Orsaken till att vi börjar med färgen röd är bland annat följande: Rudolf Arnheim (1904-1907), filmteoretiker och perceptionspsykolog, skrev om den röda kulören i Art and Visual Perception: A Psychology of the Creative Eye (1974), att rött är den av alla kulörer som först omnämns efter svart och vitt. Arnheim refererar till en undersökning där vår föreställning om färg är relaterad till kulturell utveckling, ”cultural development” (1974). Färgnamn uppträder inte godtyckligt. Framför allt görs åtskillnad mellan svart och vitt. När språket innehåller ett tredje färgnamn är det rött. Varför är rött den färg som modifierar ljus-mörkerkontrasten, frågar sig Arnheim? Är det den mest påfallande kulören eller den mest praktiskt relevanta?

Kommentar:
1. Mättat rött förhåller sig till en svart-vit gråskala och syns tydligt mot vit och ljusgrå bakgrund, sämre mot svart och sämst mot mörkt grått. Det senare gäller när rött och grått har samma ljushet. Ändå, en jämförelse på motsvarande sätt med mättat gult – den ljusaste av färger – uppfattar man rött tydligare (se figur 1A och B).

2. Färgseendet kan vara något som utvecklats under evolutionen. Kan det ha varit på det viset att rött var en överlevnadsfärg, att rött signalerade mogen frukt eller fara? I den brittiska vetenskapsserien i SVT Play om ”Människans ursprung” visar forskaren Alice Roberts att rött är en signalfärg som indikerar att en röd frukt är en mogen frukt och därmed mer c-vitaminrik. Den som ser rött och plockar en röd frukt får mer näring.

3. I texterna om rött rör vi oss på gränsen mellan att se rött (fysiskt med hjälp av retina), att uppfatta kulören som t.ex. mogen (visuellt och betydelsemässigt) – något som gynnar den egna kroppen – ochatt namnge kulören (nomenklatur). Därtill kan vi lägga en färgs symboliska betydelse. Symboliskt rött uppenbarar en väsentlig del av vad färgen står för; olika för olika kulturer. Enligt kristen symbolik t.ex. är rött grymheten och martyriets färg; helgondagarna i almanackan är därför röda. (Cooper 1978).

/N.N.