Att återge gröna växter 
Igår var jag på ett seminarium där jag presenterade ett projekt som handlar om att tolka färgerna i en av heem parkerna i Amstelveen, en förstad till Amsterdam. Parkerna har en sammanlagd yta på c:a 5 ha och är komponerade med i huvudsak inhemska växter (fig. 1). Avsikten har varit att bevara Hollands vilda flora. Parkerna har byggts upp (ett pågående arbete sedan 1939) utifrån två kompositionsprinciper; en med mer estetisk inriktning och en med en mer naturlik.

Fig. 1. I det aktuella parkutsnittet för en del av undersökningen används Safsa (Osmunda regalis) som rumsavskiljare. Örtskiktet rymmer ett fåtal arter i varierande form och struktur. Foto: N. Nilsson.

Den mesta växtligheten i dessa parker är under den växande perioden grön. En oändlig mängd gröna kulörer och valörer finns representerade i trädens lövkronor, i buskskikten och i markvegetationen/örtskiktet. Min uppgift har varit att välja ut ett par platser av särskilt färgintresse, några som fångat min uppmärksamhet och som gett ett både spännande och harmoniskt intryck. Där har jag registrerat färgerna och prövat att återge dem i färgscheman (fig. 2 & 3). En diskussion om harmonibegreppet ingår i projektet.

På seminariet fick jag frågan hur jag hanterat de väderomständigheter som påverkar färgens utseende. Den frågan är vanlig och ställs nästan alltid av människor som inte själva är aktiva färgmänniskor i den meningen att de registrerar färger i naturen med hjälp av olika slags redskap, till exempel RHS färgsticka eller helt enkelt målar av natur.  Det är självklart att färgers utseende och uttryck påverkas av till exempel solljuset, regndiset eller skymningen. Likväl kan man tala om att en kulör är till exempel grön, gulgrön eller gul. Mer förfinat än så behöver man dock uttrycka sig i ett vetenskapligt sammanhang. Färgen och dess relativitet (den kontext de befinner sig i) behöver problematiseras. När man skapar verklighet (här färgschema) är den mer komplex än när man analyserar verklighet. Följaktligen ligger det i färgschemat en problematisering.

Fig. 2. Färgschema över det aktuella utsnittet i fig 1). Gouache. N. Nilsson.

Kommentar till färgschema
Intrycket i fig. 2) är dovhet. Färgerna motsvarar verkligheten väl, så som växterna under en viss tid på dagen i mulet väder visade sig. Men luften står aldrig stilla. Små skiftningar i atmosfären gör att det statiska ögonblicket bara varar en kort stund. Färgschemat ger alltså inte rättvisa åt färgupplevelsen, så som växterna sammantaget visar sig vid olika tidpunkter under dagen. Därför prövade jag att göra ytterligare ett färgschema som utgår från min upplevelse av platsen och möjligen fångar det en helhet som är mer komplex (fig. 3).

Fig. 3. Färgschema över det aktuella utsnittet i fig. 2). Akvarell. N. Nilsson.

En hypotes är att hos betraktaren sammansmälter all den olikartade och komplexa information som ett växtområde med blandat bestånd utstrålar (olika slags ljus, luftens påverkan, växternas textur, kulörerna, valörerna) med betraktarens erfarenhet, och en helhetsbild uppstår. Denna kan återges mer eller mindre väl beroende på erfarenhet och yrkesskicklighet.

Ibland undrar jag över vad som händer, när den som frågar träder ut ur seminarierummet och in i vardagen – om han/hon tänker på vilken färg den röda ryggsäcken har i regnvädret?
N. N.