Ur min bokhylla

Violett, en undflyende färg?
Kandinsky skriver att violett undflyr människan. I och med att den violetta blandningen består av blått och kallt rött är uttrycket något utslocknat och sorgset. (Kandinsky 1912, s. 94) Jag antar att han avser den exakta kulören, den mellan rödviolett och blåviolett. Kandinsky återkommer möjligen till det ”undflyende” när han skriver att ”Man känner sig som en lindansare som hela tiden måste parera fallen åt ena eller andra sidan.” (Kandinsky s. 96) Ja, så är det när man skall blanda till violett. Men att kulören är utslocknad är att tillskriva den en alltför passiv egenskap.

I figur 1) Dam i rödviolett kappa är kulören tydlig. Det råder ingen tvekan om att färgen är rödviolett. Mot vitt är den uppseendeväckande (aktiv), slår ut omgivningen – eller höjer den. I kombination med gult och gulorange blir den mer lysande (fig. 2). I ett tidigare inlägg citerade E-K Nilsson, K G Nilsson följande om violett: ”Med ökande vittillblandning blir alla färger passiva, men hos det violetta dröjer länge det aktiva intrycket kvar.” KG Nilsson skrev violett, men det gäller även om kulören förskjuts mot kallt rött.

Dam i rödviolett kappa
Fig. 1. Dam i rödviolett kappa. Foto: N. Nilsson.

Gulorange och ljust rödviolett (se förra ”Veckans bild”) är en disharmonisk kombination. Båda färgerna tappar sin egenkaraktär och blir tillsamman fadda, avtar i lyster. Egenskaperna visar sig när Dam i rödviolett kappa står både intill en gul och en gulorange färg.
N. N.

Dam i rödviolett kappa original
Fig. 2. Dam i rödviolett kappa mot gult och gulorange.
Foto: Nina Nilsson

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s