Lewis, Garth (2009). 2000 colour combinations for graphic, textile and craft designers. Batsford. London.

Garth Lewis (1945-) är brittisk konstnär och lärare. Boken om färg är på drygt 300 sidor och innehåller c:a 2000 färgkombinationer. Syftet är att visa på färgkombinationer enligt en utifrån färgsystemet logisk ordning, det med tre primärfärger. Lewis inleder med en beskrivning av färgsystemets uppbyggnad och hur det kan användas i en mängd mer eller mindre lagbundna kombinationer. Boken, som snarare kan liknas vid en katalog, riktar sig till konstnärer och designers som dels arbetar digitalt med färg (CMYK & RGB) och dels med penslar och pigment. Samtliga färgillustrationer är opaka och sammanställda i nonfigurativa form- och färgkombinationer. Boken saknar källhänvisningar. Det gör den inte mindre värdefull i det praktiska användandet, men det är alltid viktigt att visa på vems skuldror man vilar.

I introduktionskapitlet beskrivs bokens upplägg. Färger återges med kulörton, mättnad och ljushet. En egenhet hos Lewis är att han använder ordet ”chroma” när han avser en färgs kulörton och dess mättnad.

En triad (här primärfärgerna rött, gult och blått, (fig. 1) illustrerar modellen för det visuella berättandet (färgkombinationer). Till samtliga färger anges CMYK och RGB nummer.

Efter en relativt noggrann färgintroduktion, inklusive hur varje kapitel är uppbyggt, följer ”Colour Palettes” där primär- sekundär- och tertiärfärg behandlas var för sig. Här visar jag förenklat hur en sådan genomgång ser ut (fig. 1-3).

Fig. 1. Triad. Primärfärgerna rött, gult & blått.

Fig.2. Ljushetslika. Primärfärgerna justerade så att de överrensstämmer i ljushet och mörkhet.

Fig. 3. Primärfärgerna, exempel på proportioner.

Gult

Relationen mellan analoga färger (de som ligger nära varandra i färgcirkeln) betecknas harmoniska på grund av att de inte innehåller någon dramatisk kulörkontrast. De bygger på en gemensam kulör. I detta fall gult (fig. 4). Författaren skriver att intensiteten hos den gula färgen gör att den bör användas med sparsamhet eller i mindre mättad form i kombination med andra färger (Lewis 2009, s. 54). Om gult varieras i både ljushet och mättnad uppstår starka varma färger, de som pigment ofta kallas jordfärger: gulockra, rå umbra och bränd sienna med flera. Lewis menar att de förmedlar en naturlig atmosfär.

Utvidgad (extended) analog färgpalett innehåller angränsande kulörer till de analoga. I detta fall blågrön och gulröd (fig. 5-6). Således innehåller alla färgerna i fig. 5 gult. Lewis skriver att blågrönt ligger nära ett komplementärt förhållande till rödgult. Han använder begreppen ”yellow-blue” och red-yellow något t.ex. Johannes Itten inte gör. I hans nomenklatur ligger alltid primärfärgen först i det sammansatta ordet. Lewis använder två primärfärger. Där uppstår en otydlighet. Ittens nomenklatur är klarare när han använder sig av en primär- och en sekundärfärg. Red-yellow blir: rödorange och gulorange.

Fig. 4. Analog triad: gulorange, gul, gulgrön. En analog harmoni åstadkoms i denna palett där samtliga färger innehåller gult.

Fig. 5. Utvidgad (extended) analog färgpalett där två nya kulörer tillkommit och den gula har tagits bort.

Fig. 6. Utvidgad analog färgpalett. Exempel på proportioner.

Relativa proportioner och balans i färg fås genom erfarenhet och bedömning snarare än via en förutsägbar formel eller mekanisk beräkning. Det är den subjektiva bedömningen som svarar mot ett normalvärde när det gäller skillnader av varje ren färgnyans (Lewis 2009, s. 68).

Efter genomgången av de enskilda kulörerna följer ett kapitel om simultankontrast (färgillusion) och ett om hur vi uppfattar transparens. Det framgår tydligt att illustrationerna i båda kapitlen bygger på konstnären och pedagogen Josef Albers färglära: Albers färglära. Om färgers inverkan på varandra (1982). Garth Lewis avslutar med ett kapitel, där färger och färgkombinationer hämtade från t.ex. natur eller från föremål inom en ”liknande” kontext, och ett där sju konstnärer visar egna verk och de färgpaletter de utgått från (fig. 6-7).

Fig. 7. ”Monolithic Box series”. Ptolemy Mann 2006.

Fig. 8. Exempel på färger i ”Monolithic Box series”.

Ptolemy Manns comments: ”Colour is the most significant aspect of my work as it is the first thing that people relate and respond to . . . There cannot be one palette of ten colours to sum up my years of colour exploration, so this example is simply representative of my approach to putting colours together: a balnce of warm and cool colours alongside a variation in saturation and value from light to dark.” (Lewis 2009, s. 326)

N. N.