Gage, John (2000). Colour and Meaning: Art, Science and Symbolism. London: Thames & Hudson.

”. . . yellow never seems to have been regarded as a noble colour in the West until the end of the Middle Ages, and it is apparently still regarded as one of the least pleasurable of individual hues.” (Gage 2000)

Svärdslilja (Iris pseudacorus), Galterö i Göteborgs hamninlopp 2013. Foto: N.N.

Svärdslilja, detalj.

Kommentar:

1. I sökandet efter belägg hos Gage om att gult till synes är den minst behagliga färgen hittar jag endast en litteraturreferens. När det gäller den gula kulören generellt är det sparsamt med omnämnanden hos Gage De flesta reflektionerna går till Kandinsky. Alltså är det lika så gott att gå till källan direkt och se vad Kandinsky har för tankar och uppfattningar om gult. Han inleder med att särskilja de båda kulörerna gult och blått genom att hävda att det blå drar sig inåt och det gula sprider ut sig, har en excentrisk rörelse. En gul cirkel riktar sig stickande fram mot ögat, medan ögat försjunker i det blå (Kandinsky 1984).
2. Kandinsky gjorde vid ett tillfälle ett experiment; han skickade 1000 vykort med frågan vilken form (triangel, kvadrat, cirkel) som bäst hörde ihop med primärfärgerna gult, rött och blått. De tillfrågade svarade till övervägande del att gult hör ihop med triangeln, rött med kvadraten och blått med cirkeln. (Gage 2000) Våra varningsskyltar (trafikmärken, radium m.fl.) har just formen av en triangel. Det gulas excentriska rörelse samverkar med triangelns rörelse, vars riktningar går åt tre håll.
3. ”Det gula har en så stark dragning åt ljust (vitt) att det överhuvudtaget inte kan finnas något verkligt mörkt gult.” (Kandinsky 1984) Vidare skriver Kandinsky att om gult görs kallare får färgen en grönaktig ton, och den hejdas omedelbart i sin excentriska rörelse.
4. Gul svärdslilja (Iris pseudacorus) som blommar i skärgården har en både gul, gulorange och gröngul ton. På några hundra meters håll syns den kalla gula färgen som en enda kulör. Den är ljus och strålande, särskilt när solen lyser på kronbladen. När man kommer närmre inpå framträder variationerna. Det mättade gula och framför allt gulorange kan upplevas som mörkt. Kulören är tjock och tät samtidigt klar och frisk. De andra färgerna runtomkring; det ljusa blå vattnet och bergets gråblå ton sjunker undan, drar sig tillbaka.
5. Den gula färgen i vår natur, så som den exponerar sig är vacker. Att den betraktas som den minst behagliga färgen i vår västerländska kultur kan ha att göra med att den – på grund av sin ljushet – helt enkelt är svår att kombinera med andra färger. Kandinsky skriver ju om färger i relation till konst, inte till natur.

N.N.