Kategoriarkiv: Veckans bild

Veckans bild

Lämna ett svar

v 35 alt2_fjadrarEtt knippe fjädrar i ett glas. Det röda riktigt lyser och utgör blickfång, allt annat hamnar i skymundan. Återigen fångar det röda vår uppmärksamhet, här tillsammans med vitt, grått och turkos. Det turkosa inslaget gör knippet mer intressant, utan det hade knippet förlorat en del av sin glans, kanske även det röda? Fotat på Artilleriet Göteborg

/Emma-Kara

Ninas kommentar till ”Ett knippe fjädrar”.

  1. Den röda kulören är kall. Kandinsky skriver, att om det kalla rödare görs ljusare framträder det kroppsliga, det får då en särskild renhet. ”Det klingar som ung, ren glädje – som en ung, frisk och oskuldsfull flickgestalt.” (Kandinsky 1984)
  2. Kroppsligheten är svår att skilja från kulören. Vad är kropp och vad är kulör? Det Kandinsky skriver är hans egna privata och poetiska funderingar. De kan knappast vara entydiga, men ändå riktningsgivande, i alla fall om man vill förstå hur Kandinsky ser på färg.
  3. Enligt Arnheim hör färg samman med emotioner och form med intellektet. Ändå, man kan närma sig färg från en mer kvalitativ utgångspunkt. De rena kulörerna rött, blått och gult – primärfärgerna – har ingen egenskap utöver sig själva enligt Arnheim. De saknar dynamik genom att vara varken kalla eller varma. Glidande skalor däremot påverkar temperaturen. Samtliga röda färger i ”Ett knippe fjädrar” är blandade med antingen blått, vitt eller svart, så vitt jag kan se. Fjädrarnas kulörer blir mer dynamiska genom att de lutar sig mot andra färger och därmed också expressiva. (Arnheim 1974)
  4. Rödaktig, blåaktig, gulaktig och så vidare; genom att lägga till en annan färg till dessa primärfärger går man bort från ursprungsfärgens egen grundläggande karaktär. En spänning produceras, utan vilken inget uttryck är möjligt. (Arnheim 1974)
  5. Det är alltså på det viset, enligt Arnheim, att blått i sig självt inte är någon kall färg och rött inte någon varm. Det är först vid tillförandet av andra kulörer som färgerna får karaktär av varmt eller kallt. Varma och kalla färger är ett kapitel för sig och det finns anledning att återkomma till det fenomenet.

N.N.

Veckans bild – Färgkomposition Chapmans torg, Göteborg

Lämna ett svar

Chapmans torg II 10-15-24
Färgkomposition, Chapmans torg, Göteborg 2006. Växter: Begonia ’Dragon Wing Red’, Diascia barberae ’Pink’, Hibiscus acctosella ’Red Shield’, Pennisetum setacetum, Geranium (pelargon, ljust rödorange)

Med anledning av veckans bild Färgkomposition Chapmans torg, Göteborg läser jag vidare i Kandinskys text om rött och prövar att applicera delar av den på kompositionen. Färgkomposition visar ett färgschema över en växtkomposition med sommarblommor i en urna (troligen komponerad av någon i Parkförvaltningen i Göteborg) som jag målade för flera år sedan.

Mer om rött ur: Om det andliga i konsten av Wassily Kandinsky 1984 [1911].

I ett mellanläge, cinnoberns (anm. 1) t.ex., är det röda känslomässigt mer beständigt: lidelsens glöd är jämnare, mer självsäker, och den låter sig inte överröstas av någonting.  . . . Detta röda tål inte det kalla. Det förlorar genom det kalla hela sin klang och mening. Eller riktigare: Den våldsamma, tragiska nedkylningen ger upphov till en färgton som idag avskys och förhånas som smutsig av målarna.

Kommentarer:
I. Färgkomposition Chapmans torg förekommer just den röda kulör Kandinsky benämner cinnober. Jag håller med om att den är varm. Det är vad vi ser. Hur vi som individer uppfattar kulören är däremot individuellt. ”Självsäker” är ett ord Kandinsky använder och att kulören inte låter sig ”överröstas”

2. Några rutor har kylts ner med svart och/eller sin komplementfärg. Kulören har ”smutsats” vilket fått till följd att den klara röda cinnobern lyser och bli ännu rödare.

Det smutsiga i sin materiella form  . . . äger som varje annat väsen sin egen inre klang. Därför är också dagens förakt för smutsen lika ensidigt och ogrundat som gårdagens förakt, eller skräck för de ”rena” färgerna. (1984)

3. Färgkomposition har en egen ”inre klang”. Vad Kandinsky avser med just de orden kan jag inte veta – särskilt som han uttalat att han avskydde det praktiska och ” . . . ville tala om det hemlighetsfulla på ett hemlighetsfullt sätt  . . .” enligt förordet av Ulf Linde. (1984 s. 8)

4. Det praktiska, att analysera färger och att sätta samman dem till en komposition behöver inte stå i motsättning till en ”inre klang”, det som är kompositionens utryck eller det (vad) den förmedlar eller hur mottagaren uppfattar den.

Kandinsky skriver vidare att ” . . .  alla medel är rena om de härrör ur den inre nödvändigheten.”

5. Den ”inre nödvändigheten” tolkar jag som en kompositions hela uttryck, där sambanden mellan färger och former samverkar.

/N.N.

Veckans bild

Lämna ett svar

20130813-095452.jpg

Varningens färg är röd. Varnas gör vi för att olyckor skall förhindras, på så sätt kan vi även tolka röd som en färg för trygghet.

En rödvit frälsarkrans står lutad mot en skylt på en campingplats nära vattnet. Den syns tydligt i kvällssolen.

Frälsarkransen är en symbol för trygghet och skall synas tydligt även om man inte kommer att behöva använda den, den skall också synas för den som ramlat i och för den som sen skall rädda personen som klamrar sig fast vid den.

Den röda färgen står i stark kontrast till det omgivande gröna, den är lätt att se på land, men även mot havets grå eller blå färg har den röda färgen en stark kontrast, vilket gör att den syns även när den hamnat i vattnet. Färgvalet är lyckat i detta sammanhang.

/Emma-Kara

Veckans bild

Lämna ett svar

Marimeckotröja nr.2. 4.08.2013 Marimekkotröja från 1993. Foto: P. Sjömar.

En undertröja från Marimekko inköpt 1993. Den röda kulören är kombinerad med dess komplementfärg grön. Eftersom grön och röd i detta fall har samma ljushet och intensitet och ränderna är utformade i samma storlek balanserar kulörerna varandra. Ingen av de två färgerna dominerar på bekostnad av den andra. Tröjan i dess färgkombination är rusig i sin intensitet. Färgerna vibrerar, rör sig över ”bildplanet”. Idag skulle man kunna kalla den fräck. Den som klär sig i den ger ett målmedvetet intryck.

N.N.