Det har kallats graffiti, post-graffiti, neo-graffiti eller urban art. Sedan några år tillbaka används oftast begreppen street art eller gatukonst som samlingsnamn. (Benke Carlsson, Street Art Stockholm, Bokförlaget Max Ström) Benke fortsätter i sin bok: ”Idag tillåts reklamen ta över allt större delar av våra städer. En del gatukonstnärer ger sig in i kampen om storstadsbornas uppmärksamhet med likartade medel, genom att sprida sina egna bilder och logotyper, och några av pionjärerna har blivit mer eller mindre etablerade varumärken på den internationella konstscenen”.
Att detta med gatukonst eller Streetart är kontroversiellt det vet vi. I Göteborg har dock beslut tagits att det skall genomföras ett antal stora fasadmålningar under sommaren 2016. Dessa är nu på plats. De som drivit projektet är organisationen Artscape.
Artscape
Artscape är en organisation som främjar gatukonst. Så här står det på deras hemsida: ”Artscape is a nonprofit organisation that seeks to inspire people and promote public art for everyone. We believe that the jungle of advertising boards in the modern cityscape need some competition. Great art shouldn’t be confined to only galleries and museums!”
2014 var det Malmö som fick fasader målade. I år, 2016 är det Göteborgs fasader som får konst för folket by ”bringing art to the public!”
Kulörklubben har varit och tittat på fasaderna. Först ut är Västra Frölunda. Två kvinnor målade på var sin fasad.
Benke Carlsson skriver i sin bok Street Art Stockholm, att Streetart är en del i det man kan kalla gatans galleri. ”Gatans galleri hör man ibland. Och visst, för den som vill är det just det. En utställning som är gratis och med dygnet runt-öppet. Utan tydliga avsändare. Utan köpare och säljare”.
Mandolingatan 33
En kvinna i gråvit klänning, vi ser henne bakifrån, man kan ana solbrännan på hennes rygg och armar när hon håller upp sitt röda hår. Målning av Jarus, Kanada.
Fasadmålning av Jarus på Mandolingatan 33, Västra Frölunda, Göteborg. Foto E-K.
Färganalys
På Artscapes hemsida står det att Jarus ”Inför varje verk fokuserar … på att välja färg och bildkomposition som passar den specifika väggen och dess omgivningar”. Det känns i bilden. Rent färgmässigt är det en fullträff, den blågrå färgen är en stark kontrast till den terrakottafärgade fasaden. Blått poppar ut och lyfter nästan från underlaget, något som konstnären utnyttjat väl. Huden på kvinnans armar och rygg går i samma färgskala som fasaden. Vi ser hur konstverket hänger samman med fasaden och bildar en helhet. Inget är lämnat åt slumpen, inget känns malplacerat.
Färgschema
Jag har valt at göra två färgschema. Ett som är på hennes högra arm mot bakgrunden av väggens kulör och ett som är på hennes kjol också detta med väggen som omfärg.
Färgschema på den högra armen och på fasadfärgen, här som omfärg.
Vi ser hur nära kulörerna ligger mot varandra. De skiftar i något varmare färger än dem omgivande färgen, den sk omfärgen. Detta bidrar till att armen tycks komma ut från fasaden, bilden upplevs tredimensionell.
De grå färgerna i kvinnans klänning med fokus på själva kjolen. Det är gråblå färger som tydligt avviker från fasadfärgen. Vi kan se i färgschemat att de grå och bl verkligen står för sig själva mot den omgivande färgen. I färgscirkeln ligger de på motsatt sida, de blir varandras komplement och hjälper därför till att framhäva varandra. Eftersom den rödaktiga färgen är omfärga är det den blågrå som lyfts fram. Jag tror inte det är en tillfällighet att Jarus valt dessa färger, valen känns medvetna.
Mandolingatan 33
En kvinna, vardagligt klädd i tröja. Allvarlig men inte obekväm befinner hon sig på väggen. Målning av Rone, Australien.
Fasdmålning av Rone, Mandolingatan 33, Västra Frölunda, Göteborg. Foto E-K
Färganalys
Färgskalan är blågrå, helt monokrom. I de bilder jag tidigare sett har jag tolkat bilden som svartvit i gråskala. Jag blev förvånad över hur blå den var. Mycket liv och tydlighet i en stadsdel som är grå och terracottafärgad kändes detta tydligt och friskt.
Färgschema
I färgschemat ser vi den monokrona färgskalan. Jag har försökt att plocka så skilda kulörer som möjligt ur bilden ovan.
Blågrå färgskala efter Rones fasadmålning.
Ordnat efter färg:
Samma färgskala som ovan men här ordnat efter kulör.
Vi ser att den ljusare skalan är grå färger medan de mörkare partierna är i huvudsak blå. Målningen täcker hela fasaden så den ursprungliga färgen är ointressant i analysen. Här är det snarare motivet och det naturtrogna som gör intryck och detta framhävs av den sparsmakade färgskalan.
Kommentar till dessa två fasadmålningar
Två kvinnor i vardagliga situationer. Inget märkvärdigt, det är inget i motivet som sticker ut, det som många reagerar positivt på är dess naturalistiska återgivning av kvinnorna. Motiven däremot känns långt från de politiska fasadmålningar jag minns från 70-talet och den ”propaganda som målades på väggar och murar inför val och under kris- och krigstider”. (ur Benke Carlssons Street Art Stockholm). Så min slutsats blir att det inte är motiven som sådana som är intressanta, det är storleken, fenomenet och i det här fallet färgvalen.
//Emma-Kara
kulörklubben 