Johannes Itten (1888-1967) var rektor för konstfackskolan i Zürich och en av de drivande krafterna inom Bauhaus. När han hade egen konstskola i Wien utvecklade han den tolvdelade färgcirkeln. Den publicerades 1921 i tidskriften ”Utopia”.

Itten menade att när konstnären arbetade med färgpigment, måste också hans färgsystem vara uppbyggt efter den pigmentära färgblandningens lagar. (Itten, 1971) Det finns tre grundläggande färger som inte går att blanda till: rött, gult och blått, Itten har valt att kalla dem första ordningens färger. Genom att blanda första ordningens färger med varandra för att få fram en kulör som ligger mittemellan, får vi fram andra ordningens färger. Rött och gult blir orange, gult och blått blir grönt och blått och rött blir violett. Enligt Itten finns det även en tredje ordnings färger, om man blandar blått och grönt får man blågrönt, om man blandar grönt och gult får man gulgrönt osv.

Att använda sig av fler än tolv färger i färgteorin menar Itten inte är relevant. Det bör inte vara fler färger än att konstnären direkt vet vilken färg han pratar om, det hade varit svårt i en t ex hundragradig skala. (Itten, 1971)

De färger vi ser i centrum av cirkeln (gul – röd – blå) är det Itten kallar första ordningens färger, i andra sammanhang kallas de primärfärger och ibland grundfärger.

De färger som är angränsande (orange – lila – grön) blandas av första ordningens färger (gult blandat med rött blir orange, rött blandat med blått blir lila och blått blandat med gult blir grönt) och kallas således andra ordningens färger eller sekundärfärger.

/Emma-Kara