktär.

Jag kan däremot inte se det här att den blir rödaktig. Kanske min blå från början har lite grönt i sig vilket i så fall skulle motverka dragningen åt rött. I andra fall har jag sett tydliga exempel på den här dragningen åt lila men här ser ag den inte. Det beror självklart på vilka kulörer man använt.

Kommentar
Citaten är hämtade ur Ittens bok Färg och färgupplevelse, sid 88.

Det är alltid svårt att överföra pappersprover till digitala bilder. Därför har jag bearbetat bilderna, framfgör allt har jag sett till att de blå kulörerna är demsamma i alla exempel.

Detta är ett sätt att testa, ka sin förståelse för färg och lra sig att se färger på ett nytt sätt. Jag gjorde även screentryck med dessa olika färgkombinationer. Det kommer i nästa inlägg.

/Emma-Kara

Annons

Reflektion om röd som form

Johannes Itten skriver i Färg och färgupplevelse (1971) om olika former han associerar till olika kulörer. ”Liksom färgerna har formerna sitt ”sinnliga-etiska”, expressiva värde. Han menar att form och färg skall stödja varandra i en komposition. Rött associerar han med kvadraten!

fa%cc%88rgers-former_ro%cc%88d
Här en bild jag har arbetat med utifrån en förlaga i Ittens bok. Jag har frilagt figurerna och färglagt de röda formerna i en kulör som är nära en ren och ouppblandad röd.

Itten motiverar: ”Den röda färgens tyngd och ogenomskinlighet har samhörighet med kvadratens statiska och tunga form”. Är det en tung färg undrar jag? Vi kan uppfatta den som så. Dess kvalitet i mättad form är opak (vilket den i och för sig inte är ensam om).  Den är relativt mörk om man jämför med gult.

Tunga röda tapeter och tunga röda draperier har vi läst om i böcker och sett i filmer. Röd är inte heller en färg jag associerar till lätthet.

Här ett exempel på en röd tapet från Little Greene, Wilton:

little-greene-wilton-tapet
Little Greene, Wilton, bild från Engelska Tapetmagasinet.

En röd kvadrat i två olika röda kulörer, mönstret i sig är långt ifrån kvadratiskt och kantigt i formen.

Fashion Wallpaper har de en möblerad exempelbild:

fashion-wallpaper_little-greene_wilton
Två svarta fåtöljer mot röd vägg.

Stillhet och allvar. De svarta fåtöljerna står stadigt förankrade i bilden, hjälpta av den lika svarta golvlisten. Mönstret i tapeten bidrar till att lätta upp det röda, kanske lite tunga rummet.

Nedan en helt annan bild med både soffa och vägg i rött.

Rött-rum.jpg
Ur Hans Blomquists bok In the mood for colour, beskuren bild.

Soffans står stadigt nära golvet. Den röda färgen bidrar till detta. Röd lampa, röd blomma, röd duk och röda stråk på väggen. Vad har den lila för betydelse i bilden?

Kommentar
Inga raka besked, inga tydliga svar, inget självklart resonemang. Inlägget är mer som en reflektion över påstående att en färg kan ha en form.

//Emma-Kara

Röd – en definition

RÖD – vi tar det från början
För tre år sedan startade vi Kulörklubben. Vi var och är fortfarande intresserade och roade av färg både som en betydelsefull ingrediens i vår vardag och som del i konstnärliga sammanhang. För att dryfta färgproblematiken startade vi bloggen Kulörklubben. Via bloggen ville vi nå ut med våra tankar och reflektioner om färg och bli ett forum för diskussion för de som är intresserade av färg; professionella, specialister och en intresserad allmänhet.

Vi fortsätter med detta samtidigt som vi vill förtydliga och omorganisera upplägget, gå igenom gamla inlägg, ge nya vinklingar på färger och färgteman för att underlätta för er som läser och för att förenkla sökandet på bloggen. Vi tar om det från början, vi börjar med rött!

roda-rutor
Färgat papper på kartong. Efter förlaga och inspiration från Josef Albers. Här ser vi många olika nyanser av rött. Några lite blåaktiga och några lite gulaktiga. Variationen kan tyckas oändlig. Av E-K

Det finns många nyanser av rött. I den tolvdelade färgcirkeln ryms rött mellan rödorange och rödlila.

Färgcirkeln
Ittens tolvdelade färgcirkel.

rod-med-grannar
Röd och röds grannar: rödlila och rödorange. Här har jag plockat ut en bit ur Ittens färgcirkel. Jag har lagt in ett antal bilder med röda föremål och plockat färger ur dem som jag placerat längs med färgcirkelbiten.

Det finns en stor variation på rött, svårigheten är att finna den rena röda. Vi lär oss också att se om en röd är gulaktig eller om den är blåaktig.

Röd – en kulör
Röd som grundfärg (kallas även primärfärg, beroende på vilket färgsystem man använder sig av) är varken rödorange eller rödlila. Den är endast röd och är således varken gulaktig eller blåaktig. Enligt Johannes Itten i Färg och färguplevelse (1971) är röd en känslig färg, som gärna slår över mot att antingen bli gulaktig eller blåaktig.

legoplan
Legoflygplan. Legoröd skulle kunna vara den rena röda vi är ute efter. Foto Tomas Sandberg.

Röd – en språklig definition

Rudolf Arnheim (1904-1907), filmteoretiker och perceptionspsykolog, skrev om den röda kulören i Art and Visual Perception: A Psychology of the Creative Eye (1974), att rött är den av alla kulörer som först omnämns efter svart och vitt. Röd är således det färgord som först uppkommer i ett språk. Det måste har varit viktigt att kunna namnge denna färg. På isländska heter det rauður, på tyska heter det rot och blod heter blut. Orden har ett gemensamt ursprung, Uuve Snidare skriver i Leva med färger (1997) att ”Orden rött och blod kommer från samma stam, rudhira på sanskrit. På fornnordiska heter det rodra. Vårt rodna ligger alltså inte långt från ursprungsordet. Men framför allt är rött besläktat med ordet blod.”

/Emma-Kara

 

Itten om ljushetskontrast (3)

Itten skriver: ”I en komposition med såväl neutrala som kulörta färger gränsande intill varandra, och med samma ljushetsvärde, påverkas de neutrala färgerna så att de förlorar sin abstrakta karaktär. Om de neutrala färgerna skall bevara sin abstrakta karaktär, så måste de kulörta färgerna uppvisa ett annat ljushetsvärde.” (sid. 41 i Färg och färgupplevelse) Med de neutrala färgerna avser Itten olika grå, från mörkaste till ljusaste. Jag tolkar det som att grått genom simultankontrast påverkas av omfärgande kulör. När den kulörta omfärgande har samma ljushetsvärde som den grå påverkas den grå mer.

Jag har valt att testa detta i tre enkla färgscheman som jag gjort i datorn. Grå ljushetskontrastBild 1. Vågrätt ser vi fyra olika kulörta färger, rosa, blå, grön och gul. Lodrätt har vi fyra grå en ljus, en mellangrå, en mörk och ytterligare en mellangrå.

Vi ser tydligt att den andra och fjärde grå från vänster är mer ljushetslika mot omfärgen än den första som är betydligt ljusare och den tredje som är betydligt mörkare.

Vi ser också att de grå som är mer ljushetslika påverkas mycket av omfärgen. Det är tom svårt att tro att det är samma grå i den andra lodräta raden. Den ljusa grå och den mörka grå påverkas inte alls lika mycket av omfärgen.

För att pröva detta ytterligare gjorde jag två färgscheman till. De kulörta färgerna är mörka i bild 2 och ljusa i bild 3, de grå tonerna är samma som i bild 1.

imageBild 2. Här är det den tredje radens grå som påverkas mest då den mörka grå är mer lik sina mörka omfärger.

imageBild 3. Här är det den mörka radens grå som påverkas minst, då ljushetskontrasten är som störst.

Kommentar
Jag börjar sakta greppa och förstå, inte bara i teorin utan också i praktiken, samtidigt som jag får en teoretisk bakgrund till det som jag anade redan innan.

Nu på väg till Stockholm och ny träff på kursen; ”Perception, färg, ljus och rum”.

/Emma-Kara

Itten om ljushetskontrast (2)

Här fortsätter jag med temat om Ittens ljushetskontrast. Förra inlägget handlade om att en färg kan förekomma i flera olika ljushetsgrader. Nu vill jag visa på att en ljushetsgrad kan ha flera färger.

Ljushetskontrast ljus Ljushetskontrast mörk
Bild 1a: kulörer lika ljusa som den rena gula mittfärgen. Bild 1b: kulörtoner lika mörka som den rena blå mittfärgen. Färgschema med färgade papper.

Övning sid 40 I Ittens bok Färg och färgupplevelse
I övningen ovan har jag utgått från en ren mittfärgen och runt den satt färger med lika ljushetsgrad. Vi kan konstatera att den rena gula är betydligt ljusare än den rena blå. Itten skriver: det är viktigt att använda många olika kulörer i övningen, inte bara gula toner. Genom att göra denna övning förväxlar man inte färgernas lyskraft eller renhet med deras ljushetsgrad.

Kommentar till övningen
Itten skriver också att kalla färger upplevs som renare och klarare och används ofta alltför ljusa, medan varma färger genom sin ogenomskinlighet gärna väljs alltför mörka. Har jag gjort det? I bild 1a kanske den kalla blå i nedre raden är aningen ljusare än den gula och kanske någon direkt varm färg har jag undvikit att ta med… Detta var jag inte medveten om när jag gjorde färgprovet. I bild 1b är det också ont om varma färger men kanske den bruna är lite väl mörk. Ja, jag har nog gått i fällan och får göra om och testa detta med varma färger. Jag återkommer.

Ittens kommentar:

Färger av samma ljushetsgrad blir mer besläktade. Genom samma tonvärden binds färgerna till varandra, de fattar tag i varandra. Detta faktum och möjligheterna att utnyttja det som konstnärligt uttrycksmedel får inte underskattas. (Itten sid. 41)

Mina löparskor får vara ett vardagsexempel på design som bygger på ljushetskontrast genom sina ljushetslika färger:

Ljushetskontrast ljus Ljushetskontrast mörk
Bild 2a, Merrel ‘Barefoot Run Pace Glove’. Bild 2b, Vivo Barefoot ‘Trail Freak’. Foto E-K.

Två löparskor där designern har valt att arbeta med ljushetskontrast. Vivo barefoot, till höger, är färgsatta i en mörk turkos och en mörk violett, båda nära varandra i ljushet. Merrel, till vänster, i en ljus turkos och en ljus cerise, även dessa nära varandra i mörkhet.

/Emma-Kara

 

 

I min bokhylla – Itten och Nilsson om violett

Johannes Itten har varit en källa till många lärdomar om färg i höst. Här fortsätter jag med två citat ur boken Färg och färgupplevelse (1971).

Itten om violett
”Om de sex färgerna gult, orange, rött, violett, blått och grönt sätts bredvid varandra utan mellanrum mot en svart bakgrund, ser man tydligt att den gula färgen tycks komma mot en, och att violett svävar i djupet mot den svarta bakgrunden”.

Jag rationaliserade lite och tog endast med den violetta och den gula, effekten ser vi:

Svart_mörk
Här har jag arbetat med färgade papper.

Den lila sjunker in mot bakgrunden och den gula kommer mot betraktaren.

Itten fortsätter: ”Använder man en vit bakgrund ändras djupverkan. Violett stöts bort från den vita ytan, och kommer alltså framåt, medan vitt håller tillbaka sin gula ”släkting””.

Vit_mörk

Det är nu den lila som kommer mot betraktaren och den gula som faller in i bakgrunden.

Detta är lättare att se när de är samlade men jag gjorde också färgprover med mina färgade papper där jag isolerade färgerna en och en, det blev så här:

Svart_m-lilaSvart_m-gulVit_m-lilaVit_m-gul

Det är inte alls lika tydligt när kulörerna är isolerade mot bakgrunden, det krävs mer vana att se effekten när färgerna inte ses direkt bredvid varandra, vi ser effekten av färgernas relativitet.

K G Nilsson om violett
En annan färgteoretiker, K G Nilsson skriver i sin Färglära (1982) följande om violett: ”Med ökande vittillblandning blir alla färger passiva, men hos det violetta dröjer länge det aktiva intrycket kvar.”

Jag ville testa även detta och gjorde motsvarande färgprover fast med högre vittillblandning. Även dessa prover är gjorda med färgat papper.

Svart_ljus Vit_ljus

Vi kan i den vänstra bilden inte lika starkt uppleva att den violetta faller in i bakgrunden och att den gula hoppar fram, detta tycks vara en effekt av att båda färgerna är nästan lika ljusa. Detta återkommer jag till i morgon. Snarare är det så att den lila svävar lite ovanför.

I den högra bilden kan vi få K G Nilssons påstående bekräftat. Den gula vilar fint mot den vita bakgrunden medans den violetta svävar lite oroligt ovanför ytan. Någonting med den violetta färgen gör den lite orolig.

K G Nilsson fortsätter: ”Beroende på om den drar åt rött eller blått varierar dess verkan.  På grund av dess aktivitet kan den verka orolig”. Kan det vara denna oro som Nilsson nämner som också ger sig tillkänna i mina färgprover ovan?

Här finns områden att fortsätta utforska
1) den violetta färgens oro och vad den rödblå skalan har för betydelse i sammanhanget och
2) huruvida det är mörkheten som gör att den violett faller in i det svarta när den ställs bredvid gult och om samma sak hade hänt om den violett ställts emot färger som är lika mörka.

/Emma-Kara