Färgflagor från bodar på Käringön. Kulören är snarlik laven på berget. Foto E-K
Veckans bild
Lämna ett svar
Kategoriarkiv: Vit
Lars Wallin – Fashion stories i vitt
Vita klänningar av Lars Wallin
av Emma-Kara
På Textilmuseet i Borås besökte jag utställningen med Lars Wallins kläder. ”Utställningen lyfter fram en av de få svenska designers som arbetar med couture på en hög artistisk nivå där hantverk och kvalitet står i fokus.” står det i informationsmaterialet om utställningen.
Det var fantastiskt att se alla dessa klänningar. Min mormor var sömmerska och jag har fått med mig känslan i händerna av att hålla i tygerna, följa en fåll med fingrarna och se på plagget med hantverkarens ögon. Varje gång jag köpte ett klädesplagg till mig själv sprang jag upp till min mormor och visade det, hon kände på tyget, vände på fållen och granskade sömmarna. Sömnads- och skrädderietaljer fångade hennes intresse. Jag önskar hon hade kunnat följa med mig till utställningen med Lars Wallins kreationer.
Bröllopsklänningar i vitt och nästan vitt av Lars Wallin. Foto E-K
I en monter samsas bröllopsklänningar i vitt och nästan vitt, klänningar av olika kvalitéer, skärningar och material. Variationen är stor och elegansen ett faktum.
Kostymer till Rickard lll av Lars Wallin. Foto E-K
Vita kläder i olika mönster, fall och veckningar som får variationen av vitt att verka oändlig. Som maräng, glass och grädde samtidigt fast i textila material. På teaterscenen, där strålkastarljuset är starkt, kommer vitheten fram mer. På teatern får man ofta dämpa det vita i kläderna för att vitheten inte skall ta över scenen helt och lysa så att inga andra nyanser träder fram. Förr ”teade” man vita textilier som skulle vara på scenen, man doppade dem helt enkelt i te för att dämpa det vita. Det är en njutning för ögat att få se dessa vita kläder med alla sina nyanser i denna stämningsfullt dämpade belysning.
Docka med provsömnad i bomull. Foto E-K
Docka med en provsömnad i bomull. Några stråveck på bröstet, en rosett och en ärm. Handen är uttrycksfull där den håller i rosetten men ansiktet förblir märkligt och kanske lite obehagligt neutralt.
Läs mer på Textilmuseets websida: Textilmuseet Fashion stories
Vi återkommer till den magiska utställningen Fashion stories och Lars Wallin i nästa månadstema!
/Emma-Kara
Re Rag Rug – mattor med inslag av vitt
Mattor med vita inslag
av Emma-Kara
Detalj ur Vintergatan, på utställningen Re Rag Rug, Textilmuseet i Borås. Foto E-K
Jag har besökt Textilmuseet i Borås. Utställningen Re Rag Rug visar på ett antal mattor tillverkade av spillmaterial från textilindustrin. Studio Brieditis & Evans står bakom utställningen och hela projektet. Såhär beskriver de projektet på sin blog:
Re Rag Rug started as an experimental design project which explores the social and ecological sustainability of the rug.
During 12 months we developed 12 unique rugs in 12 different textile techniques. The material is waste and excess from the textile industry and old clothes – fabric that would otherwise be discarded.
By using different types of rags in combination with a variety of sewing, platting, crocheting, knitting, macramé, rolling, cutting, applique, embroidery, structure- and relief effects, three dimensionality, colour- and dyeing techniques, but also experimenting with scales, the we have created 12 new qualities and expressions of rugs
Två mattor fångade särskilt mitt intresse: Archipelag och Vintergatan.
Archipelag
I bloggen beskrivs Archipelag, ”att den liknar en karta, ett landskap sett uppifrån, gröna land, sand och djupa hav. Motivet är ett enkelt, stiliserat och uppförstorat korsstygnsbroderi i ett hundtandsmönster”.
Det var mönstret jag fastnade för och de dubbla dimensionerna, att mattan har ett djup där tillverkarna verkligen utnyttjat hundtandsmönstret på ett sätt som inte är möjligt när man väver det. Men här i deras teknik kommer det till sin fulla rätt. (Hundtandsmönster är ett av de mönster man kan få fram vid vävning där varpen har en färg och inslaget en annan).
Mattan Archipelag av Studio Brieditis & Evans. Foto E-K
Brieditis och Evans har skickligt utnyttjat ljushetskontrasten i fälten för att uppnå en tredimensionell effekt. Jag tycker de drar effekten till sin spets där de två nästan vita kulörerna ligger bredvid varandra i mattans vänstersida. (Alldeles nedanför det gula). Mattans mörka och ljusa fält möts i en övergång hos dessa nästan vita toner som ger mattan dynamik.
Brieditis och Evans har också använt sig av varm/kall-kontrast där de varma fälten kommer mot betraktaren och bidrar till djupet i mattan. De vita fälten bidrar också till en slags högdager i mattan som gör att jag upplever den fräsch och livlig.
Mattan är broderad i en korsstygnsliknande teknik och spillmaterialet de använt är T-skirts som de fått från Myrorna.
Mattan Archipelago, detalj. Foto E-K
Vintergatan
Vintergatan är tillverkad i ull och färgad med en speciell japansk teknik, shibori. I denna matta gjord av hexagoner finner jag ro i upprepningen av formen och mönstret samtidigt som variationen väcker min nyfikenhet.
Även i denna matta har Breidits & Evans utnyttjat ljushetskontrast i mönstret. Den speciella färgningstekniken behåller den ursprungliga ljusare grå kulören mellan de mörka indigofärgade fälten som i sin tur bidrar till att skapa mönstret.
En nära bild från utställningen på Textilmuseet i Borås:
Vintergatan. Foto E-K
I bilden framträder nyanserna mellan de olika ursprungliga grå färgerna tydligt. Belysningen i utställningen förstärker vissa partier och gör att de framträder som betydligt ljusare och varmare än andra. Vissa grå partier upplevs som vita.
Så här beskriver Breidits & Evans själva sin matta:
Milky way is the result of a meeting between two textile traditions with two very differing expressions. It is also the meeting between dark and light, diamonds and junk. We wanted to work with the hexagonal shape but not in the traditionall way used in patchwork quilts. The hexagon is also common in Japanese Shibori dyeing. The rug is made of discarded woolen sweaters constructed with layers. The design is made by folding the hexagons into three and are then shibori-dyed in a dark indigo shade. In the composition we wanted to create sparkles and high lights to add lustre to the material.
Vintergatan i sin helhet. Bild från Breidits & Evans websida.
http://www.brieditis-evans.se/the-exhibition-20612727
Kommentar
Det var spännande och inspirerande att se denna utställning. Dessa två mattor fångade verkligen mitt intresse, jag uppskattar kulörerna och hur de verkar mot och med varandra i mattorna. Jag uppskattar också hur kulörerna blir en betydande och viktig del i designen.
/Emma-Kara
Läs mer på: Om utställningen
Veckans bild
Stjärnflocka
Astrantia major ‘Madeleine’. Foto: Jonas Bengtsson.
Jonas Bengtsson, trädgårdsmästaren på Djupedals plantskola odlar denna vackra pappersliknande, prassliga vita blomma som varken är blå- gul- eller rödvit. Enbart vit.
Vitt på Way out west, del 2
Vitt på Way out west
Av Emma-Kara
Här tar jag upp lite vad som händer med vita ytor när man belyser dem med färgat ljus. Entrétältet och Metros monter får vara exempel.
Entrétältet
När besökarna kommer upp mot festivalområdet skall de gå igenom entrétältet. Det är ett vitt tält med belysning som varierar i färg. Här en bild där ljuset är ovanligt vitt.
Bild 1. Entrétältet på Way out west 2015. Foto E-K
Blått, orange och rosa ljus blandas och slår bitvis ut varandra. I den subtraktiva färgläran (i måleriet som vi lärt känna genom bl a Johannes Itten) så blir det grått när man blandar två komplementfärger som blått och orange. I den additiva färgblandningen (den som handlar om ljus kallas också optisk färgblandning) blir det vitt ljus när två komplementfärger blandas, vi ser det här i mitten av tältet.
Metros monter på dagen
Väggarna i Metros monter var i olika ljusa gröna eller nästan vita färger. Vissa väggar var tonade från ljust grönt i nederkanten mot mer beige i överkanten, jag fann det raffinerat i dagsljus.
Bild 2a och 2b. Onsdag eftermiddag i Metros monter, här förbereds det inför öppnandet på torsdagen. Färgvalen väckte mitt intresse, mest var det toningen på fondväggen och i entréskylen. Foto E-K
Entréskylten (2a) har bokstäver med svart mönster mot vit bakgrund. Montern (2b) har på sidorna vita gardiner med gröna ränder. Vi skall se vad som händer med det vita när kvällsbelysningen kommer på.
Metros monter på kvällen
Med ljus från underkanten utnyttjar de effektivt toningen i väggarna. Det är alltid lurigt att få ett jämnt ljus över en hel vägg om man har ljuskällorna riktigt nära. Det blir då starkare ljus nära ljuskällan. Här har de istället utnyttjat det genom toningen av väggen.
Bild 3a och 3b. Metros monter i kvällsljus. Fortfarande dagen innan festivalen öppnar. Foto E-K
I den vänstra bilden (3a) ser vi hur det blå ljuset i mycket slår ut originalfärgen på skylten. Den blir mer tonad i grönt i nederkant och får en allt blåare ton uppåt. De vita i bokstäverna antar samma färg som den träfärgade bakgrunden. Samma effekt ser vi inne i montern (3b) att gardinerna på vänstersidan som är vita med gröna randiga fält antar samma kulör som fondväggen.
En intressant detalj i entréskylten (3a) är att ovanför bokstäverna, där de skuggar själva väggen från underljuset, där kan vi ana en rödare ton. Detta orange ljus kommer från ett torn, några meter till vänster om skylten där det hänger orangefärgade lysrör. Ljuset från dessa ”slaskar” på Metroskylten (vi kallar det slaska när ljuset sprids oavsiktligt). Den varma träfärgen i skylten fångar upp den orange tonen väl, just där det blå ljuset inte når, och därför ser vi det i bilden.
En intressant detalj
De har i montern väl utnyttjat effekten med varma och kalla färger, Dj-platsen har ett varmt grönt ljus. När detta står framför den betydligt kallare blå väggen känns det verkligen som att dj-platsen framträder. Lyckat!
Bild 4. Dj-platsen i Metros monter. Foto E-K
Det var allt för denna gång från Way out west.
/Emma-Kara
Vitt på Way out west, del 1
Vitt på Way out west
Av Emma-Kara
Har varit på Göteborgs stora musikfestival Way out west och för Kulörklubbens räkning letat efter vitt. Way out west, även kallad Wow, anordnades nu för nionde året i rad.
Under en musikfestival som Wow infaller huvudattraktionerna på kvällen när det är mörkt, ljuset får således stor betydelse. I inlägget kommer jag ta upp några saker som jag kopplar till vitt. Hur man färgar in vitt med hjälp av ljus och hur vitt ljus påverkar det som redan är färgat. I detta inlägg fokuserar jag på vitt ljus.
Vitt ljus på vit skylt
På natten innan festivalen öppnar vandrar jag genom området på väg hem. Jag hade varit med och riggat lampor i tre långa dagar och nu var det härligt att se resultatet av det jag själv bidragit med men också att se sådant som andra gjort.
Bild 1. Välkomstskylten vid entrén nära Linnéplatsen.. Foto E-K
Vitt ljus lyser upp de vita bokstäverna som hänger i trädet. Vi ser hur sista bokstaven inte är lika vit som de övriga, den hänger fritt och har vridit sig lite bort från det vita ljuset. Precis som de två fåglarna fångar den istället upp ett lila sken från någon stans i närheten.
Vitt ljus på träd
Bild 2a och 2b. Upplysta träd. Foto E-K
Här har vi lyst upp enstaka träd med vitt ljus.
I bild 2b ser vi ett större träd, jag skulle tro att det är en bok. Där bladen blänker framstår de som vita men där bladen inte är riktigt i det skarpaste ljuset och inte hamnar i blänk så framstår de som tydligt gröna. Där de inte får ljus alls upplever vi dem som svarta.
I bild 2a ser vi ett antal tallar. Några av dem är upplysta med var sin lampa. Högre upp i bilden ser vi hur barken reflekterar ljuset på olika sätt beroende på vinkeln mot stammen. Vi ser också att tallarna till vänster i bild fångar upp spilljus från lamporna och även dessa stammar syns.
Vitt ljus på svart skylt
Bild 3. En skylt byggd av svartmålade träskivor. Foto E-K
Vitt ljus på svart skylt. En vit lampa på nära håll lyser upp skylten. Här har vi vitt ljus mot svart. I blänket upplever vi skylten nästan vit för att bli mörkare och mörkare där ljuset alltmer reflekteras bort från betraktaren och helt svart där ljuset inte når alls.
Vitt ljus på svart scen
Bild 4. Linnéscenen byggs. Foto E-K
På min promenad genom området, kommer jag till slutligen förbi tältet med Linnéscenen. Det sipprar ut rök i tältdukarnas öppningar, jag kikar in och ser hur scenen håller på att riggas, ljuset testas och det är vitt. Röken gör att vi uppfattar det vita ljuset, inte bara där det når marken eller scenen, utan också ”i luften” där själva ljuskäglan syns. Med hjälp av röken kan ljussättaren kontrollera att riktningarna blir bra och att lamporna och dess ljuskäglor rör sig så som tänkt.
//Emma-Kara
Veckans bild
Vitt ljus i vit plast
Vit plast med vitt sken på Way out west. Foto E-K
Vitt ljus som egenvärde. Vitt ljus i vita plasttankar kan få olika sken.
Bild 5. Vita upplysta plasttankar ligger utspridda på området. Foto E-K.
Vita plasttankar med ljus i. En typ av miljöberikning i form av en ljusinstallation. Tunnornas olika plast påverkar ljuset. ess transparens blir betydelsefull. Det skulle kunna vara olika ljustemperatur på lamporna inne i tankarna men det tror jag inte. Skenet runtom är nte så starkt, det är inte mycket av gräset som får ljus, det stannar liksom i plasten som fångar alla ljusstrålar och även vår uppmärksamhet. Jag tycker det är ett lyckat inslag.
/Emma-Kara
Ur min bokhylla
Apropå vitt
I Esaias Tegnérs ”Flyttfåglarna” står följande två strofer i näst sista versen:
”och hararna vitna
och rönndruvan glöder”
Om dessa rader skriver Harry Martinsson ”I hela den svenska lyriken vet jag rent lyriskt inga härligare ord. Dessa sex ord ha många gånger lyft mig ur missmod. De är som ett glas outtömligt och givande vin.” (Martinson, H. – Poetiska törnbuskar i mängd brev 1929-1949 / Harry Martinson ; urval och kommentarer: Paulina Helgeson.. – 2004.)
Veckans bild
Det vita bordet
Nina Nilsson
Det vitmålade bordet står i ett trapphus, även det vitmålat. Osannolikt nog blev bordet ljust ockrafärgat på fotot. Vitheten är förändrad, gulnad. Kanske var det ljuset (kallt, blåaktigt?) från fönstren som gav bordet dess varma kulör. Upplevelsen av det vita bordet i den vita miljön utan anknytning till andra föremål var magisk, näst intill overklig.
Bordet står i ett trapphus i ett av husen kring Kirkepladsen i Christiansfeld. Jag är osäker på vilket men troligen är det i det nyrenoverade Søstrehuset från 1776. Foto: N. Nilsson.
Elli Hemberg – arbete i vitt
Repotage om Elli Hemberg
av Emma-Kara
I förra veckan gick jag till konstmuseet i Skövde för att titta på vitt. Konstmuseet hade en specialutställning om Elli Hemberg som jag då inte kände till. I utställningen fanns montrar med vikta pappersmodeller som bildade arkitektoniska associationer och dessa fångade mitt intresse.
”Villa för tropikerna” skiss i papper av Elli Hemberg. Foto E-K
”Villa för tropikerna” modell i plåt av Elli Hemberg. Foto E-K
Elli Hembergs arbeten väckte direkt min nyfikenhet; Vem var hon och vad gjorde hon? Skuggspelen i de vita ytorna är intressanta och verkar vara en betydande del i hennes gestaltning.
Citat ur utställningskatalogen:
Medhjälparen arkitekten Gösta Drugge var inte helt nöjd med modellen Värdshus för kanotister. Den är i förhållandevis stor skala.
– Det finns ingenstans där de kan laga mat, sa han.
– De kan väl grilla korv, sa hon.
Allt i modellen är så omsorgsfullt skapat och så detta skönt krassa; de kan väl grilla korv.Modellerna har sin egen mening, sin egen logik, sin egen humor. Också de som kunde varit men inte blev.
Jag tilltalas av detta, det krassa.
Kort om Elli Hemberg
Elli Hemberg (1896-1994) var verksam som konstnär under hela sitt vuxna liv. Elli Hemberg var dotter till kontraktsprosten Johan Hemberg och konstnären Signe Hemberg. Elli hemberg utbildade sig på Carl Wilhelmsons målarskola i Stockholm 1918–1922. Giftermålet med läkaren Sven Erlandsson möjliggjorde för henne att kunna arbeta med konsten på heltid.
På 1940-talet påbörjade Elli Hemberg ett nära samarbete med Otto G. Carlsund och övergick till abstrakt konst och så småningom från måleri till skulptur. Först på 1970-talet slog hon på allvar igenom som konstnär. Hon skapade arkitektoniska skulpturer där hon arbetade med rum och ljus och fick många offentliga uppdrag. (Wikipedia)
I Rålambshovsparken finns en stor skulptur av Hemberg, Fjärilen.
Fjärilen av Elli Hemberg. Foto Tomas Sandberg
I Rålambshovsparken finns denna stora skulptur. Beroende från vilken vinkel man betraktar den från så ser den helt olika ut. Materialet är lättbetong och jag får associationer till 60-talet förorter, skulpturen är dock från 1980 och inte alls så gammal som jag trodde. Namnet på skulpturen är Fjärilen och jag associerar direkt till en fjärils vingar som den vecklar ut när den tar sig ur sin puppa. Den ser ut som om det skulle kunna stå en liten orkester där och spela musik för parkbesökarna men jag kan tänka mig att den används som både picnic-yta och fotbollsmål.
I utställningsfoldern från Skövde Kulturhus läser jag följande:
Utställning på Skövde Kulturhus: ”BÖRJA FRÅN BÖRJAN – ELLI HEMBERG”
22 MAJ-15 AUGUSTI 2015 – Konstmuseet, Skövde kulturhus
I utställningskatalogen citeras ett tidigare uttalande av Elli Hemberg:
”Det är rytmen mer än teorin som är väsentlig för mig. Jag upptäckte också att jag kunde överföra en tvådimensionell yta till ett tredimensionellt rum och bibehålla den ursprungliga rytmen. Jag vek geometriska ritningar. Det blev arkitektur och skulptur i naturlig förening. Så kunde jag i papper vika modeller till kyrka, bensinmack, regnskydd. Hela vår kropp är byggd efter den dynamiska symmetrins lagar. Jag tror att konstnärlig begåvning be- står i att man känner detta inbyggt i sig. På det sättet åstadkommer man enhet och klarhet, kartlägger linjer och rörelser”. Uttalande av Elli Hemberg
Elli Hemberg i en intervju i Dagens Nyheter, 1981.(Ur Utställningsfoldern)
Att utgå från veck och skuggspel i det vita pappret i skissarbetet istället för att rita på pappret får mig att tänka på att hon måste ha haft ett intresse för ytorna och effekten av ljuset som direkt spelar över verket. Volymen är inte sekundär eller en produkt av ett tvådimensionellt arbete utan ett primärt intresse. Ljuset blir fundamentalt i skapandet.
Skulptur i Skövde
I Skövde skulle det (enligt Wikipedia) finnas två skulpturer av Elli Hemberg. En placerad i en damm på Helenaskolans skolgård och en vid infarten till Billingehovs ishall. Jag begav mig till Helenaskolan och fann varken damm eller skulptur. Jag frågade en parkarbetare som arbetade med skolgården och hon upplyste mig om att dammen lades igen för kanske två år sedan, vart skulpturen tagit vägen visste hon inte. Seglet och snäckan hette skulpturen som inte längre fanns att beskåda vid Helenaskolan.
Vid Billingehovs ishall hittade jag däremot Inringar från 1989.
Isringar av Elli Hemberg. Foto E-K
Även i denna skulptur blir ljuset viktigt. Solens vandring över himlen kommer att få skulpturen att ändra karaktär. Tyvärr var det molnigt när jag var där men jag förstår av skulpturens form att ljuset spelar en stor roll vid betraktandet.
/Emma-Kara
Källor
Information: http://www.skovde.se/Kultur/Evenemang/Utstallning/borja-fran-borjan-elli-hemberg-horisont-jesper-norda/
Katalogen: http://www.skovde.se/globalassets/kulturfritidnatur/dokumentkk/skovde-kulturhus/konst/ellihemberg_katalog.pdf
Wikipedia: https://sv.wikipedia.org/wiki/Elli_Hemberg#Offentliga_verk_i_urval
kulörklubben 
