Maria Uleander har precis haft vernissage på Göteborgs konstförenings Lilla galleri. En fin och känslig utställning som pågår till 15 september.

Maria Uleander arbetar med små moduler av tyg som hon har klippt, färgat och fogat samman i en meditativ process, de sitter monterade i två lager fritt skilda från varandra med förskjutet mönster vilket ger ett djup i bilden men också fler nyanser av färgerna. Hon har arbetat med rött i tre av sina konstverk. (Fotografierna är tagna av mig på plats och ger inte färgerna helt rättvisa, ni får ha överseende med detta).

I det stora konstverket är bottnen beige och den röda mönsterfärgen har dragning åt cerise, en kall och stark rosa. Jag tycker att cerise är en hård färg och att beige är en rätt tråkig färg. När de kombineras på detta sätt förändras deras uttryck; den rosa färgen mjuknar tillsammans med den beige som fångar upp det rosa och blir lite gammaldags och mild. De olika röda nyanserna som bildas påverkar den beige så att den får variation vilket ger liv, det finns inget av det tråkiga beige kvar. Att konstverkets tyger hänger i lager bidrar till dynamik i bilden då färgernas styrka och kombinationer växlar med betraktarens rörelse.

Här ser vi rött mönster på gul respektive ljust blågrön botten, den röda färgen har lite olika nyans.

Den röda-gula kompositionen är mildare än den röd-blågröna , gult och rött är visserligen två helt olika färger men de ligger närmare varandra i färgcirkeln än än rött och blågrönt vilka är snudd på komplementfärger. Det är som att färgerna flyter ihop mer i den röd-gula kompositionen och kan bitvis vara svåra att urskilja från varandra, gränserna suddas ut.

I den röd-blågröna kompositionen är färgerna däremot tydligt åtskilda, komplemetfärgens effekt framhäver de båda färgernas egenskaper och klargör deras respektive karaktär.

Det var spännande att se hur Maria Uleander medvetet arbetat med att ta sig an färg genom djup i lager på lager.

/Emma-Kara