Paulsson, G. (red.) (1934). Hantverkets bok. [1], Måleri. Stockholm: Lindfors.

Om gult

1. Det är inte enkelt att hitta texter om gult, i alla fall om jag utgår från det som finns i min bokhylla. På måfå väljer jag ut Hantverkets bok, måleridelen. Boken riktar sig främst till yrkesmålare och innehåller bl.a. utförliga beskrivningar om hur man går till väga inom målerihantverket. Under kapitlet ”Målarfärgernas material” finns en indelning i jordfärgstoffer och mineralfärgstoffer. Till jordfärgstofferna hör de gula ockrorna (guldockra, ljusockra, oxidgult, bronsockra m.fl.). Till mineralfärgstofferna hör kromgult och anses vara den viktigaste färgen inom oljemåleriet.  Ett annat är zinkgult, ett blekt färgstoff som har mindre täckförmåga än kromgult. Neapelgult är ett dyrt färgstoff som används inom konstmåleriet. Likaså kadmiumgult, ett färgstoff som finns i flera nyanser. Slutligen nämns marsgult, en syntetisk jordfärg med god täckande förmåga.

2. Ur kapitlet ”Färgen som dekorativt element” av Olof Thunström.

”I stort sett äro vi nog alla starkt bundna vid uppfattningen av olika miljöer i samband med vissa färgintryck. Enkla exempel på detta är det blåa havet den gröna skogen, de gula sädesfälten o.s.v.” (Paulsson 1934)

Kommentar: Jag har inte reflekterat över att sädesfälten är gula – inte sedan jag var barn. De var ju inte gula då heller, men nog hörde man talas om dem som sådana alltid. Inte heller idag skulle jag kalla dem gula, snarare ockrafärgade eller halmgula – alltså ett slags föremålsnamn snarare än ett förknippat med en särskild kulör i färgcirkeln.

3. Vardagsrum med gula väggar.

Ur Colour Schemes for the Modern Home av Derek Patmore.

Ett vardagsrum i gult. Uppkomsten av skuggor och dagrar sammanhänger intimt med underlagets och färgytans material och struktur skriver Thunström. Likaså är effekten av färg beroende av belysning liksom med material och struktur. Var kommer ljuset ifrån?

/N.N.