Kategoriarkiv: Månadens färgtema

Violett stickprov

image
Alla stickprover är gjorda av Alice Carlsson.

Vår mamma och mormor, Alice Carlsson, har bidragit till månadens färg genom att sticka färgprover. Jag bad henne sticka i färgerna violett+blått, violett+rött och violett+gult. Tanken var att undersöka på vilket sätt violett påverkades av den intilliggande färgen. Som jag nämnde i ett tidigare inlägg skriver KG Nilsson så här om violett:

”Färger kan också upplevas som aktiva eller passiva, dvs mer eller mindre påträngande. De mest aktiva färgerna finns i det blåröda området. Med ökande vittillblandning blir alla färger passiva, men hos det violetta dröjer länge det aktiva intrycket kvar. Detsamma gäller vid ökande svarttillblandning. De mest passiva färgerna finner man i det gulgröna området.” ( Nilsson 2004,  s.80) 

Vidare: ”Beroende på om den drar åt rött eller blått varierar dess verkan.  På grund av dess aktivitet kan den verka orolig. (s. 82). 

De mest aktiva färgerna finns i det blåröda området, vad händer då med den violetta när den står bredvid rött (i exemplet egentligen blårött eller magenta) eller bredvid blått, vilka båda är nära grannar till violett?

image image
Sticksättet är hämtat ur Stickning. Ett hantverk att utveckla (Christofferson 2009).

När  violett tråd stickas ihop med blått är det som att trådarna flyter ihop, den violett blir mindre framträdande, den neutraliseras. Tillsammans bildar färgerna och materialet en kropp (yta). När samma violett stickas tillsammans med magentarött träder den violetta fram bland det röda som bildar en bakgrund. Sticksättet gör att båda färgerna får en lika framträdande roll rent tekniskt, det är själva kulören som avgör att det ser olika ut.

Eftersom gult är violetts komplementfärg ville jag göra ett färgprov med den kombinationen. Den gula är en varm gul som drar åt orange. Tanken var att det skulle bli balans mellan det gula och det violetta, Nina tycker att kombinationen blev disharmonisk i exemplet från förra veckans bild, här tycker jag att det fungerar bättre men mormor Alice tyckte inte heller det var snyggt ”det blir grått” sa hon, en intressant och uppmärksam iakttagelse då komplementfärger som blandas blir gråaktiga. Mormor tyckte att den blå färgkombinationen var vackrast, den röda tydligast och den gula ”inge vidare”.

image
I provlappen är det den gula som framträder snarare än den violetta, liksom i de tidigare exemplen.
/Emma-Kara

Veckans bild

Färgschema med violett
Färgschema över perennplantering. N. N.

Färgschemat ovan är ett försök att tolka och återge en växtkomposition i komplementfärgerna gult och violett, förskjutet mot blåviolett, och ett exempel på ljushetskontrast (violett-gult, svart-vitt). Bladverken skiftar i gulgrönt. Det svarta är disken i praktrudbeckia och de torra fröställningarna hos stor blåklocka.

Växter: Praktrudbeckia Rudbeckia fulgida (gul, svart), båtblomma Tradescantia Andersoniana-gruppen ’Blue Stone’ (blåviolett), höstflox Phlox paniculata (violett), stor blåklocka Campanula persicifolia (vit, blå, ljust blåviolett), jätteprästkrage Leucanthemum x superbum (vit, gul).
N. N.

Ur min bokhylla

Violett, en undflyende färg?
Kandinsky skriver att violett undflyr människan. I och med att den violetta blandningen består av blått och kallt rött är uttrycket något utslocknat och sorgset. (Kandinsky 1912, s. 94) Jag antar att han avser den exakta kulören, den mellan rödviolett och blåviolett. Kandinsky återkommer möjligen till det ”undflyende” när han skriver att ”Man känner sig som en lindansare som hela tiden måste parera fallen åt ena eller andra sidan.” (Kandinsky s. 96) Ja, så är det när man skall blanda till violett. Men att kulören är utslocknad är att tillskriva den en alltför passiv egenskap.

I figur 1) Dam i rödviolett kappa är kulören tydlig. Det råder ingen tvekan om att färgen är rödviolett. Mot vitt är den uppseendeväckande (aktiv), slår ut omgivningen – eller höjer den. I kombination med gult och gulorange blir den mer lysande (fig. 2). I ett tidigare inlägg citerade E-K Nilsson, K G Nilsson följande om violett: ”Med ökande vittillblandning blir alla färger passiva, men hos det violetta dröjer länge det aktiva intrycket kvar.” KG Nilsson skrev violett, men det gäller även om kulören förskjuts mot kallt rött.

Dam i rödviolett kappa
Fig. 1. Dam i rödviolett kappa. Foto: N. Nilsson.

Gulorange och ljust rödviolett (se förra ”Veckans bild”) är en disharmonisk kombination. Båda färgerna tappar sin egenkaraktär och blir tillsamman fadda, avtar i lyster. Egenskaperna visar sig när Dam i rödviolett kappa står både intill en gul och en gulorange färg.
N. N.

Dam i rödviolett kappa original
Fig. 2. Dam i rödviolett kappa mot gult och gulorange.
Foto: Nina Nilsson

 

 

Anemoner i snötäcke

Anemoner i vas. 17.1.2014. jpgAnemoner i blåviolett vas mot snötäcke 17 jan. 2014. Foto: Nina Nilsson.

Blått- och rödviolett
Första snödagen i Göteborg, där snön åtminstone ligger på marken en stund innan den smälter undan. Blomman är både blå- och rödviolett. Den klarar sig fint mot den gråvita bakgrunden. Färgen betyder något, den syns – den spelar på sitt egna instrument utan konkurrens. I glasvasen blir det till ett stilleben i två olika slags skörhet; glas och sammetslika kronblad.
N. N.

Anemon, detalj 18.1.2014
Detalj. Foto: Nina Nilsson.

 

Violett bland mörka grannar

Vi konstaterade i förra inlägget att violett är en orolig färg,. När den ställs bredvid gult faller den antingen in i bakgrunden eller hoppar ut, beroende på om den står mot  svart eller vit bakgrund. Jag undrade då om det hade med att göra att violett är den mörkaste av de sex färger vi jobbat med (räd, gul. blå, orange, grön, violett). Därför valde jag ut tre mörka grannar och satte den violetta ihop med dem:

morka mot svart
Färgens relativitet med hjälp av färgade papper. Av Emma-Kara

Nu blir det genast svårare. Den violetta lyser klarare än den bruna och blå men inte lika klart som den röda. Jag upplever det som att violett och rött kommer fram mot betraktaren medan den blå och bruna är de färger som går in i bakgrunden. I så fall handlar detta snarare om mörkhet än om violett som färg. Jag blir förvirrad och önskar studera denna märkliga färg mer.

Kommentera gärna!

/Emma-Kara

 

I min bokhylla – Itten och Nilsson om violett

Johannes Itten har varit en källa till många lärdomar om färg i höst. Här fortsätter jag med två citat ur boken Färg och färgupplevelse (1971).

Itten om violett
”Om de sex färgerna gult, orange, rött, violett, blått och grönt sätts bredvid varandra utan mellanrum mot en svart bakgrund, ser man tydligt att den gula färgen tycks komma mot en, och att violett svävar i djupet mot den svarta bakgrunden”.

Jag rationaliserade lite och tog endast med den violetta och den gula, effekten ser vi:

Svart_mörk
Här har jag arbetat med färgade papper.

Den lila sjunker in mot bakgrunden och den gula kommer mot betraktaren.

Itten fortsätter: ”Använder man en vit bakgrund ändras djupverkan. Violett stöts bort från den vita ytan, och kommer alltså framåt, medan vitt håller tillbaka sin gula ”släkting””.

Vit_mörk

Det är nu den lila som kommer mot betraktaren och den gula som faller in i bakgrunden.

Detta är lättare att se när de är samlade men jag gjorde också färgprover med mina färgade papper där jag isolerade färgerna en och en, det blev så här:

Svart_m-lilaSvart_m-gulVit_m-lilaVit_m-gul

Det är inte alls lika tydligt när kulörerna är isolerade mot bakgrunden, det krävs mer vana att se effekten när färgerna inte ses direkt bredvid varandra, vi ser effekten av färgernas relativitet.

K G Nilsson om violett
En annan färgteoretiker, K G Nilsson skriver i sin Färglära (1982) följande om violett: ”Med ökande vittillblandning blir alla färger passiva, men hos det violetta dröjer länge det aktiva intrycket kvar.”

Jag ville testa även detta och gjorde motsvarande färgprover fast med högre vittillblandning. Även dessa prover är gjorda med färgat papper.

Svart_ljus Vit_ljus

Vi kan i den vänstra bilden inte lika starkt uppleva att den violetta faller in i bakgrunden och att den gula hoppar fram, detta tycks vara en effekt av att båda färgerna är nästan lika ljusa. Detta återkommer jag till i morgon. Snarare är det så att den lila svävar lite ovanför.

I den högra bilden kan vi få K G Nilssons påstående bekräftat. Den gula vilar fint mot den vita bakgrunden medans den violetta svävar lite oroligt ovanför ytan. Någonting med den violetta färgen gör den lite orolig.

K G Nilsson fortsätter: ”Beroende på om den drar åt rött eller blått varierar dess verkan.  På grund av dess aktivitet kan den verka orolig”. Kan det vara denna oro som Nilsson nämner som också ger sig tillkänna i mina färgprover ovan?

Här finns områden att fortsätta utforska
1) den violetta färgens oro och vad den rödblå skalan har för betydelse i sammanhanget och
2) huruvida det är mörkheten som gör att den violett faller in i det svarta när den ställs bredvid gult och om samma sak hade hänt om den violett ställts emot färger som är lika mörka.

/Emma-Kara

Veckans bild

Borén 3
”Incantatio” 1992. Svetsad och lackerad stålplåt. Skulptör: Roland Borén.
Högskolan för scen och musik, Göteborg. Foto: Peter Sjömar.

Stadens violetta skulptur
Det finns sannerligen få violetta inslag i staden Göteborg. Men, ett konstverk står kraftfullt – dovt i färg eller lysande – vid ”Högskolan för scen och musik”. Kommer man gående från ”Göteborgs konstmuseum” har man Högskolans ljust ockrafärgade tegelfasader till vänster. Till höger ligger konstmuseets tillbyggnad. Rummet som bildas där emellan är relativt trångt. I slutet av gångvägen står den violetta skulpturen ”Incantatio”. Den växer fram i storlek och färg; samspelar med fasaderna. Skulpturen i sig varierar i valör beroende på verkets sammansatta kubiska yttre former och ljusets påverkan genom solsken, blå himmel eller gråaktig. Fasaderna antar i visst ljus en gulaktig kulör. Skulpturen framstår än mer violett. Ytans glättade struktur, liksom dess vinklar bidrar till en variation i violetta valörer, från mörkaste till mycket ljus.
N. N.

färgen som vi..
Färger så som vi uppfattar dem är beroende
av omständigheter på objektet och dess
omgivning.

Kort om violett
Violett ”violblå”, kallas den färg i spektrum som består av de i en glasprisma mest brytbara af de synliga ljusstrålarna. (Nordisk familjebok ”Uggleupplagan” (NF 1921 sökord: violett) Olika ljussorter har olika brytbarhet. Violett ljus bryts t.ex. starkare än gult ljus och rött ljus starkare än gult. Om ljus som innehåller olika färger, passerar genom en glasprisma uppdelas det därför. (NF 1921 sökord: spektrum) Vidare står att i dagligt tal används ordet gredelin ofta för violett.
N. N.