Fridell Anter, Karin & Svedmyr, Åke (2003). Färgen på huset. Stockholm: Formas.

Grå hus
Grått är den allra äldsta färgen på svenska hus skriver Fridell Anter (2003, s. 91). Murade kyrkor i gråsten kan visserligen skifta i gult, rosa och vitt, men som helhet verkar de ändå grå. Torparstugor, lador och vagnsskjul stod ofta omålade på en fattig landsbygd. Timret blektes av sol och vind och fick en grå-silver-skimrande kulör.

Under 1950-talet kläddes många trähus in med grå eternitplattor. Det gav husen en enhetlig kulör samtidigt som plattorna bildade skuggmönster i fasaden. Senare, under 1970-talet uppfördes byggnader i obehandlad grå betong. Det är först mot slutet av 1900-talet som det blivit populärt att måla hus i en grå kulör.

Fridell Anter skriver att rent ”neutralgrå färg” inte förekommer i naturen. De grå färgerna på sten, trä och sand har en gulaktig ton. Det gäller även för opigmenterad betong. Inte heller förekommer blåaktiga grå färger i naturmaterial. Omålade trähus, däremot, kan få en blåaktig gråton om de står på t.ex. en granitgrund. Den gulaktigt grå stenen ”färgar av sig” mot träet och simultankontrast uppstår.

Huset från Kragerö (Norge) har just en blåaktig gråton, trots att gruset är rosa! Men, fasaden är ju målad.

N. N.

Paulsson, Gregor (red.) (1934). Hantverkets bok. [1], Måleri. Stockholm: Lindfors.
Ur artikeln ”Målarfärgernas material” av Stig W:son Bergman.

Grafit
Till färgstofferna räknas grafit. Det är en blandning av kol och järnhaltiga mineral. Namnet kommer från grekiskan och betyder ”skriva”. Det syftar på den för grafit typiska egenskapen att färga papper. Ett användningsområde är blyertspennor. Att ordet ”bly” förekommer beror på att man tidigare trodde att grafit innehöll bly. Så är alltså inte fallet. Ett annat användningsområde är vid tillverkningen av spissvärta. Vi som svärtat spisen inför högtiden vet att smörjmedlet inte gör järnspisen svart utan glänsande grå.
N.N.