Anpassningar i naturen – hur skulle det bli med en violett biotop?
Illustration av Emma-Kara
/Emma-Kara

Färgschema över perennplantering. N. N.
Färgschemat ovan är ett försök att tolka och återge en växtkomposition i komplementfärgerna gult och violett, förskjutet mot blåviolett, och ett exempel på ljushetskontrast (violett-gult, svart-vitt). Bladverken skiftar i gulgrönt. Det svarta är disken i praktrudbeckia och de torra fröställningarna hos stor blåklocka.
Växter: Praktrudbeckia Rudbeckia fulgida (gul, svart), båtblomma Tradescantia Andersoniana-gruppen ’Blue Stone’ (blåviolett), höstflox Phlox paniculata (violett), stor blåklocka Campanula persicifolia (vit, blå, ljust blåviolett), jätteprästkrage Leucanthemum x superbum (vit, gul).
N. N.

”Incantatio” 1992. Svetsad och lackerad stålplåt. Skulptör: Roland Borén.
Högskolan för scen och musik, Göteborg. Foto: Peter Sjömar.
Stadens violetta skulptur
Det finns sannerligen få violetta inslag i staden Göteborg. Men, ett konstverk står kraftfullt – dovt i färg eller lysande – vid ”Högskolan för scen och musik”. Kommer man gående från ”Göteborgs konstmuseum” har man Högskolans ljust ockrafärgade tegelfasader till vänster. Till höger ligger konstmuseets tillbyggnad. Rummet som bildas där emellan är relativt trångt. I slutet av gångvägen står den violetta skulpturen ”Incantatio”. Den växer fram i storlek och färg; samspelar med fasaderna. Skulpturen i sig varierar i valör beroende på verkets sammansatta kubiska yttre former och ljusets påverkan genom solsken, blå himmel eller gråaktig. Fasaderna antar i visst ljus en gulaktig kulör. Skulpturen framstår än mer violett. Ytans glättade struktur, liksom dess vinklar bidrar till en variation i violetta valörer, från mörkaste till mycket ljus.
N. N.

Färger så som vi uppfattar dem är beroende
av omständigheter på objektet och dess
omgivning.
Kort om violett
Violett ”violblå”, kallas den färg i spektrum som består av de i en glasprisma mest brytbara af de synliga ljusstrålarna. (Nordisk familjebok ”Uggleupplagan” (NF 1921 sökord: violett) Olika ljussorter har olika brytbarhet. Violett ljus bryts t.ex. starkare än gult ljus och rött ljus starkare än gult. Om ljus som innehåller olika färger, passerar genom en glasprisma uppdelas det därför. (NF 1921 sökord: spektrum) Vidare står att i dagligt tal används ordet gredelin ofta för violett.
N. N.
Utsikt från mitt skrivbord
Det är kväll och himlens mörker har lagt sig över Göteborg. Utanför arbetsrummet – på Karl Johansgatan – syns kyrkan, fasadbelyst i gulvitt. Klocktornets urtavla är grönaktig. Ljusen ner mot hamnen strålar i gult, speglar sig i vattnet, övergår i orange och rödorange på andra sidan älven. Julen närmar sig. Det gångna året är snart slut.
Vi, Emma-Kara och Nina tar ledigt några dagar och återkommer med januari månads färg: violett.
N. N.
Wassily Kandinsky om grönt
Kandinsky påstår att de kalla färgerna rör sig i horisontalplanet bort från betraktaren och de varma fram mot henne. I professioner där man hanterar kompositionsproblematik, är det viktigt att vara medveten och ha kunskap om detta fenomen; hur färger upplevs – ligger de stilla i horisontalplanet, rör de sig fram mot betraktaren eller bort från henne?
Kalla gröna färger innehåller blått och varma gult. Kandinsky skriver: ”Om exakt jämvikt uppnås vid blandningen av dessa två [blått och gult] i allt diametralt motsatta färger uppstår grönt”. (Kandinsky 1985, s. 86) Där tar de horisontala rörelserna ut varandra och en vila inträder. Vidare skriver han: ”Grönt begär ingenting och påkallar ingen uppmärksamhet. För de mycket uttröttade själarna kan denna fullständiga frånvaro av rörelse erfaras som en lindring, men för de utvilade blir den lätt långtråkig. Målningar som stämts i en grön enhetston [min kursiv.] styrker det påståendet.”
Om jag kopplar Kandinskys ord till den ”andaluciska” grodan är det inte grodans gröna färg som drar uppmärksamheten till sig. Snarare är det grodans öga. Men, bilden är inte stämd i en grön ”enhetston” utan innehåller både gulaktiga och blåaktiga gröna kulörer. Följaktligen kanske den drar blicken till sig på grund av mångfalden former och kulörer/valörer. Den är ju inte heller abstrakt (något man kan tänka sig att Kandinsky åsyftade i sina resonemang), utan föreställande och underfundig – en grön groda bland gröna växter. Undrar hur den hittade dit?
N. N.
Kommentar:
Grodan befinner sig antagligen här för att den omgivande vegetationen minskar risken för upptäckt. Många djur är svåra att upptäcka på grund av deras kamouflage men ögat är ofta avslöjande då formen är så tydligt rund och avviker mot den omgivande naturen. Att ha ett streck i ögat, här i form av en horisontell pupill, eller att ha spräckliga ögon, kan minska risken för upptäckt. Hos denna lövgroda löper dessutom strecket ut från ögat och längsmed huvudet vilket neutraliserar ögats form och placering, om det hade funnits mörkare pinnar eller grenar med på bilden hade detta streck avsevärt minskat risken för upptäckt.
/Emma-Kara
Valörlikhet
Tre ranunkler är samlade i en bukett. Likhet i valör ger mening åt dessa tre blommor liksom dess kronblad formade till en boll. Den inbördes relationen är rundhet och ljus. Alla färger är på ett ungefär lika utspädda, alltså mycket ljusa. Det gäller även vasen i det pressade glaset med dess gulaktiga kulör. Den orange färgtonen förmedlar värmen i den rosa blommans mitt över till den gula. Dukens blå prickar understödjer blommornas personligheter. Ja, nu handlar det lika mycket om form som om färg.
Ibland kan jag inse det meningslösa i att frigöra färgen från formen.
N. N.