Min tanke var att visa på exempel gjorda efter Albers färglära. Detta kvarstår men då Albers inte uttryckligen skriver om varma och kalla färger så startar jag ändå med Johannes Ittens färglära.

Itten skriver på sid 45 i Färg och färgupplevelse: ”Vid betraktandet av färgcirkeln visar det sig att gult är den ljusaste och violett den mörkaste färgen, vilket betyder att mellan dessa färger finns den starkaste ljushetskontrasten. I rät vinkel till axeln gul-violett står rödorange och blågrönt, kall-varmkontrastens båda poler”.  Se bild 1 linje a respektive b.

Bild 1 – Varm-kallkontrast enligt Itten.

De varma färgerna kan lite generellt sägas vara: gult, gulorange, orange, rödorange, röd och rödviolett. De kalla färgerna är således: gulgrönt, grönt, blågrönt, blått, blåviolett och violett. Se bild 2

Bild 2: Varma och kalla färger enligt Itten. Färgprover med färgat papper.

Detta kan dock vara vilseledande då färgerna är varmare eller kallare i förhållande till varandra. Se bild 3 och 4.

Bild 3: Varma färger med den rödvioletta i förgrunden. Den rödvioletta kan tyckas kallare än de övriga färgerna. Färgprover med färgat papper.

Bild 4: De kalla färgerna men med samma rödvioletta i förgrunden som i bild 3. Här tycks den rödvioletta vara varm. Färgprover med färgat papper.

(Färgåtergivningen är inte helt rättvis då jag fotograferat mina färgprover men jag hoppas ni förstår ändå).

Nu har vi fått en grund i detta med varma och kalla färger. Och det är dags att gå in i det relativa med hjälp av Joseph Albers. Färgens relativitet börjar framträda och med Albers övningar kommer detta tydliggöras ännu mer.

/Emma-Kara