Kategoriarkiv: Violett

Violett bland mörka grannar

Vi konstaterade i förra inlägget att violett är en orolig färg,. När den ställs bredvid gult faller den antingen in i bakgrunden eller hoppar ut, beroende på om den står mot  svart eller vit bakgrund. Jag undrade då om det hade med att göra att violett är den mörkaste av de sex färger vi jobbat med (räd, gul. blå, orange, grön, violett). Därför valde jag ut tre mörka grannar och satte den violetta ihop med dem:

morka mot svart
Färgens relativitet med hjälp av färgade papper. Av Emma-Kara

Nu blir det genast svårare. Den violetta lyser klarare än den bruna och blå men inte lika klart som den röda. Jag upplever det som att violett och rött kommer fram mot betraktaren medan den blå och bruna är de färger som går in i bakgrunden. I så fall handlar detta snarare om mörkhet än om violett som färg. Jag blir förvirrad och önskar studera denna märkliga färg mer.

Kommentera gärna!

/Emma-Kara

 

I min bokhylla – Itten och Nilsson om violett

Johannes Itten har varit en källa till många lärdomar om färg i höst. Här fortsätter jag med två citat ur boken Färg och färgupplevelse (1971).

Itten om violett
”Om de sex färgerna gult, orange, rött, violett, blått och grönt sätts bredvid varandra utan mellanrum mot en svart bakgrund, ser man tydligt att den gula färgen tycks komma mot en, och att violett svävar i djupet mot den svarta bakgrunden”.

Jag rationaliserade lite och tog endast med den violetta och den gula, effekten ser vi:

Svart_mörk
Här har jag arbetat med färgade papper.

Den lila sjunker in mot bakgrunden och den gula kommer mot betraktaren.

Itten fortsätter: ”Använder man en vit bakgrund ändras djupverkan. Violett stöts bort från den vita ytan, och kommer alltså framåt, medan vitt håller tillbaka sin gula ”släkting””.

Vit_mörk

Det är nu den lila som kommer mot betraktaren och den gula som faller in i bakgrunden.

Detta är lättare att se när de är samlade men jag gjorde också färgprover med mina färgade papper där jag isolerade färgerna en och en, det blev så här:

Svart_m-lilaSvart_m-gulVit_m-lilaVit_m-gul

Det är inte alls lika tydligt när kulörerna är isolerade mot bakgrunden, det krävs mer vana att se effekten när färgerna inte ses direkt bredvid varandra, vi ser effekten av färgernas relativitet.

K G Nilsson om violett
En annan färgteoretiker, K G Nilsson skriver i sin Färglära (1982) följande om violett: ”Med ökande vittillblandning blir alla färger passiva, men hos det violetta dröjer länge det aktiva intrycket kvar.”

Jag ville testa även detta och gjorde motsvarande färgprover fast med högre vittillblandning. Även dessa prover är gjorda med färgat papper.

Svart_ljus Vit_ljus

Vi kan i den vänstra bilden inte lika starkt uppleva att den violetta faller in i bakgrunden och att den gula hoppar fram, detta tycks vara en effekt av att båda färgerna är nästan lika ljusa. Detta återkommer jag till i morgon. Snarare är det så att den lila svävar lite ovanför.

I den högra bilden kan vi få K G Nilssons påstående bekräftat. Den gula vilar fint mot den vita bakgrunden medans den violetta svävar lite oroligt ovanför ytan. Någonting med den violetta färgen gör den lite orolig.

K G Nilsson fortsätter: ”Beroende på om den drar åt rött eller blått varierar dess verkan.  På grund av dess aktivitet kan den verka orolig”. Kan det vara denna oro som Nilsson nämner som också ger sig tillkänna i mina färgprover ovan?

Här finns områden att fortsätta utforska
1) den violetta färgens oro och vad den rödblå skalan har för betydelse i sammanhanget och
2) huruvida det är mörkheten som gör att den violett faller in i det svarta när den ställs bredvid gult och om samma sak hade hänt om den violett ställts emot färger som är lika mörka.

/Emma-Kara

Veckans bild

Borén 3
”Incantatio” 1992. Svetsad och lackerad stålplåt. Skulptör: Roland Borén.
Högskolan för scen och musik, Göteborg. Foto: Peter Sjömar.

Stadens violetta skulptur
Det finns sannerligen få violetta inslag i staden Göteborg. Men, ett konstverk står kraftfullt – dovt i färg eller lysande – vid ”Högskolan för scen och musik”. Kommer man gående från ”Göteborgs konstmuseum” har man Högskolans ljust ockrafärgade tegelfasader till vänster. Till höger ligger konstmuseets tillbyggnad. Rummet som bildas där emellan är relativt trångt. I slutet av gångvägen står den violetta skulpturen ”Incantatio”. Den växer fram i storlek och färg; samspelar med fasaderna. Skulpturen i sig varierar i valör beroende på verkets sammansatta kubiska yttre former och ljusets påverkan genom solsken, blå himmel eller gråaktig. Fasaderna antar i visst ljus en gulaktig kulör. Skulpturen framstår än mer violett. Ytans glättade struktur, liksom dess vinklar bidrar till en variation i violetta valörer, från mörkaste till mycket ljus.
N. N.

färgen som vi..
Färger så som vi uppfattar dem är beroende
av omständigheter på objektet och dess
omgivning.

Kort om violett
Violett ”violblå”, kallas den färg i spektrum som består av de i en glasprisma mest brytbara af de synliga ljusstrålarna. (Nordisk familjebok ”Uggleupplagan” (NF 1921 sökord: violett) Olika ljussorter har olika brytbarhet. Violett ljus bryts t.ex. starkare än gult ljus och rött ljus starkare än gult. Om ljus som innehåller olika färger, passerar genom en glasprisma uppdelas det därför. (NF 1921 sökord: spektrum) Vidare står att i dagligt tal används ordet gredelin ofta för violett.
N. N.