Wassily Kandinsky (1866-1944) kom från Ryssland och utbildade sig till målare i Tyskland. Efter att ha målat figurativa landskap kom hans måleri att helt domineras av en nonfigurativ och expressionistisk stil. Under en tid var han verksam som lärare vid Bauhaus i Weimar. År 1933 bosatte han sig i Paris. Kandinskys konstteoretiska text Om det andliga i konsten publicerades 1911. Det är ur den texten de nedanstående citaten om rött är hämtade. Boken innehåller nära fyra sidor om rött, om hur Kandinsky ser och uppfattar dess variationer. Jag har valt att citera och kommentera några påståenden.

Som den röda färgen framstår för tanken – en gränslös, karaktäristiskt varm färg – gör den ett mycket levande, livligt och oroligt inre intryck. Den är inte lättsinnig som gult, den sprider sig inte åt alla håll. Tvärt om företer den en samlad kraft som, trots den rusiga intensiteten, gör ett målmedvetet intryck. I denna berusande glöd, hållen inom sig själv och endast obetydligt utåtriktad, erfars ett slags manlig mognad . . . 

Men detta tankens röda utsätts i verkligheten för en lång rad förskjutningar, avvikelser och förvandlingar. I sin materiella uppenbarelseform är rött mycket rikt varierat. Man behöver bara påminna sig mönja, cinnober, engelskt rött, krapplack – ett underbart register från ljust till mörkt! Färgen visar att det är möjligt att behålla en grundton även om skillnaderna mellan varmt och kallt blir mycket stora.

Om rött ur: Om det andliga i konsten (1984) [1911]

Kan en röd färg framstå för tanken? Om i så fall, är det tanken som framkallar bilder av rött, bilder vi sett i vår omgivning sedan vi var mycket små, burit med oss och förfinat allteftersom? Eller är det via ögonen vi fångar färgerna (om vi inte är färgblinda) och lagrar dem i minnet? Eller avser Kandinsky det röda som en abstrakt tanke och i verkligheten sker – som han säger – en lång rad förskjutningar? Det gäller bara att få syn på dem.
Cinnober, engelskt rött, krapplack – här är det konstnären som ser färgerna utifrån de pigment han använder i sin palett. Påståendet att den röda färgen företer en samlad kraft, som trots den rusiga intensiteten, gör ett målmedvetet intryck kan sägas vara förlängningen av konstnärens sätt att se. Veckans bild visar att den röda färgen kan verka på ett sådant sätt.

N. N.