Reflektioner om vitt
Nina Nilsson

Vitt (även svart och grått) är en neutral färg. Rent vitt verkar stelt och svårt att få grepp om. Det helvita huset i Helsingør (undantaget den grå dörren) upplever jag främmande, anonymt, icke inbjudande (fig. 1). Genast vitt får en ton av en kulör ändrar det vita karaktär, blir varmare, grönare, gulare etc. Om vitt däremot skall behålla sin abstrakta karaktär måste de omgivande kulörta färgerna uppvisa ett annat ljushetsvärde skriver Johannes Itten. Piet Mondrians nonfigurativa måleri är ett illustrativt exempel där vitt och svart t.ex. ligger vid sidan av klart rött, blått och gult.

I Om det andliga i konsten (1970) skriver Wassily Kandinsky om vitt, att den vita färgen kan ”… bestämmas som symbolen för en värld där alla materiella egenskaper och substanser försvunnit – och med dem även färgerna.” (s. 88) Associationerna går inte längre till det föreställande utan till en känsla. Det vita hade sitt eget uttrycksvärde och den konstnärliga känslan kunde avgöra vad som var verksamt eller som inte var detta, skriver Sven Sandström i Det moderna skedet (1971). Kandinsky var övertygad om att alla människor förband samma färg med samma upplevelse. Det sättet att uppleva färg blev av central betydelse för Kasimir Malevitj (1878 – 1935). Han kom att bli intresserad av en formgrammatik som syftade till att upphäva det illusoriska motivet. Han visade verk i en ny stil – suprematism – geometriska former målade först i svart, därefter det färgade och slutligen i vitt. Med målningen Vit kvadrat på vit botten (1918) nåddes ”… ett känslans slutgiltiga upphävande av det föremålsliga.” (Lexikon för konst 1958, vol. H – O s. 849).

Sandström åberopar det starka intresset för teosofin som låg i tiden och att det knappast var en tillfällighet att Kandinsky, Malevitj och Mondrian var påverkade av denna religiösa strömning. Föreställningen om en icke synlig, andlig värld åtkomlig för de inre sinnenas iakttagelse ledde till teosofiska bildelement, gestaltade i en konstskola i USA och som redovisades i bokform. Enligt Sandström torde Kandinsky ha tagit del av den utgåvan.

Att här visa Malevitj målning Vit kvadrat på vit botten är inte meningsfullt eftersom den knappt syns mot bakgrund av ett vitt papper. Att visa den mot svart bakgrund skulle innebära att motivet ändrades.

Hur skulle det kännas att leva och verka på en plats eller i en stad med enbart vita hus? Skuggor skulle bildas i fönsternischer och förstärka dörrbladens olika utformningar i t.ex. släpljus. Att komma fram eller hitta rätt i den fysiska miljön skulle gå an (fig. 1),inte på grund av det vita utan på grund av dess form i olika ljus .

Fig 1. Hus i Helsingør. Foto: N. Nilsson.

Vita rum inne i hus stämmer till tystnad, en känsla av att man viskar. En känsla av ett helt annat slag ger den klingande sprödheten i ljuskronorna, i hernhuternas (Brödrasällskapet) kyrkorum – en kontrast till det vita (fig. 2). Eller hör en samstämmig sång eller ett kraftfullt crescendo som spränger det vita.  Jag kan föreställa mig sången/ljudet i Hernhuternas kyrkorum i Christiansfeldt (fig. 3).

Fig. 2. Lampett i mässing, Brødrehuset, Christiansfeldt. Foto: N. Nilsson.

Fig. 3. Kyrkorummet i Brødrehuset, Christiansfeldt, Danmark. Foto: N. Nilsson.

Ingen tvivlar på att det vita huset i Helsingör (fig.1) är ett hus. Men dess kritvita (bariumsulfat?) färg utan kulörton bidrar till att jag står främmande inför fasaden. Vem bor här, vad är det för ett slags hus, privat eller offentligt? I Hernhuternas vita rum är det vänligare. Snickerierna är enkelt utformade och målade i en vitt. Det sandtvättade golvet ger rummet en varm ton.

Referenser
Catalogue de l’expositon Paris – Moscou organisée par le Ministère de la Culture de l’URSS Moscou et le Centre Georges Pompidou, Paris, 1979.

Josephson, R. & Sandström, S. (red.) (1971). Levande konst genom tiderna. [D. 6], Det moderna skedet. Stockholm.

Wirulf, B. (red.) (1958). Lexikon för konst: bildkonst, arkitektur, konsthantverk, konstindustri. [2], H-O. Stockholm.