God Jul 2013.

Utsikt från mitt skrivbord
Det är kväll och himlens mörker har lagt sig över Göteborg. Utanför arbetsrummet – på Karl Johansgatan – syns kyrkan, fasadbelyst i gulvitt. Klocktornets urtavla är grönaktig. Ljusen ner mot hamnen strålar i gult, speglar sig i vattnet, övergår i orange och rödorange på andra sidan älven. Julen närmar sig. Det gångna året är snart slut.

Vi, Emma-Kara och Nina tar ledigt några dagar och återkommer med januari månads färg: violett.
N. N.

Turkos snö, målning av Martin Jacobsson som ställer ut på Nordiska Akvarellmuseet fram till 16 februari 2014.

Wassily Kandinsky om grönt
Kandinsky påstår att de kalla färgerna rör sig i horisontalplanet bort från betraktaren och de varma fram mot henne. I professioner där man hanterar kompositionsproblematik, är det viktigt att vara medveten och ha kunskap om detta fenomen; hur färger upplevs – ligger de stilla i horisontalplanet, rör de sig fram mot betraktaren eller bort från henne?

Kalla gröna färger innehåller blått och varma gult. Kandinsky skriver: ”Om exakt jämvikt uppnås vid blandningen av dessa två [blått och gult] i allt diametralt motsatta färger uppstår grönt”. (Kandinsky 1985, s. 86) Där tar de horisontala rörelserna ut varandra och en vila inträder. Vidare skriver han: ”Grönt begär ingenting och påkallar ingen uppmärksamhet. För de mycket uttröttade själarna kan denna fullständiga frånvaro av rörelse erfaras som en lindring, men för de utvilade blir den lätt långtråkig. Målningar som stämts i en grön enhetston [min kursiv.] styrker det påståendet.”

Om jag kopplar Kandinskys ord till den ”andaluciska” grodan är det inte grodans gröna färg som drar uppmärksamheten till sig. Snarare är det grodans öga. Men, bilden är inte stämd i en grön ”enhetston” utan innehåller både gulaktiga och blåaktiga gröna kulörer. Följaktligen kanske den drar blicken till sig på grund av mångfalden former och kulörer/valörer. Den är ju inte heller abstrakt (något man kan tänka sig att Kandinsky åsyftade i sina resonemang), utan föreställande och underfundig – en grön groda bland gröna växter. Undrar hur den hittade dit?
N. N.

Kommentar:
Grodan befinner sig antagligen här för att den omgivande vegetationen minskar risken för upptäckt. Många djur är svåra att upptäcka på grund av deras kamouflage men ögat är ofta avslöjande då formen är så tydligt rund och avviker mot den omgivande naturen. Att ha ett streck i ögat, här i form av en horisontell pupill, eller att ha spräckliga ögon, kan minska risken för upptäckt. Hos denna lövgroda löper dessutom strecket ut från ögat och längsmed huvudet vilket neutraliserar ögats form och placering, om det hade funnits mörkare pinnar eller grenar med på bilden hade detta streck avsevärt minskat risken för upptäckt.

/Emma-Kara

En västlig lövgroda (Hyla meridionalis) i Andalusien. Foto: N. Nilsson.