Betrakta inte detta som en recension utan snarare som en anmälan.

Omslagsbild till: Osborne, R. (2013). Books on Colours since 1500: A History and Bibliography of Colour Literature. Universal-Publishers, Boca Raton, USA.

Det första traktatet om färg skrevs c:a 400 f.Kr. Författaren till On the Nature of Man var Hippocrates of Cos. Han undersökte skillnaderna mellan flegmatisk, kolerisk, blodfull (”sanguine”) och melankoliskt temperament. Denna upplysning kan man hämta ur konstnären och författaren Roy Osbornes senaste bok.

Det är en bibliografi uppdelad i tre avsnitt och kan ses och användas som en uppslagsbok med källreferenser. Layouten är psalmboksliknande – där namnen på författare och titlar följer på varandra efter en sortering som har med ämnestillhörighet att göra – små bokstäver och täta radavstånd. Varje sida är indelad i tre spalter med :
1) första utgivningsår och ämnesområde,
2) författare, titel och något om innehåll/författare och
3) utgivningsort och förlag. Denna sammanställning utgör huvudparten av boken.
Därtill finns ytterligare två delar eller snarare register som i sin tur är sorterade efter ämnesområden; ett alfabetiskt index efter författare och ett kronologiskt efter utgivningsår.

Ämnesområdena är 26 som alla berör färg, t ex: arkitektur, färgundersökningar inom måleri (”Colorants”), design, ljus, musik, måleri, filosofi, fotografi & film, psykologi. Boken är en sökmotor för den specialintresserade av t.ex. färgfilosofi, färgterapi, klassificeringssystem etc.

Roy Osborn är en auktoritet på färgens område och har gett ut flera böcker bl.a. Lights and Pigments: Colour Principles for Artists (1980) och Color Influencing Form: A Color Coursebook (2004).

Min kommentar:
1. Omslagsbilden är gjord av författaren. En nonfigurativ målning (?) i varma kulörer och blått. Kandinsky skriver att den röda färgen helt kan kylas ner av blått. Särskilt gäller det den varma cinnobern som inte tål det kalla. Kandinsky skriver att ”Det förlorar genom det kalla hela sin klang och mening.”. Osborns bild domineras av olika röda kulörer (och gröna, rosa m.fl.) och en blå. I kompositionen lyser det blå mot betraktaren och jag tolkar det som att i huvudsak det röda understöder blått på det rödas bekostnad som alltså förlorar sin ”klang” – men däremot inte sin ”mening”!

2. Att rött är den första av de kulörer som nämns efter svart och vitt, som stod att läsa hos Arnheim (1974) får vi ett belägg för i Osborns bibliografi. Människans temperament har en röd egenskap enligt Hippocrates of Cos. 

/N.N.