Kategoriarkiv: Recensioner

Poul Gernes

Poul Gernes, var en dansk målare, grafiker och skulptör född 1925 i Danmark, död 1996.

Under sommaren 2016 har Louisiana haft en utställning med många av hans verk. Kulörklubben var på plats och bland mycket annat fascinerades vi av de många färgschema Poul hade gjort.

gernes-rutor
Utan titel, 1966-67, lackfärg på kartong, en serie på 36 verk. Foto E-K

Utöver alla färgscheman fångade ett av hans längre projekt mig. Färgsättningen av sjukhuset i Herlev.

Sjukhuset i Herlev
Poul Gernes var under åtta år anställd av Köpenhamns sjukhus i Herlev, där hans uppdrag var att färgsätta sjukhuset . I utställningen gick bl a följande att läsa om projektet:

Poul Gernes dreamed if making the world a better place. For him, art had a social functioning should not be restricted to art institutions but be integrated into the spaces of everyday life. Begun in 1968, Gernes’ comprehensive decoration of Herlev Hospital’s interior and furnishing is the biggest work of art in Denmark. Around 4500 doors and 3700 rooms are colored in what Gernes described as “the strongest and most reasonable colours”. He used colors as signposts and to create some entertainment and humanity at the hospital.

På Louisiana hade de gjort en rekonstruktion av ett av dessa sjukrum.

rummet   papperskorgen

Jag tittade ner i hörnet och konstaterade att han fått med tre olika rosa och en röda på en yta av några kvadratdecimeter.

hornet

Poul Gernes gjorde de 36 färgscheman ovan strax innan han började på Herlev sjukhus. Det är lätt att anta att det är en förstudie eller att det i alla fall finns en tanke om färgscheman som skulle kunna bli färgsättning. Ett schema är mycket likt färgsättningen i det aktuella rummet.

gernes-fargschema
Detalj från väggen med färgschema tidigare i inlägget. (Utan titel, 1966-67, lackfärg på kartong, en serie på 36 verk).

Här finner vi gult, turkos, blått, olika rosa, grönt  och rött. Likt färgerna i sjukrummet. Färgerna är levande, klara och väl balanserade.Ingen tar direkt över och ingen faller undan.

//Emma-Kara

Fri konst, Valand

Recension av Emma-Kara

Kulörklubben har varit på vernissage! Avgångseleverna på Valands kandidatprogram i Fri konst har examensutställning. Tretton kandidatelever ställer ut i var sitt rum i en sekelskiftesvåning på Vasagatan 33. Pågår fram till 15 maj.

När Kulörklubben går på vernissage står naturligtvis färgerna i fokus. Jag letade efter färger och måleri. Vilket jag fann. En kandidat som gått in för färger på djupet är Anna Bergman men jag vill också nämna Björn Camenius, Alexander Skats och Snöfrid Caldeborg.

Anna Bergman
Anna Bergman undersöker färgen fysiskt. Vilka egenskaper den har och hur den beter sig på pappret. I katalogen läser jag: ”Hennes konstnärliga praktik utspelar sig till stor del i laboratoriet. Likt en strukturerad forskare gör hon färgblandningar av vatten och tusch som märks upp och loggförs med regelbundna mellanrum för att få fram ett exakt resultat. Processen fortsätter på canvasduken som spänns upp på golvet”

Vi fick se prov på dessa undersökningar i utställningen, dels i forma av hinkar med upplöst färg för besökaren att provmåla med, dels som färgprover på väggen.

IMG_6255
Anna Bergman – färgprover, vatten och tusch.

Målningarna på duk var enorma upp till tre gånger fyra meter. Tyvärr var ljussättningen av utställningen i det närmaste katastrofal så någon bra bild fick jag inte på en hel målning men väl fina detaljbilder.

IMG_6264Anna Bergman, detalj ur målning Time collapse, 2016. Orginalmålningen är 380×276 cm.

För mig är detta jättespännande. Det undersökande tillvägagångssättet tilltalar mig. Att ta sig an färgen så metodisk och på djupet känns utmanande och seriöst. Kulörerna blandas och dess egenskaper fångas upp och utnyttjas. Motivet blir inte det viktiga, färgen och dess blandningar hamnar i fokus.

Björn Camenius
Måleri, grova drag och många färger. Färgmässigt väl sammanhållet och genomarbetat. Björn Camenius måleri finns mellan det föreställande och det abstrakta, bilderna har ett djup.

Här ett exempel:

Björn Camenius
Björn Camenius, olja på duk.

Färgschema_BC
Färgschema baserad på Björn Camenius målning. Av E-K

Färgschemat visar på färger som går väl ihop. Ljusa och mörka nyanser i varje kulör, det rosa-magentafärgade och i det grå som ibland drar åt lila står i väl kontrast till det komplementerande gröna som finns i både kalla och lite varmare toner. Fint.

 

Alexander Skats
Måleriskt, drömskt och koloristiskt. När färgerna låts flyta i varandra och formerna inte är närvarande blir valet av kulör desto viktigare. I exemplet nedan är formen däremot starkt närvarande, färgerna lustfyllda och djupet lyckat. Turkos-lila-rosa och brungrått. Härligt.

AS
Alexander Skats, olja på linne.

AS_detalj
Alexander Skats, olja på linne, detalj.

Snöfrid Caldeborg
Hundar, urtidsdjur eller drakar, för mig är det oklart vad de föreställer men de fångar mitt intresse. Starka i formen och med ett kontrasterande småblommigt tygmönster i väl sammanhållna färgskalor. Min nyfikenhet väcks, vad är detta?

IMG_6269 IMG_6273
Snöfrid Caldeberg, skulptur och detalj, blandmaterial.

Avslutande kommentar
Det var intressant och roligt att gå på Valands examensutställning. Jag ser fram emot att se mer av dessa målare och av Snöfrid Caldebergs skulpturer. Jag rekommenderar er att gå till utställningen om ni har möjlighet.

Alla bilder är fotograferade av mig. Jag reserverar mig för färgåtergivningen. Men ni får i alla fall en känsla för färgerna och måleriet och det är min tanke.

Läs mer på Akademi Valands hemsida

//Emma-Kara

 

 

 

Rosa exempel från GIBCA

Göteborgs Internationella Konstbiennal startade i helgen. GIBCA – Göteborg International Biennal For Contemporary Art. 2015 är temat A STORY WITHIN A STORY
av Emma-Kara

NASTIVICIOUS
På Galleri 3:e våningen såg vi en omfattande videoinstallation av Nástio Mosquito och Vic Pereirò. Installationen kallar de Nastivicious. ”4 Acts, 4 scenes, 4 proposals. You can enter a sphere of sound and color that flushes your mind. Pop meets prayer, illumination meets illusion, density meets distortion.” Citat om arbetet på deras webbsida.

Nastivicious

Två väggar i ett stort rum fylls med videoprojektioner. Färgerna tilltalar mig, de är få i kombination men kontrastrika och väl balanserade.

Nastivicious

Nastivicious
Rosa med limegrönt, rosa med turkos och rosa med lila, Nastivicious får bli vårt rosa exempel från biennalen. Foto av videoinstallation, Emma-Kara

Biennalen pågår 27/9 – 22/11 i Röda sten konsthall, 3:e våningen, KKP galleri, Hasselblad center och i Göteborgs konsthall.

//Emma-Kara

Måleri i rosa

Intensitet
Nina Nilsson

Gerd Ekdahl visar textila bilder och oljemåleri på Göteborgs Konstförening 29/8 – 13/ 9, ett måleri i bleka och delvis urvattnade och samtidigt upphöjt sköna kulörer, ibland intensiva som här i målningen ”Människa 2”. Vi minns, kanske drömmer… Färgerna är ibland svala, ljusa, blå, grå bortom förgänglighet, ibland intensiva i kombinationen rosa och gult.Gerd Ekdahl”Människa 2.” Oljemålning av Gerd Ekdahl.

 

Lars Wallin – Fashion stories i vitt

Vita klänningar av Lars Wallin
av Emma-Kara

På Textilmuseet i Borås besökte jag utställningen med Lars Wallins kläder. ”Utställningen lyfter fram en av de få svenska designers som arbetar med couture på en hög artistisk nivå där hantverk och kvalitet står i fokus.” står det i informationsmaterialet om utställningen.

Det var fantastiskt att se alla dessa klänningar. Min mormor var sömmerska och jag har fått med mig känslan i händerna av att hålla i tygerna, följa en fåll med fingrarna och se på plagget med hantverkarens ögon. Varje gång jag köpte ett klädesplagg till mig själv sprang jag upp till min mormor och visade det, hon kände på tyget, vände på fållen och granskade sömmarna. Sömnads- och skrädderietaljer fångade hennes intresse. Jag önskar hon hade kunnat följa med mig till utställningen med Lars Wallins kreationer.

Vitt_BröllposklänningarBröllopsklänningar i vitt och nästan vitt av Lars Wallin. Foto E-K

I en monter samsas bröllopsklänningar i vitt och nästan vitt, klänningar av olika kvalitéer, skärningar och material. Variationen är stor och elegansen ett faktum.

Vitt_Rickard_lllKostymer till Rickard lll av Lars Wallin. Foto E-K

Vita kläder i olika mönster, fall  och veckningar som får variationen av vitt att verka oändlig. Som maräng, glass och grädde samtidigt fast i textila material. På teaterscenen, där strålkastarljuset är starkt, kommer vitheten fram mer. På teatern får man ofta dämpa det vita i kläderna för att vitheten inte skall ta över scenen helt och lysa så att inga andra nyanser träder fram. Förr ”teade” man vita textilier som skulle vara på scenen, man doppade dem helt enkelt i te för att dämpa det vita. Det är en njutning för ögat att få se dessa vita kläder med alla sina nyanser i denna stämningsfullt dämpade belysning.

Vitt_DockaDocka med provsömnad i bomull. Foto E-K

Docka med en provsömnad i bomull. Några stråveck på bröstet, en rosett och en ärm. Handen är uttrycksfull där den håller i rosetten men ansiktet förblir märkligt och kanske lite obehagligt neutralt.

Läs mer på Textilmuseets websida: Textilmuseet Fashion stories

Vi återkommer till den magiska utställningen Fashion stories och Lars Wallin i nästa månadstema!

/Emma-Kara

Re Rag Rug – mattor med inslag av vitt

Mattor med vita inslag
av Emma-Kara

Vintergatan smal
Detalj ur Vintergatan, på utställningen  Re Rag Rug, Textilmuseet i Borås. Foto E-K

Jag har besökt Textilmuseet i Borås. Utställningen Re Rag Rug visar på ett antal mattor tillverkade av spillmaterial från textilindustrin. Studio Brieditis & Evans står bakom utställningen och hela projektet. Såhär beskriver de projektet på sin blog:

Re Rag Rug started as an experimental design project which explores the social and ecological sustainability of the rug.
During 12 months we developed 12 unique rugs in 12 different textile techniques. The material is waste and excess from the textile industry and old clothes – fabric that would otherwise be discarded.
By using different types of rags in combination with a variety of sewing, platting, crocheting, knitting, macramé, rolling, cutting, applique, embroidery, structure- and relief effects, three dimensionality, colour- and dyeing techniques, but also experimenting with scales, the we have created 12 new qualities and expressions of rugs

reragrug.blogspot.se


Två mattor fångade särskilt mitt intresse: Archipelag och Vintergatan.

Archipelag
I bloggen beskrivs Archipelag, ”att den liknar en karta, ett landskap sett uppifrån, gröna land, sand och djupa hav. Motivet är ett enkelt, stiliserat och uppförstorat korsstygnsbroderi i ett hundtandsmönster”.

Det var mönstret jag fastnade för och de dubbla dimensionerna, att mattan har ett djup där tillverkarna verkligen utnyttjat hundtandsmönstret på ett sätt som inte är möjligt när man väver det. Men här i deras teknik kommer det till sin fulla rätt. (Hundtandsmönster är ett av de mönster man kan få fram vid vävning där varpen har en färg och inslaget en annan).

MAtta archipelago_hela
Mattan Archipelag av Studio Brieditis & Evans. Foto E-K

Brieditis och Evans har skickligt utnyttjat ljushetskontrasten i fälten för att uppnå en tredimensionell effekt. Jag tycker de drar effekten till sin spets där de två nästan vita kulörerna ligger bredvid varandra i mattans vänstersida. (Alldeles nedanför det gula). Mattans mörka och ljusa fält möts i en övergång hos dessa nästan vita toner som ger mattan dynamik.

Brieditis och Evans har också använt sig av varm/kall-kontrast där de varma fälten kommer mot betraktaren och bidrar till djupet i mattan. De vita fälten bidrar också till en slags högdager i mattan som gör att jag upplever den fräsch och livlig.

Mattan är broderad i en korsstygnsliknande teknik och spillmaterialet de använt är T-skirts som de fått från Myrorna.

Matta_Archipelago_närmare
Mattan Archipelago, detalj. Foto E-K

Vintergatan
Vintergatan är tillverkad i ull och färgad med en speciell japansk teknik, shibori. I denna matta gjord av hexagoner finner jag ro i upprepningen av formen och mönstret samtidigt som variationen väcker min nyfikenhet.

Även i denna matta har Breidits & Evans utnyttjat ljushetskontrast i mönstret. Den speciella färgningstekniken behåller den ursprungliga ljusare grå kulören mellan de mörka indigofärgade fälten som i sin tur bidrar till att skapa mönstret.

En nära bild från utställningen på Textilmuseet i Borås:

Matta_vintergatan låg bild
Vintergatan. Foto E-K

I bilden framträder nyanserna mellan de olika ursprungliga grå färgerna tydligt. Belysningen i utställningen förstärker vissa partier och gör att de framträder som betydligt ljusare och varmare än andra. Vissa grå partier upplevs som vita.

Så här beskriver Breidits & Evans själva sin matta:

Milky way is the result of a meeting between two textile traditions with two very differing expressions. It is also the meeting between dark and light, diamonds and junk. We wanted to work with the hexagonal shape but not in the traditionall way used in patchwork quilts. The hexagon is also common in Japanese Shibori dyeing.  The rug is made of discarded woolen sweaters constructed with layers. The design is made by folding the hexagons into three and are then shibori-dyed in a dark indigo shade. In the composition we wanted to create sparkles and high lights to add lustre to the material.

Milky Way
Vintergatan i sin helhet. Bild från Breidits & Evans websida.
http://www.brieditis-evans.se/the-exhibition-20612727

Kommentar
Det var spännande och inspirerande att se denna utställning. Dessa två mattor fångade verkligen mitt intresse, jag uppskattar kulörerna och hur de verkar mot och med varandra i mattorna. Jag uppskattar också hur kulörerna blir en betydande och viktig del i designen.

/Emma-Kara

 

 

 

Läs mer på: Om utställningen

 

Vitt på Way out west, del 1

Vitt på Way out west
Av Emma-Kara

Har varit på Göteborgs stora musikfestival Way out west och för Kulörklubbens räkning letat efter vitt. Way out west, även kallad Wow, anordnades nu för nionde året i rad.

Under en musikfestival som Wow infaller huvudattraktionerna på kvällen när det är mörkt, ljuset får således stor betydelse. I inlägget kommer jag ta upp några saker som jag kopplar till vitt. Hur man färgar in vitt med hjälp av ljus och hur vitt ljus påverkar det som redan är färgat. I detta inlägg fokuserar jag på vitt ljus.

Vitt ljus på vit skylt
På natten innan festivalen öppnar vandrar jag genom området på väg hem. Jag hade varit med och riggat lampor i tre långa dagar och nu var det härligt att se resultatet av det jag själv bidragit med men också att se sådant som andra gjort.

Welcome Bild 1. Välkomstskylten vid entrén nära Linnéplatsen.. Foto E-K

Vitt ljus lyser upp de vita bokstäverna som hänger i trädet. Vi ser hur sista bokstaven inte är lika vit som de övriga, den hänger fritt och har vridit sig lite bort från det vita ljuset. Precis som de två fåglarna fångar den istället upp ett lila sken från någon stans i närheten.

Vitt ljus på träd

Träd Träd
Bild 2a och 2b. Upplysta träd. Foto E-K

Här har vi lyst upp enstaka träd med vitt ljus.

I bild 2b ser vi ett större träd, jag skulle tro att det är en bok. Där bladen blänker framstår de som vita men där bladen inte är riktigt i det skarpaste ljuset och inte hamnar i blänk så framstår de som tydligt gröna. Där de inte får ljus alls upplever vi dem som svarta.

I bild 2a ser vi ett antal tallar. Några av dem är upplysta med var sin lampa. Högre upp i bilden ser vi hur barken reflekterar ljuset på olika sätt beroende på vinkeln mot stammen. Vi ser också att tallarna till vänster i bild fångar upp spilljus från lamporna och även dessa stammar syns.

Vitt ljus på svart skylt

Azalea_skylt
Bild 3. En skylt byggd av svartmålade träskivor. Foto E-K

Vitt ljus på svart skylt. En vit lampa på nära håll lyser upp skylten. Här har vi vitt ljus mot svart. I blänket upplever vi skylten nästan vit för att bli mörkare och mörkare där ljuset alltmer reflekteras bort från betraktaren och helt svart där ljuset inte når alls.

Vitt ljus på svart scen

LjustestBild 4. Linnéscenen byggs. Foto E-K

På min promenad genom området, kommer jag till slutligen förbi tältet med Linnéscenen. Det sipprar ut rök i tältdukarnas öppningar, jag kikar in och ser hur scenen håller på att riggas, ljuset testas och det är vitt. Röken gör att vi uppfattar det vita ljuset, inte bara där det når marken eller scenen, utan också ”i luften” där själva ljuskäglan syns. Med hjälp av röken kan ljussättaren kontrollera att riktningarna blir bra och att lamporna och dess ljuskäglor rör sig så som tänkt.

//Emma-Kara