Etikettarkiv: färgcirkel

Röd – en definition

RÖD – vi tar det från början
För tre år sedan startade vi Kulörklubben. Vi var och är fortfarande intresserade och roade av färg både som en betydelsefull ingrediens i vår vardag och som del i konstnärliga sammanhang. För att dryfta färgproblematiken startade vi bloggen Kulörklubben. Via bloggen ville vi nå ut med våra tankar och reflektioner om färg och bli ett forum för diskussion för de som är intresserade av färg; professionella, specialister och en intresserad allmänhet.

Vi fortsätter med detta samtidigt som vi vill förtydliga och omorganisera upplägget, gå igenom gamla inlägg, ge nya vinklingar på färger och färgteman för att underlätta för er som läser och för att förenkla sökandet på bloggen. Vi tar om det från början, vi börjar med rött!

roda-rutor
Färgat papper på kartong. Efter förlaga och inspiration från Josef Albers. Här ser vi många olika nyanser av rött. Några lite blåaktiga och några lite gulaktiga. Variationen kan tyckas oändlig. Av E-K

Det finns många nyanser av rött. I den tolvdelade färgcirkeln ryms rött mellan rödorange och rödlila.

Färgcirkeln
Ittens tolvdelade färgcirkel.

rod-med-grannar
Röd och röds grannar: rödlila och rödorange. Här har jag plockat ut en bit ur Ittens färgcirkel. Jag har lagt in ett antal bilder med röda föremål och plockat färger ur dem som jag placerat längs med färgcirkelbiten.

Det finns en stor variation på rött, svårigheten är att finna den rena röda. Vi lär oss också att se om en röd är gulaktig eller om den är blåaktig.

Röd – en kulör
Röd som grundfärg (kallas även primärfärg, beroende på vilket färgsystem man använder sig av) är varken rödorange eller rödlila. Den är endast röd och är således varken gulaktig eller blåaktig. Enligt Johannes Itten i Färg och färguplevelse (1971) är röd en känslig färg, som gärna slår över mot att antingen bli gulaktig eller blåaktig.

legoplan
Legoflygplan. Legoröd skulle kunna vara den rena röda vi är ute efter. Foto Tomas Sandberg.

Röd – en språklig definition

Rudolf Arnheim (1904-1907), filmteoretiker och perceptionspsykolog, skrev om den röda kulören i Art and Visual Perception: A Psychology of the Creative Eye (1974), att rött är den av alla kulörer som först omnämns efter svart och vitt. Röd är således det färgord som först uppkommer i ett språk. Det måste har varit viktigt att kunna namnge denna färg. På isländska heter det rauður, på tyska heter det rot och blod heter blut. Orden har ett gemensamt ursprung, Uuve Snidare skriver i Leva med färger (1997) att ”Orden rött och blod kommer från samma stam, rudhira på sanskrit. På fornnordiska heter det rodra. Vårt rodna ligger alltså inte långt från ursprungsordet. Men framför allt är rött besläktat med ordet blod.”

/Emma-Kara

 

Den tolvdelade färgcirkeln

Johannes Itten (1888-1967) var rektor för konstfackskolan i Zürich och en av de drivande krafterna inom Bauhaus. När han hade egen konstskola i Wien utvecklade han den tolvdelade färgcirkeln. Den publicerades 1921 i tidskriften ”Utopia”.

Itten menade att när konstnären arbetade med färgpigment, måste också hans färgsystem vara uppbyggt efter den pigmentära färgblandningens lagar. (Itten, 1971) Det finns tre grundläggande färger som inte går att blanda till: rött, gult och blått, Itten har valt att kalla dem första ordningens färger. Genom att blanda första ordningens färger med varandra för att få fram en kulör som ligger mittemellan, får vi fram andra ordningens färger. Rött och gult blir orange, gult och blått blir grönt och blått och rött blir violett. Enligt Itten finns det även en tredje ordnings färger, om man blandar blått och grönt får man blågrönt, om man blandar grönt och gult får man gulgrönt osv.

Färgcirkeln

Att använda sig av fler än tolv färger i färgteorin menar Itten inte är relevant. Det bör inte vara fler färger än att konstnären direkt vet vilken färg han pratar om, det hade varit svårt i en t ex hundragradig skala. (Itten, 1971)

Vi har valt att börja reflektera över första ordningens färger. Denna månad är det gult.

/Emma-Kara