Kategoriarkiv: Recensioner

Rosa exempel från GIBCA

Göteborgs Internationella Konstbiennal startade i helgen. GIBCA – Göteborg International Biennal For Contemporary Art. 2015 är temat A STORY WITHIN A STORY
av Emma-Kara

NASTIVICIOUS
På Galleri 3:e våningen såg vi en omfattande videoinstallation av Nástio Mosquito och Vic Pereirò. Installationen kallar de Nastivicious. ”4 Acts, 4 scenes, 4 proposals. You can enter a sphere of sound and color that flushes your mind. Pop meets prayer, illumination meets illusion, density meets distortion.” Citat om arbetet på deras webbsida.

Nastivicious

Två väggar i ett stort rum fylls med videoprojektioner. Färgerna tilltalar mig, de är få i kombination men kontrastrika och väl balanserade.

Nastivicious

Nastivicious
Rosa med limegrönt, rosa med turkos och rosa med lila, Nastivicious får bli vårt rosa exempel från biennalen. Foto av videoinstallation, Emma-Kara

Biennalen pågår 27/9 – 22/11 i Röda sten konsthall, 3:e våningen, KKP galleri, Hasselblad center och i Göteborgs konsthall.

//Emma-Kara

Måleri i rosa

Intensitet
Nina Nilsson

Gerd Ekdahl visar textila bilder och oljemåleri på Göteborgs Konstförening 29/8 – 13/ 9, ett måleri i bleka och delvis urvattnade och samtidigt upphöjt sköna kulörer, ibland intensiva som här i målningen ”Människa 2”. Vi minns, kanske drömmer… Färgerna är ibland svala, ljusa, blå, grå bortom förgänglighet, ibland intensiva i kombinationen rosa och gult.Gerd Ekdahl”Människa 2.” Oljemålning av Gerd Ekdahl.

 

Lars Wallin – Fashion stories i vitt

Vita klänningar av Lars Wallin
av Emma-Kara

På Textilmuseet i Borås besökte jag utställningen med Lars Wallins kläder. ”Utställningen lyfter fram en av de få svenska designers som arbetar med couture på en hög artistisk nivå där hantverk och kvalitet står i fokus.” står det i informationsmaterialet om utställningen.

Det var fantastiskt att se alla dessa klänningar. Min mormor var sömmerska och jag har fått med mig känslan i händerna av att hålla i tygerna, följa en fåll med fingrarna och se på plagget med hantverkarens ögon. Varje gång jag köpte ett klädesplagg till mig själv sprang jag upp till min mormor och visade det, hon kände på tyget, vände på fållen och granskade sömmarna. Sömnads- och skrädderietaljer fångade hennes intresse. Jag önskar hon hade kunnat följa med mig till utställningen med Lars Wallins kreationer.

Vitt_BröllposklänningarBröllopsklänningar i vitt och nästan vitt av Lars Wallin. Foto E-K

I en monter samsas bröllopsklänningar i vitt och nästan vitt, klänningar av olika kvalitéer, skärningar och material. Variationen är stor och elegansen ett faktum.

Vitt_Rickard_lllKostymer till Rickard lll av Lars Wallin. Foto E-K

Vita kläder i olika mönster, fall  och veckningar som får variationen av vitt att verka oändlig. Som maräng, glass och grädde samtidigt fast i textila material. På teaterscenen, där strålkastarljuset är starkt, kommer vitheten fram mer. På teatern får man ofta dämpa det vita i kläderna för att vitheten inte skall ta över scenen helt och lysa så att inga andra nyanser träder fram. Förr ”teade” man vita textilier som skulle vara på scenen, man doppade dem helt enkelt i te för att dämpa det vita. Det är en njutning för ögat att få se dessa vita kläder med alla sina nyanser i denna stämningsfullt dämpade belysning.

Vitt_DockaDocka med provsömnad i bomull. Foto E-K

Docka med en provsömnad i bomull. Några stråveck på bröstet, en rosett och en ärm. Handen är uttrycksfull där den håller i rosetten men ansiktet förblir märkligt och kanske lite obehagligt neutralt.

Läs mer på Textilmuseets websida: Textilmuseet Fashion stories

Vi återkommer till den magiska utställningen Fashion stories och Lars Wallin i nästa månadstema!

/Emma-Kara

Re Rag Rug – mattor med inslag av vitt

Mattor med vita inslag
av Emma-Kara

Vintergatan smal
Detalj ur Vintergatan, på utställningen  Re Rag Rug, Textilmuseet i Borås. Foto E-K

Jag har besökt Textilmuseet i Borås. Utställningen Re Rag Rug visar på ett antal mattor tillverkade av spillmaterial från textilindustrin. Studio Brieditis & Evans står bakom utställningen och hela projektet. Såhär beskriver de projektet på sin blog:

Re Rag Rug started as an experimental design project which explores the social and ecological sustainability of the rug.
During 12 months we developed 12 unique rugs in 12 different textile techniques. The material is waste and excess from the textile industry and old clothes – fabric that would otherwise be discarded.
By using different types of rags in combination with a variety of sewing, platting, crocheting, knitting, macramé, rolling, cutting, applique, embroidery, structure- and relief effects, three dimensionality, colour- and dyeing techniques, but also experimenting with scales, the we have created 12 new qualities and expressions of rugs

reragrug.blogspot.se


Två mattor fångade särskilt mitt intresse: Archipelag och Vintergatan.

Archipelag
I bloggen beskrivs Archipelag, ”att den liknar en karta, ett landskap sett uppifrån, gröna land, sand och djupa hav. Motivet är ett enkelt, stiliserat och uppförstorat korsstygnsbroderi i ett hundtandsmönster”.

Det var mönstret jag fastnade för och de dubbla dimensionerna, att mattan har ett djup där tillverkarna verkligen utnyttjat hundtandsmönstret på ett sätt som inte är möjligt när man väver det. Men här i deras teknik kommer det till sin fulla rätt. (Hundtandsmönster är ett av de mönster man kan få fram vid vävning där varpen har en färg och inslaget en annan).

MAtta archipelago_hela
Mattan Archipelag av Studio Brieditis & Evans. Foto E-K

Brieditis och Evans har skickligt utnyttjat ljushetskontrasten i fälten för att uppnå en tredimensionell effekt. Jag tycker de drar effekten till sin spets där de två nästan vita kulörerna ligger bredvid varandra i mattans vänstersida. (Alldeles nedanför det gula). Mattans mörka och ljusa fält möts i en övergång hos dessa nästan vita toner som ger mattan dynamik.

Brieditis och Evans har också använt sig av varm/kall-kontrast där de varma fälten kommer mot betraktaren och bidrar till djupet i mattan. De vita fälten bidrar också till en slags högdager i mattan som gör att jag upplever den fräsch och livlig.

Mattan är broderad i en korsstygnsliknande teknik och spillmaterialet de använt är T-skirts som de fått från Myrorna.

Matta_Archipelago_närmare
Mattan Archipelago, detalj. Foto E-K

Vintergatan
Vintergatan är tillverkad i ull och färgad med en speciell japansk teknik, shibori. I denna matta gjord av hexagoner finner jag ro i upprepningen av formen och mönstret samtidigt som variationen väcker min nyfikenhet.

Även i denna matta har Breidits & Evans utnyttjat ljushetskontrast i mönstret. Den speciella färgningstekniken behåller den ursprungliga ljusare grå kulören mellan de mörka indigofärgade fälten som i sin tur bidrar till att skapa mönstret.

En nära bild från utställningen på Textilmuseet i Borås:

Matta_vintergatan låg bild
Vintergatan. Foto E-K

I bilden framträder nyanserna mellan de olika ursprungliga grå färgerna tydligt. Belysningen i utställningen förstärker vissa partier och gör att de framträder som betydligt ljusare och varmare än andra. Vissa grå partier upplevs som vita.

Så här beskriver Breidits & Evans själva sin matta:

Milky way is the result of a meeting between two textile traditions with two very differing expressions. It is also the meeting between dark and light, diamonds and junk. We wanted to work with the hexagonal shape but not in the traditionall way used in patchwork quilts. The hexagon is also common in Japanese Shibori dyeing.  The rug is made of discarded woolen sweaters constructed with layers. The design is made by folding the hexagons into three and are then shibori-dyed in a dark indigo shade. In the composition we wanted to create sparkles and high lights to add lustre to the material.

Milky Way
Vintergatan i sin helhet. Bild från Breidits & Evans websida.
http://www.brieditis-evans.se/the-exhibition-20612727

Kommentar
Det var spännande och inspirerande att se denna utställning. Dessa två mattor fångade verkligen mitt intresse, jag uppskattar kulörerna och hur de verkar mot och med varandra i mattorna. Jag uppskattar också hur kulörerna blir en betydande och viktig del i designen.

/Emma-Kara

 

 

 

Läs mer på: Om utställningen

 

Vitt på Way out west, del 1

Vitt på Way out west
Av Emma-Kara

Har varit på Göteborgs stora musikfestival Way out west och för Kulörklubbens räkning letat efter vitt. Way out west, även kallad Wow, anordnades nu för nionde året i rad.

Under en musikfestival som Wow infaller huvudattraktionerna på kvällen när det är mörkt, ljuset får således stor betydelse. I inlägget kommer jag ta upp några saker som jag kopplar till vitt. Hur man färgar in vitt med hjälp av ljus och hur vitt ljus påverkar det som redan är färgat. I detta inlägg fokuserar jag på vitt ljus.

Vitt ljus på vit skylt
På natten innan festivalen öppnar vandrar jag genom området på väg hem. Jag hade varit med och riggat lampor i tre långa dagar och nu var det härligt att se resultatet av det jag själv bidragit med men också att se sådant som andra gjort.

Welcome Bild 1. Välkomstskylten vid entrén nära Linnéplatsen.. Foto E-K

Vitt ljus lyser upp de vita bokstäverna som hänger i trädet. Vi ser hur sista bokstaven inte är lika vit som de övriga, den hänger fritt och har vridit sig lite bort från det vita ljuset. Precis som de två fåglarna fångar den istället upp ett lila sken från någon stans i närheten.

Vitt ljus på träd

Träd Träd
Bild 2a och 2b. Upplysta träd. Foto E-K

Här har vi lyst upp enstaka träd med vitt ljus.

I bild 2b ser vi ett större träd, jag skulle tro att det är en bok. Där bladen blänker framstår de som vita men där bladen inte är riktigt i det skarpaste ljuset och inte hamnar i blänk så framstår de som tydligt gröna. Där de inte får ljus alls upplever vi dem som svarta.

I bild 2a ser vi ett antal tallar. Några av dem är upplysta med var sin lampa. Högre upp i bilden ser vi hur barken reflekterar ljuset på olika sätt beroende på vinkeln mot stammen. Vi ser också att tallarna till vänster i bild fångar upp spilljus från lamporna och även dessa stammar syns.

Vitt ljus på svart skylt

Azalea_skylt
Bild 3. En skylt byggd av svartmålade träskivor. Foto E-K

Vitt ljus på svart skylt. En vit lampa på nära håll lyser upp skylten. Här har vi vitt ljus mot svart. I blänket upplever vi skylten nästan vit för att bli mörkare och mörkare där ljuset alltmer reflekteras bort från betraktaren och helt svart där ljuset inte når alls.

Vitt ljus på svart scen

LjustestBild 4. Linnéscenen byggs. Foto E-K

På min promenad genom området, kommer jag till slutligen förbi tältet med Linnéscenen. Det sipprar ut rök i tältdukarnas öppningar, jag kikar in och ser hur scenen håller på att riggas, ljuset testas och det är vitt. Röken gör att vi uppfattar det vita ljuset, inte bara där det når marken eller scenen, utan också ”i luften” där själva ljuskäglan syns. Med hjälp av röken kan ljussättaren kontrollera att riktningarna blir bra och att lamporna och dess ljuskäglor rör sig så som tänkt.

//Emma-Kara

Elli Hemberg – arbete i vitt

Repotage om Elli Hemberg
av Emma-Kara

I förra veckan gick jag till konstmuseet i Skövde för att titta på vitt. Konstmuseet hade en specialutställning om Elli Hemberg som jag då inte kände till. I utställningen fanns montrar med vikta pappersmodeller som bildade arkitektoniska associationer och dessa fångade mitt intresse.

V_Elli Hemberg_IMG_1985”Villa för tropikerna” skiss i papper av Elli Hemberg. Foto E-K

Villa för tropikerna”Villa för tropikerna” modell i plåt av Elli Hemberg. Foto E-K

Elli Hembergs arbeten väckte direkt min nyfikenhet; Vem var hon och vad gjorde hon? Skuggspelen i de vita ytorna är intressanta och verkar vara en betydande del i hennes gestaltning.

Citat ur utställningskatalogen:

Medhjälparen arkitekten Gösta Drugge var inte helt nöjd med modellen Värdshus för kanotister. Den är i förhållandevis stor skala.

– Det finns ingenstans där de kan laga mat, sa han.
– De kan väl grilla korv, sa hon.
Allt i modellen är så omsorgsfullt skapat och så detta skönt krassa; de kan väl grilla korv.

Modellerna har sin egen mening, sin egen logik, sin egen humor. Också de som kunde varit men inte blev.

Jag tilltalas av detta, det krassa.

Kort om Elli Hemberg
Elli Hemberg (1896-1994) var verksam som konstnär under hela sitt vuxna liv. Elli Hemberg var dotter till kontraktsprosten Johan Hemberg och konstnären Signe Hemberg. Elli hemberg utbildade sig på Carl Wilhelmsons målarskola i Stockholm 1918–1922. Giftermålet med läkaren Sven Erlandsson möjliggjorde för henne att kunna arbeta med konsten på heltid.

På 1940-talet påbörjade Elli Hemberg ett nära samarbete med Otto G. Carlsund och övergick till abstrakt konst och så småningom från måleri till skulptur. Först på 1970-talet slog hon på allvar igenom som konstnär. Hon skapade arkitektoniska skulpturer där hon arbetade med rum och ljus och fick många offentliga uppdrag. (Wikipedia)

I Rålambshovsparken finns en stor skulptur av Hemberg, Fjärilen.

IMG_0915 IMG_0916Fjärilen av Elli Hemberg. Foto Tomas Sandberg

I Rålambshovsparken finns denna stora skulptur. Beroende från vilken vinkel man betraktar den från så ser den helt olika ut. Materialet är lättbetong och jag får associationer till 60-talet förorter, skulpturen är dock från 1980 och inte alls så gammal som jag trodde. Namnet på skulpturen är Fjärilen och jag associerar direkt till en fjärils vingar som den vecklar ut när den tar sig ur sin puppa. Den ser ut som om det skulle kunna stå en liten orkester där och spela musik för parkbesökarna men jag kan tänka mig att den används som både picnic-yta och fotbollsmål.

I utställningsfoldern från Skövde Kulturhus läser jag följande:
Utställning på Skövde Kulturhus: ”BÖRJA FRÅN BÖRJAN – ELLI HEMBERG”
22 MAJ-15 AUGUSTI 2015 – Konstmuseet, Skövde kulturhus

I utställningskatalogen citeras ett tidigare uttalande av Elli Hemberg:

”Det är rytmen mer än teorin som är väsentlig för mig. Jag upptäckte också att jag kunde överföra en tvådimensionell yta till ett tredimensionellt rum och bibehålla den ursprungliga rytmen. Jag vek geometriska ritningar. Det blev arkitektur och skulptur i naturlig förening. Så kunde jag i papper vika modeller till kyrka, bensinmack, regnskydd. Hela vår kropp är byggd efter den dynamiska symmetrins lagar. Jag tror att konstnärlig begåvning be- står i att man känner detta inbyggt i sig. På det sättet åstadkommer man enhet och klarhet, kartlägger linjer och rörelser”. Uttalande av Elli Hemberg

Elli Hemberg i en intervju i Dagens Nyheter, 1981.(Ur Utställningsfoldern)

Att utgå från veck och skuggspel i det vita pappret i skissarbetet istället för att rita på pappret får mig att tänka på att hon måste ha haft ett intresse för ytorna och effekten av ljuset som direkt spelar över verket. Volymen är inte sekundär eller en produkt av ett tvådimensionellt arbete utan ett primärt intresse. Ljuset blir fundamentalt i skapandet.

Skulptur i Skövde

I Skövde skulle det (enligt Wikipedia) finnas två skulpturer av Elli Hemberg. En placerad i en damm på Helenaskolans skolgård och en vid infarten till Billingehovs ishall. Jag begav mig till Helenaskolan och fann varken damm eller skulptur. Jag frågade en parkarbetare som arbetade med skolgården och hon upplyste mig om att dammen lades igen för kanske två år sedan, vart skulpturen tagit vägen visste hon inte. Seglet och snäckan hette skulpturen som inte längre fanns att beskåda vid Helenaskolan.

Vid Billingehovs ishall hittade jag däremot Inringar från 1989.

Isringar

IMG_2091 IMG_2081
Isringar av Elli Hemberg. Foto E-K

Även i denna skulptur blir ljuset viktigt. Solens vandring över himlen kommer att få skulpturen att ändra karaktär. Tyvärr var det molnigt när jag var där men jag förstår av skulpturens form att ljuset spelar en stor roll vid betraktandet.

/Emma-Kara

Källor
Information: http://www.skovde.se/Kultur/Evenemang/Utstallning/borja-fran-borjan-elli-hemberg-horisont-jesper-norda/

Katalogen: http://www.skovde.se/globalassets/kulturfritidnatur/dokumentkk/skovde-kulturhus/konst/ellihemberg_katalog.pdf

Wikipedia: https://sv.wikipedia.org/wiki/Elli_Hemberg#Offentliga_verk_i_urval

Recension: Framing Bodies

Svartvitt fotografi
/Emma-Kara

Häromdagen besökte jag Hasselblads Center och deras utställning Framing Bodies. I pressmeddelandet skriver Hasselbladsstiftelsen:

Sedan mitten av 1800-talet har fotografin varit ett redskap för att definiera och kontrollera subjekt, men även bekräfta och synliggöra sällan skådade miljöer och individer. Urvalet av verk från Hasselbladstiftelsens samling i Framing Bodies belyser detta. Utställningen tematiserar olika fotografiska inramningar av kroppen utifrån perspektiven: övervakning; normöverskridning; arbete och kolonialt förtryck.

De tidigaste bilderna – Berg & Høegs privata och lekfulla porträtt – är från slutet av 1800-talet, men tyngdpunkten i utställningen ligger på arbeten tillkomna de senaste 60 åren med Annica Karlsson Rixons bilder från ett ryskt queerläger och Annika von Hausswolffs stilleben med guldtänder från 2013 som de nyaste förvärven. De 15 fotograferna i utställningen lyfter fram öden som annars inte hade berättats, de erbjuder alternativa perspektiv på etablerade föreställningar om världen – men de påminner oss också om mediets normativa och styrande makt, som fortfarande utövas idag.

FramingBodiesFoto: någon gång kring sekelskiftet 1900.

Jag blev gripen av Berg/Høegs fotografier av kvinnor i manskläder och män i kvinnokläder. De verkar ha haft roligt när de tog bilderna. Ateljén tycks ha varit en tillåtande miljö där lekfullheten fått råda. Jag anar samtidigt ett allvar bakom bilderna som antagligen speglar den problematik som vi fortfarande har idag och som säkert var ytterst närvarande även då.

Marie Høeg i undertøy
Foto: Bolette Berg och Marie Høeg. Marie Høeg sett forfra i vidt strikket undertøy

Länge var fotografiet svartvitt. Jag tycker det platsar väl här i Kulörklubben när vi har svart som tema.

På Wikipedia läser jag  att ordet fotografi kommer från grekiskans φως phos, ljus, och γράφω graphō, skriva, rita, av grekiska grạphhein – skriva, rita, det vill säga att måla, skriva eller rita med ljus.

På utställningen Framing Bodies finns även fotografier i färg, här från ett Queerläger i Ryssland:

Queer
Foto: Annica Karlsson Rixon

I en skog i Ryssland har ett antal kvinnor samlats för att under några dagar leva som de vill, tillsammans. Fotografen står en bit bort, på respektingivande avstånd, som för att inte störa.

/Emma-Kara