Författararkiv: Kulörklubben

Visbys färger – en recension

En nyutkommen kandidatuppsats vid Högskolan på Gotland, Kulturvård av Max Laserna (2013): Visbys färger – Exteriör färgsättning av bostadshus i Visby innerstad 1860-1930

Vi tar med uppsatsen för att visa på det intresse för färg som växer fram idag och som ett exempel på den forskning som sker alldeles i detta nu.

Med uppsatsen hoppas Laserna kunna ”bringa en strimma nytt ljus över ytorna i denna annars så väldokumenterade stads kulturhistoria”, och visst gör han det. Med hjälp av fotografier, akvareller och färgprover har Laserna samlat kunskap om de färger som användes.

Laserna inleder med att färgvalet historiskt sett ofta har styrts av tillgången på pigment, ekonomiska förutsättningar, sociala konventioner, smak och påbud. ”Färgsättning har ofta varit (och är) en viktig del att ge en bebyggelse dess karaktär, och har på så vis fungerat som ett sätt för dem som bott där att känna tillhörighet till en invand miljö.”  En intresseväckande och betydande kommentar, att vi känner tillhörighet till en invand (färg)miljö.

Lasernas frågeställningar:

  • Hur skiljer sig färgsättningen mellan innerstadens olika byggnadstyper?
  • Har det funnits särskilda ordningar för hur byggnadselement och detaljer färgsatts hos de olika byggnadstyperna?
  • På vilka sätt skiljer sig dagens färgsättning från de dåvarande?

Det visade sig att Visby innerstad hade en förhållandevis enhetlig färgsättning baserad på jordpigment och kimrök. Här exempel på färgprover ur fasaden på ett av de undersökta husen.

väggfärgprov

Vi ser förhållandevis milda färger i en fasads puts medan dörrarna har haft en djärvare och mer varierad färgsättning som dessutom har växlat över tid.

dörrfärger

Mitt intresse fångades av själva uppsatsen och dess ansats: att försöka göra ett färgschema över en stad eller en plats. Här är ett exempel på ett av Lasernas färgscheman:

färgschema

Fyra lager i kombination. Färgproverna och färgschemat visar inte samma byggnad.

(Alla bilder är skärmdumpar från Lasernas uppsats.)

Det visade sig att ljust blågrått och gult (ockra) har varit vanliga fasadfärger i Visby innerstad. På fönster och dörrar har man tagit ut svängarna lite mer. Kulörerna är mättade och mörka. Färgskalan är väl sammanhållen (i kombinationsbilden) genom att gult finns i ockra, grönt, rött och brunt.

/Emma-Kara

Ur min bokhylla

Penelope Hobhose Flower Gardens (2001).

Anteckningar om blått – efter trädgårdsskribenters tankar (utsagor).  

Färgens tillämpning De inom hortikultur som skriver om växter och växtkomposition har uppfattningar av estetiskt slag om färgkombinationer och ger ofta råd som tar sikte mot antingen harmoniska färgackord eller kontrasterande. Ibland ligger råden nära färgläran. En som studerat den närmare är trädgårdsskribenten Penelope Hobhouse. Hon har bland annat bakgrund som trädgårdsmästare i den engelska trädgården ”Tintinhull” där hon prövat att omsätta färgkunskaper i växtkomposition i bibehållande och utvecklande skötsel och därtill skrivit boken On Gardening (1994) om den trädgården. I Flower Gardens från 2001 beskriver hon hur hon uppfattar den blå färgen som en särskiljare eller sammanhållande faktor. ”Low-toned blues, deep violet and mauve are essentials in colour planning, often acting as catalysis between jarring colours.” (Hobhouse 2001, s. 62)

Violett spärr Ib

Violett spärr II A)

Kommentar: Här citerar jag mig själv ur Färgbilden som redskap vid växtkomposition. ”Hobhouses påstående har förmodligen med blåheten i färgen i att göra. Det blå sjunker in – ligger lågt generellt sett – jämfört med de varmare kulörerna i färgcirkeln. Eftersom blå och blåvioletta kulörer har lägre intensitet och ljushet än t.ex. rosa, medverkar de i exempel A) till att de övriga kulörerna (brunröd, röd, rosa, ljusblå) framträder mindre intensivt.” (Nilsson 2013)

N.N.

Veckans bild

Ivarsson
Porträtt av Ivan Ivarson (1900-1939)

Färgens tre egenskaper
Enligt Michel Chevreul The Priciples of Harmony and Conrast of Colors and their Applications to the Arts (1987) har färgen tre egenskaper:

färgton (kulör) (hue)
valör (mättnad) (saturation)
intensitet (brightnes)

Färgen har ytterligare egenskaper, sådana som hör samman med pigmenten, substansen. Det kan beskrivas som torrhet och sprödhet, tröghet och lättflytande, glansighet och vattnighet med flera. De tre egenskaperna ovan och de senare påverkar var och en färgens uttryck, både enskilt och i kombination.

Färgens uttryck
Vad är ett färguttryck? Enligt Wassily Kandinsky hör det samman med kalla och varma färger. En enskild kulör kan förmedla värme eller kyla, vaghet eller tydlighet. Ett färgackord kan förmedla harmoni eller disharmoni, expressivitet (utåtriktad rörelse) eller impression (inåtriktad).  Kandinsky skriver att blått kan fördjupas. Jag tolkar det som att ju mer mättad färgen är, ju djupare är den. Om blått komponeras med svart får det blå å andra sidan en sällsam lyster.

Vidare säger Kandinsky att blått är himmelens färg. ”Sjunker” det blå mot svart ”… får det en biklang av nästan omänsklig sorg.” Varför Kandinsky tillskriver den mörka blå färgen det uttrycket (känslan) är inte självklart. Likaså varför han påstår att ”När den blå färgen höjs till en ljusare valör […] blir dess karaktär mer indifferent … Ju ljusare blå desto klanglösare…” (Kandinsky 1984, s. 85). Jag är överens med Kandinsky om att den blå färgen kan upplevas som urvattnad och blek men det är beroende av det sammanhang den befinner sig i.

Porträttet av göteborgskoloristen Ivan Ivarsson består nästan enbart av blå kulörer. På vilket sätt ger dessa olika blå mening åt konstverket/figuren? Skjortan och bakgrunden har samma kulör (ultramarin), men den senare är ljusare. De båda ytorna har en viss transparens. Hatten är mörk (pariserblå), nästan svart.

Ögonens mörka pupiller framträder mot de ljusare glasögonbågarna. Hatten spelar onekligen en viktig roll genom sin (fördjupade) mörkhet och medverkar till att ge porträttet kropp. Om vi ser att den blå skjortan och bakgrunden har en inåtriktad rörelse ser vi samtidigt att hatten framträder. Pariserblått (hatten), som jag uppfattar som något varmare än ultramarin tar form runt huvudet och kommer närmare betraktaren.

Färgens rörelse
Wassily Kandinsky påstår att färger har rörelse. Blått har en ”koncentrisk” rörelse. Blått ”… drar sig tillbaka, bort från den som ser.” Jag tolkar det som att blått har en inåtgående rörelse (drar sig inåt mot sig själv) och en perspektivisk (drar sig bort från betraktaren). Jämför skjortan och bakgrunden i porträttet.

N.N.

Veckans bild

Alvaret, Öland
Gult på Alvaret, Öland. Akvarell, N.Nilsson.

Bildkommentar veckans bild

Under en månad har jag varit uppmärksam på den gula färgen i Göteborg. Det finns klargula blommor i Trädgårdsföreningen, sådana vars kulör varken är varm eller kall. Det förekommer ett och annat gult klädesplagg på människor i tjugofemårsåldern. Dagisbarn bär neongula västar. Men jag har inte sett ett enda par gula skor. Stadens gula brevlådor är inte längre klargula. I blomsterhandeln finns gula chrysanthemum och eventuellt gula rosor. Göteborgs rådhustillbyggnad av Gunnar Asplund har återfått sin ursprungston, en svag, varmt gulaktig valör. Gult är uppenbarligen inte en vanligt förekommande färg.

Veckans bild är en färgtolkning av ett stycke natur på Ölands Alvar. Syftet var vid tillfället att lyfta fram egenskaper och sammanhang i landskapet så som jag uppfattade dem just den dagen och ge det en form, en färg. Bilden innehåller en blå färg – något som leder vidare till oktober månads färg.

N.N.

Gul ögonskugga

På jakt efter gult tittar jag igenom NK:s höstmagasin och finner endast ett plagg som är gult. Jag går ett varv genom NK:s sminkavdelning och finner ingen gul ögonskugga.
Jag går vidare till FACE Stockholm för att ta reda på varför man inte använder gul ögonskugga.
Jag fick till en början inget rakt svar men efter att vi resonerat fram och tillbaka så konstaterades att:
– Det händer ingenting med gult, gult är en rätt neutral färg.
– Gult förknippas med sjukdom och gamla blåmärken.
– Gult kan vara snyggt ihop med något annat, en ögonskugga i en annan färg som kontrast.
– Om en kund vill ha förslag på en ögonskugga är det inte gult man ger förslag på först.
– Smink skall vara en kontrast, göra så att något händer.
– På en mörk person skulle det kunna funka, då blir det kontrast och något händer.
– Inte ens gult nagellack är särskilt snyggt.

Vi testade att lägga på gult på mitt öga, hon har rätt det hände inte mycket.

20130930-101556.jpg

Itten påstår:
Står gult på vitt så verkar det dovt och utan strålning.
Står gult mot rosa kommer det gulas strålkraft inte fram.
Står gult mot orange verkar det som en renad orange färgton.

Med detta i åtanke gjorde jag ett enkelt test på kontrastverkan med gult och hudfärg:

Jag konstaterar att mot det mörkaste färgprovet fungerar det bäst, det blir störst kontrastverkan och som Itten skriver så händer det något med gult och orange, brun är en mörk orange. Gul ögonskugga borde fungera väl när man är riktigt solbränd.

20130930-102016.jpg

/Emma-Kara

Veckans bild

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

I ett av Paris skyltfönster fann jag denna gula docka sitta glänsande likt en kanariefågel i en bur. Det gula står i stark kontrast till omgivningens färglöshet. Färgernas kontrast på dockan får här inte verka och då framhävs inget mer än något annat, den gula kappan blir ett med dockan och får ingen möjlighet att ensam komma till sin rätt. Men skyltningen drar omedelbart uppmärksamheten till sig, vilket vi får misstänka, är syftet.

/Emma-Kara

2000 colour combinations

framsida398

Lewis, Garth (2009). 2000 colour combinations for graphic, textile and craft designers. Batsford. London.

Garth Lewis (1945-) är brittisk konstnär och lärare. Boken om färg är på drygt 300 sidor och innehåller c:a 2000 färgkombinationer. Syftet är att visa på färgkombinationer enligt en utifrån färgsystemet logisk ordning, det med tre primärfärger. Lewis inleder med en beskrivning av färgsystemets uppbyggnad och hur det kan användas i en mängd mer eller mindre lagbundna kombinationer. Boken, som snarare kan liknas vid en katalog, riktar sig till konstnärer och designers som dels arbetar digitalt med färg (CMYK & RGB) och dels med penslar och pigment. Samtliga färgillustrationer är opaka och sammanställda i nonfigurativa form- och färgkombinationer. Boken saknar källhänvisningar. Det gör den inte mindre värdefull i det praktiska användandet, men det är alltid viktigt att visa på vems skuldror man vilar.

I introduktionskapitlet beskrivs bokens upplägg. Färger återges med kulörton, mättnad och ljushet. En egenhet hos Lewis är att han använder ordet ”chroma” när han avser en färgs kulörton och dess mättnad.

En triad (här primärfärgerna rött, gult och blått, (fig. 1) illustrerar modellen för det visuella berättandet (färgkombinationer). Till samtliga färger anges CMYK och RGB nummer.

Efter en relativt noggrann färgintroduktion, inklusive hur varje kapitel är uppbyggt, följer ”Colour Palettes” där primär- sekundär- och tertiärfärg behandlas var för sig. Här visar jag förenklat hur en sådan genomgång ser ut (fig. 1-3).

framsida399
Fig. 1. Triad. Primärfärgerna rött, gult & blått.

ljushetslika392
Fig.2. Ljushetslika. Primärfärgerna justerade så att de överrensstämmer i ljushet och mörkhet.

proportioner394
Fig. 3. Primärfärgerna, exempel på proportioner.

Gult

Relationen mellan analoga färger (de som ligger nära varandra i färgcirkeln) betecknas harmoniska på grund av att de inte innehåller någon dramatisk kulörkontrast. De bygger på en gemensam kulör. I detta fall gult (fig. 4). Författaren skriver att intensiteten hos den gula färgen gör att den bör användas med sparsamhet eller i mindre mättad form i kombination med andra färger (Lewis 2009, s. 54). Om gult varieras i både ljushet och mättnad uppstår starka varma färger, de som pigment ofta kallas jordfärger: gulockra, rå umbra och bränd sienna med flera. Lewis menar att de förmedlar en naturlig atmosfär.

Utvidgad (extended) analog färgpalett innehåller angränsande kulörer till de analoga. I detta fall blågrön och gulröd (fig. 5-6). Således innehåller alla färgerna i fig. 5 gult. Lewis skriver att blågrönt ligger nära ett komplementärt förhållande till rödgult. Han använder begreppen ”yellow-blue” och red-yellow något t.ex. Johannes Itten inte gör. I hans nomenklatur ligger alltid primärfärgen först i det sammansatta ordet. Lewis använder två primärfärger. Där uppstår en otydlighet. Ittens nomenklatur är klarare när han använder sig av en primär- och en sekundärfärg. Red-yellow blir: rödorange och gulorange.

gult triad395
Fig. 4. Analog triad: gulorange, gul, gulgrön. En analog harmoni åstadkoms i denna palett där samtliga färger innehåller gult.

extended analog 1397
Fig. 5. Utvidgad (extended) analog färgpalett där två nya kulörer tillkommit och den gula har tagits bort.

extended analog396
Fig. 6. Utvidgad analog färgpalett. Exempel på proportioner.

Relativa proportioner och balans i färg fås genom erfarenhet och bedömning snarare än via en förutsägbar formel eller mekanisk beräkning. Det är den subjektiva bedömningen som svarar mot ett normalvärde när det gäller skillnader av varje ren färgnyans (Lewis 2009, s. 68).

Efter genomgången av de enskilda kulörerna följer ett kapitel om simultankontrast (färgillusion) och ett om hur vi uppfattar transparens. Det framgår tydligt att illustrationerna i båda kapitlen bygger på konstnären och pedagogen Josef Albers färglära: Albers färglära. Om färgers inverkan på varandra (1982). Garth Lewis avslutar med ett kapitel, där färger och färgkombinationer hämtade från t.ex. natur eller från föremål inom en ”liknande” kontext, och ett där sju konstnärer visar egna verk och de färgpaletter de utgått från (fig. 6-7).

boxar
Fig. 7. ”Monolithic Box series”. Ptolemy Mann 2006.

boxar & rutor
Fig. 8. Exempel på färger i ”Monolithic Box series”.

Ptolemy Manns comments: ”Colour is the most significant aspect of my work as it is the first thing that people relate and respond to . . . There cannot be one palette of ten colours to sum up my years of colour exploration, so this example is simply representative of my approach to putting colours together: a balnce of warm and cool colours alongside a variation in saturation and value from light to dark.” (Lewis 2009, s. 326)

N. N.

Kommentar till Itten – Gult och grönt

Itten skrev: Står gult mot mörkgrönt, då verkar det utstrålande, det överstrålar det gröna.

20130914-144630.jpg

I bilden ser vi en gul trädgårdsstol i en i övrigt grön trädgård. Jag håller inte med Itten, jag får snarare känslan av att det gröna smittar av sig och får den gula att kännas mer grön. Kanske min gröna inte är tillräckligt mörk, Itten har inget bildexempel på detta i min upplaga av Färg och färgupplevelse (1971).

För att kolla om detta gällde mer än just denna stol tog jag min gula gubbe och satte den mot grönt. Jag fick samma känsla här. Kan det vara så att den gula och gröna ligger så nära varandra att det gula fångar upp det gröna. Kan det ha att göra med att den gula är en så pass ljus färg? Jag har inte upplevt detta i exemplen med gult och rosa.

Gul gubbe mot grönt_3176
Foto: Nikita

Men samtidigt så reflekteras det gula i det gröna och gör som Itten säger, smittar av sig, Det gröna tar tacksamt upp den gula färgen eftersom den har mycket gult i sig och den gulas lyskraft är stark.

/Emma-Kara