Kategoriarkiv: Fler författare

Ur min bokhylla

Nina Nilsson

De gula färgmaterialen är flera, av olika kvalitet och lämpade för olika användningsområden. Om dess historia står att läsa i: Colour in the Making. From old Wisdom to New Brilliance. (2013) Black Dog Publishing.

Tidigt tillverkades gult färgstoff av material man hämtade från naturen; jord, guldfärgade kristaller, bly och tenn. Där vid lag har det alltså producerats flera slags gula färgämnen av blandad kvalitet. Ett är ”aureolin”. Olika koboltsalter maldes till färgstoffet koboltgult vilket började användas inom måleriet i mitten på 1800-talet. Framför allt tycks det färgstoffet ha lämpat sig för akvarellmåleri. ”Zinkgult” är ett färgstoff som härstammar ur chromium, ett ämne som gav upphov till ett antal olika gula kulörer. Över tid övergick dessa dock till att bli grönaktiga. Det syns t.ex. i målningen ”En sommarsöndag på La Grande Jatte” (1884) av Georges-Pierre Seurat.

bild2
Illustration. Nina Nilsson.

 

Gothenburg Green World

”Blomstergård i André Mollets fotspår” på Gunnebo Slott 2 juli-11 september 2016
forts… Nina Nilsson

 

4. Anläggningsarbetet i Gunnebo slottsträdgård är i gång.  Mitt bidrag innehåller tre installationer: en voljär, en blomstergård med växter och surpriser och en mycket liten fiskdamm. Blomstergårdens färgtema är ljushetskontrast med valörmodulationer.

Gunnebo_ platsen
Platsen för ”Blomsterträdgården, östra boskén, Gunnebo. Foto: N. Nilsson.

Gunnebo träd
Ljushetskontrast. Hamlade träd i den östra boskén. Foto: N. Nilsson.

Gunnebo modell
Modell till ”Blomstergård, skala 1:20. Nina Nilsson.

Gunnebo surprise
Modell till surprise. Pappersklipp. Nina Nilsson.

 

Mina rosa brorsdöttrar

Flickor älskar rosa
Av Emma-Kara

Båda mina brorsdöttrar fullständigt älskar rosa.

Judith
Judith i en av sina favoritklänningar. Privat foto.

Vi skrev häromveckan ett inlägg om rosa utifrån ett manligt perspektiv. Nu kommer ett kvinnligt. För hur gärna vissa av oss än vill att vi i t ex färgval skall vara könsneutrala så är vi ytterst sällan det. I Rosa – den farliga färgen av Jenny Ambjörnsson (socialantropolog och genusforskare vid Stockholms universitet) fördjupar jag mig i rosa.

Ambjörnsson skriver att mammor och pappor verkar ha stor medvetenhet om rosa och de flesta strävar efter att inte klä sina fickor i rosa eller bejaka en rosa tjejtrend. Däremot så tycks alternativet, att klä killarna i rosa vara helt uteslutet, tanken har inte ens slagit dem.

Jag läser vidare: “När föräldrarna säger sig försöka undvika rosa på flickor för att färgen förpassar flickor till en gammaldags och förtryckande passivitet, undviks rosa på pojkar för att de inte skall framstå som flickor”. (sid 22) Det verkar trots allt viktigt för de föräldrar som Ambjörnsson intervjuat att med hjälp av kläder och attribut visa omgivningen om deras barn är en pojke eller flicka. (s 27)

Rosa – den farliga färgen
Ambjörnsson beskriver i sin bok sitt eget förhållningssätt till färg “Jag betraktar färg som ett kulturellt fenomen det vill säga något som huvudsakligen får sin mening i samspelet mellan människor. Mer specifikt betyder det att att jag tänker mig att människor aktivt använder sig av färger och låter dem symbolisera olika saker” Ambjörnsson fortsätter med att färg bär på ett budskap och skapar mening och sammanhang. (sid 9)

I Kulörklubben är vårt fokus att se på färgen ur ett konstnärligt och estetiskt perspektiv snarare än ur ett symboliskt och kulturellt perspektiv. Jag upplever att när det gäller rosa är det svårt att komma ifrån dess symbolvärde. Det finns de som tycker att kvinnorörelsen har tagit över den rosa färgen. Det går inte att använda rosa utan att förknippas med t ex Feministiskt initiativ eller Rosa bandet.

 

Majken
Majken dansar och sjunger. Foto privat.

På Majkens förskola säger personalen att alla flickor älskar rosa och att rosa är den färg flickorna väljer först om de får välja färg, oavsett i vilket sammanhang.

Olika rosa
Rosa kan vara en mild färg, rosa kan också vara en mycket stark färg. På ett litet barn kan den rosa färgen upplevas som extra stark, det är som att färgen tar över, man ser klänningen mer än flickan som är i den.

färgschema klänningarRosaklänningar med färgschema. Av Emma-Kara

En sökning på google: ”rosa klänning barn” gav mängder med olika rosa klänningar. Här ovan har jag valt ut fyra klänningar med lite olika karaktär och gjort färgscheman av dem. Det blir i färgschemat tydligt vad som tar fokus. Ju mer mönster desto mer iögonfallande. Det blir mönstret som får fokus. Barnet kommer att konkurrera med färgerna och mönstret i klänningarna. Något att ta med sig i val av klänning. Vad är det vi vill skall få fokus?

//Emma-Kara

Rosa – en färg för alla

Vad passar till Rosa
Av Emma-Kara

Vår vän Stefan kom till vernissage i rosa skor och mörkt rosa skjorta. Till detta blårandiga strumpor, grågröna shorts och beige hatt.

HELT RÄTT!

Rosa skor
Stefans rosa skor från Atheist shoes, med den lite kaxiga sulan ”Darwin Loves”. Foto E-K

Rosa – den farliga färgen
Rosa är en laddad färg. För att förstå mer om rosa läser jag Rosa – den farliga färgen av Jenny Ambjörnsson (socialantropolog och genusforskare vid Stockholms universitet). Jag får en större förståelse för varför män så sällan bär rosa kläder.

Enligt Ambjörnsson tycks män i överklassen inte ha problem att bära rosa (sid 149-152), inte heller idrottsmän (sid 145-147) undviker rosa, om de är i världsklass vill säga. Däremot ses det som mer udda att män i allmänhet bär rosa. Ambjörnsson har under sina efterforskningar kommit fram till att en man som klär sig i rosa “riskerar att framstå som feminin, lite tillgjord och möjligen bög” (sid132).
De män som trots allt trotsar konventionen och väljer att bära rosa ser sig själva som lite säkrare och mognare i sin identitet än genomsnittet. Ambjörnsson skriver att om man som man väljer att klä sig i rosa upplevs han helt enkelt som så annorlunda att han ”kan tolkas som både modig, självständig och mogen” (sid 139).

Rosa klädd man
Stefan framför pallar med blommor på Botaniska trädgården i Göteborg. De rosa artlapparna i blomkrukorna framträder tillsammans med Stefans rosa skor och mörkt rosa skjorta, allt mot en grön bakgrund. Foto E-K

För att kommentera Ambjörnsson så ser jag här en man som är bekväm i sina kläder och som stolt bär upp både rödrosa skjorta och rosa skor utan att visa osäkerhet i klädvalet. Kul!

Färgschema
I färgschemat ser vi hur de grågröna tonerna trivs tillsammans med rosa. Det rosa lyfts fram samtidigt som det inte dominerar över det gröna. Rosa härstammar ju ur rött och det i sin tur är komplementfärg till grönt. Detta fångas upp i vår väns klädsel. Den orange detaljen på fickan och de blå skorna ger kläderna extra liv.

Färgschema Stefan
Färgschema över Stefans klädsel. Av E-K

I färgschemat har jag plockat färger ur Stefans klädsel, en rad per plagg. I bottenradens fyra färger ser vi de rosa skorna med svarta snören, i raden ovanför återfinns färger från de blårandiga strumporna, färgraden ovanför är från de olivgröna shortsen med den orange dragkedjan och över det den rosa skjortan med mönster i mörkt grå och raden längst upp har färger från den beige hatten.

Rosa är en glad färg. Även Ambjörnsson tar upp att många tycker rosa är en glad och färgstark färg. När man matchar den med olivgrön, militärgrön och grågrön så balanserar det dovt gröna upp styrkan och klarheten i det rosa. Kompositionen blir harmonisk och inger en viss balans och lugn. För mig framstår valet av dämpade grågröna färger tillsammans med rosa som mycket lyckat.

//Emma-Kara

Kläderna kommer från:
Skor: Atheist shoes
Strumpor: Paul Smith
Shorts: Icebreaker
Skjorta: Holland esquire
Hatt: Stetson

Källa:
Ambjörnsson, Fanny, Rosa – den farliga färgen, Ordfront förlag, Stockholm, 2011
ISBN 9789170376054

Isens färger

ISENS FÄRGER 
Nina Nilsson

Uusma, B. (2013). Expeditionen. Min kärlekshistoria. Norstedts, Stockholm.

Bea Uusma, läkare och författare, bestämmer sig för att ta reda på hur det kom sig att de tre männen i Andrées polarexpedition dog, trots att de hade gott om varma kläder, proviant, ammunition och gevär. Uusma reste till Nordpolen för att söka efter svaret. Hon insåg att hon måste vara på plats – se, känna, upptäcka – för att få svar.

Färgreflexion
Under färden med båt på väg norrut reser hon genom isen, är i kontakt med (havs)situationen. Det visade sig att isen inte alls var vit. Uusma skriver: ”För varje breddgrad vi passerar på vår väg norrut förändras isens färg med ljuset.” (Uusma 2013 s. 86) Hon bestämmer sig för att återge färgerna så noggrant som möjligt, tittar ut genom hyttfönstret, väljer ut och bestämmer sig för vilken som får bli ”dagens färg”. (fig. 1.)

Uusma 2015096
Fig. 1. Färgkarta över isens färger under båtresan 20 aug-24 sep. Kulörerna är uppställda efter datum och positionsangivelser. (aa s.87)

Hur uppfattar vi färg?
Frågan besvarar Uusma:
”Olika färger har olika våglängd. Blått ljus har kortast våglängd, rött ljus har längst. Om isen ser turkos ut på åttiofjärde breddgraden beror det på att den inte har absorberat de turkosa ljusvågorna. Isen som ser turkos ut har absorberat alla färger, utom just turkosa. Isens egentliga färg är alltså inte den man ser. Isen innehåller alla de färger man inte ser.” (aa s.88)

Vidare:
”Färgen existerar inte i själva objektet, utan skapas i betraktarens hjärna. Själva färgen uppstår inte förrän någon faktiskt står framför den, för att se den. Här håller jag på och fyller väggarna i min hytt med minutiöst noggrant utvalda färgprover. Men så fort jag går härifrån är de borta.” (aa s. 88)

Kommentar
Färgkartan visar att det är helt avgörande att ta färgprover på plats. Att erinra sig dessa isens subtila kulörer vid återkomsten till Sverige hade inte varit möjligt. För mig personligen ligger det ett värde i att ta del av Uusmas färgregistrering. Jag föreställer mig att där på plats fanns hur många valörer som helst att välja bland till exempel blått, gult och grått. Men hon bestämde sig för just den kulören och valören vid just det tillfället. Själv arbetar jag med samma slags problematik vid registrering av blommors färger. Luften, ljuset, sol och skugga ger variationer. Det gäller att bestämma sig. Sammantaget beskriver färgerna en helhetsintryck, i Uusmas färgkarta blir det i huvudsak kalla färger.

/Nina Nilsson

 

Kulörkontrast (Söderberg, 1984 [1895]. Serien: En bok för alla.)

Kulörkontrast
Den unge studenten Tomas, i Förvillelser av Hjalmar Söderberg, satt och tänkte på hur han skulle vara klädd om aftonen.
”Skulle han ha vitt skjortbröst eller kulört halsduk?” (s. 32)

”… står en grön och stor och mycket gammal ask. Under dess krona drömmer skuggan mörk och sammetsdunkelt grön. Och lyser icke där i gräset något vitaktigt och mjukt, som kunde vara en kvinnas vita kropp?” (s. 65).

Hänförande rader i höstmörkret.
Nina Nilsson