I sin bok, Färg och färgupplevelse har Itten ett avsnitt om ljushetskontrast. Ittens resonemang börjar med de vita och de svarta ytterligheterna och gråskalan där emellan. Där svart sammet är det svartaste svarta och att bariumsulfat är renaste vitt, (sid 37).

”Bariumsulfat används som vitt pigment och konsistensmedel i målarfärg och går då under namnet Blanc fix. Den används ofta tillsammans med titandioxid (titanvitt) eller zinksulfid (Lithopone)”. (Wikipedia).

Vad gäller svartaste svart så skapade forskare på NASA en svart färg som är svartare än något man tidigare känt till, vantablack, ett material som slukar 99,965% av ljuset som träffar dess yta, vi upplever totalt mörker. (Dagens nyheter, 18 juli 2014)

Bild 1, vantablack

Mellan vitt och svart finns ett oändligt antal neutrala gråtoner. Genom att arbeta med en gråskala, eller för den delen med en färg, så övar man upp sitt seende och sin känslighet så att antalet urskiljbara tonvärden ökar. Ljushetskontrasten kan ses som en skillnad i ljushet men inom samma kulör, se bild 3, där har jag använt olika lila för att skapa ett ackord med ljushetskontrast. Jag har gjort några av de övningar vi finner i Ittens färglära. Bild 2a och 2b visar exempel på kompositioner i en grå tonskala, där jag försökt få till harmoniska men också disharmoniska ackord.

                  
Bild 2a och 2b, harmoniskt och disharmoniskt ackord efter försök med kompositioner i gråskala med färgade papper. E-K.

I arbetet med ljushetskontrast går det bra att arbeta med en kulör. Jag valde lila.

Bild 3.

Jag har med hjälp av dessa övningar närmat mig påståendet att en kulör kan ha flera olika ljushet/mörkhet. Det finns således flera kulörer med samma ljushet, men då måste det som sagt vara olika kulörer. Detta kommer i nästa inlägg.

/Emma-Kara