Färgkomposition, Chapmans torg, Göteborg 2006. Växter: Begonia ’Dragon Wing Red’, Diascia barberae ’Pink’, Hibiscus acctosella ’Red Shield’, Pennisetum setacetum, Geranium (pelargon, ljust rödorange)

Med anledning av veckans bild Färgkomposition Chapmans torg, Göteborg läser jag vidare i Kandinskys text om rött och prövar att applicera delar av den på kompositionen. Färgkomposition visar ett färgschema över en växtkomposition med sommarblommor i en urna (troligen komponerad av någon i Parkförvaltningen i Göteborg) som jag målade för flera år sedan.

Mer om rött ur: Om det andliga i konsten av Wassily Kandinsky 1984 [1911].

I ett mellanläge, cinnoberns (anm. 1) t.ex., är det röda känslomässigt mer beständigt: lidelsens glöd är jämnare, mer självsäker, och den låter sig inte överröstas av någonting.  . . . Detta röda tål inte det kalla. Det förlorar genom det kalla hela sin klang och mening. Eller riktigare: Den våldsamma, tragiska nedkylningen ger upphov till en färgton som idag avskys och förhånas som smutsig av målarna.

Kommentarer:
I. Färgkomposition Chapmans torg förekommer just den röda kulör Kandinsky benämner cinnober. Jag håller med om att den är varm. Det är vad vi ser. Hur vi som individer uppfattar kulören är däremot individuellt. ”Självsäker” är ett ord Kandinsky använder och att kulören inte låter sig ”överröstas”

2. Några rutor har kylts ner med svart och/eller sin komplementfärg. Kulören har ”smutsats” vilket fått till följd att den klara röda cinnobern lyser och bli ännu rödare.

Det smutsiga i sin materiella form  . . . äger som varje annat väsen sin egen inre klang. Därför är också dagens förakt för smutsen lika ensidigt och ogrundat som gårdagens förakt, eller skräck för de ”rena” färgerna. (1984)

3. Färgkomposition har en egen ”inre klang”. Vad Kandinsky avser med just de orden kan jag inte veta – särskilt som han uttalat att han avskydde det praktiska och ” . . . ville tala om det hemlighetsfulla på ett hemlighetsfullt sätt  . . .” enligt förordet av Ulf Linde. (1984 s. 8)

4. Det praktiska, att analysera färger och att sätta samman dem till en komposition behöver inte stå i motsättning till en ”inre klang”, det som är kompositionens utryck eller det (vad) den förmedlar eller hur mottagaren uppfattar den.

Kandinsky skriver vidare att ” . . .  alla medel är rena om de härrör ur den inre nödvändigheten.”

5. Den ”inre nödvändigheten” tolkar jag som en kompositions hela uttryck, där sambanden mellan färger och former samverkar.

/N.N.