Hilda Fürst kommenterar sina strandfynd.  Svolvaer, Lofoten 2012.

Strandfynd. Foto: Hilda Fürst 2012.

”Jag tycker att det mest intressanta med att jobba med skräp och övergivet material, att jag inte får välja färg själv.

Materialet finns där och nu gäller det att göra något av det. Sortera, dona, bygga, associera till former figurer och vad de kan tänkas ha använts till. Frej (Wichman) och jag hittade en djup vik, full av skräp i alla möjliga färger. Vi kände dels att vi ville städa upp i den fina viken, men vi blev också som barn när vi såg alla färger, tunnor och drivved.

Något vi tyckte var en häftig känsla också, var att vi inte visste om någon någonsin kommer att se det.

De orange-gul-ockra färgade bitarna är en liten annan historia.

Främst fastnar jag för den intensiva, vackra färgen som är i olika nyanser för varje bit.

Jag har svårt att förstå vad det verkligen är för något, men jag tror jag kommit fram till att det är skumgummi som legat länge i havet. Eller gamla bojar, flöten. Fina är de och de finns överallt. Påminner om gammalt isoleringsmaterial som det ju också kan vara. Fragment av något större. Byggstenar. Jag blir sugen på att brodera i dem.

Det är speciellt med material det som finns spår av tid i. Det är ett värde i sig.

Drivved och strandfynd är ju något som många fascineras av och har gjort i alla tider. Det känns som man hittar en skatt.”

Hilda Fürst