Kategoriarkiv: Home

Gult blandas med vitt respektive svart

Lämna ett svar

Färgstjärnan
Nina Nilsson

Gult kan ljusas med vitt och mörkas med svart.

bild6
Färgstjärnan – en färgfigur av Johannes Itten.

Färgstjärnan beskrivs färgernas förhållande till respektive svart och vitt i sex parallella cirklar Johannes Itten kallar zoner: ”Zonen” (Itten 1979, [1969] s. 114). I stjärnans mitt ligger vitt. Mot periferin blir färgerna mättade, och ytterst mörkare i blandningen med svart. Stegvis ändrar alltså den rent gula sin karaktär mot ljusaste gräddvitt till nästan grönsvart.

Analoga färger
De stapelbara stolarnas färger ligger mycket nära varandra i färg. Därmed är de både möjliga och självklara att kombinera. De olika färgerna hör ihop och vi upplever möblemanget som en harmonisk och varierad helhet.

bild7Gulgrönt, gult, gulorange, orange, rödorange, röd. Foto: Emma-Kara Nilsson

DET GULAS GRUNDKLANG

Lämna ett svar

Analoga färger
Nina Nilsson

Den gula färgens grundklang är ljus och varm enligt Kandinsky (1984 [1911] s. 83) och kan aldrig ges något större djup. I den meningen att färgen slår tillbaka mot oss, strålar ut över andra kulörer kan jag se den som en platt slätstruken yta. Tillsammans med analoga kulörer bygger jag ett färgschema där plattheten motverkas genom en kombinationen av de närliggande.

bild4Färgschema kombinerat med mörkt purpur och violett  samt ljust rosa för att nå en större kontrast.
Exempel på analoga är gul, gulgrön, gulorange – orange, gulorange, rödorange o.s.v.

Växtkomposition
Färgschemat kan tillämpas och appliceras på olika områden, till exempel växter. Övervägande gula blommor blandas med gulorange, purpurfärgade och röda för att uppnå en varm komposition. Rosa kyler ner.

bild5
Växtkombination med (f. v.) rudbeckia (både gul och röd), kobrakalla, stjärnflocka, lilja, svartöga, bolltagetes. N. Nilsson.

 

Ur min bokhylla

Lämna ett svar

Johannes Itten (1971) Färg och färgupplevelse.
Nina Nilsson

Samtidigt som färgforskare letade hållbara och klara pigment uttryckte filosofer och konstnärer sina tankar om färg grundade på erfarenhet. Ur detta kom ett strukturerat tänkande. Färger ordnades i kulörta system. Ett för konstnärer användbart sådant (bland flera andra) är den tolvdelade färgtoncirkeln, framtagen av Johannes Itten under 1900-talet. Samtidigt med honom utvecklade Josef Albers ett system som ”beskriver” färgens relativitet. Ytterligare ett färgsystem är NCS systemet, framtaget för färgbeskrivning snarare än att göra anspråk på att förmedla en expressiv upplevelse av färgens uttryck.

I färgtoncirkeln illustreras hur den gula färgen förhåller sig till andra färger. Den är komplementfärg till violett. Det är den ljusaste av alla kulörer. Den omges av de analoga färgerna gulgrönt och gulorange.

bild3Den tolvdelade färgtoncirkeln efter Johannes Itten.

Ur min bokhylla

Lämna ett svar

Nina Nilsson

De gula färgmaterialen är flera, av olika kvalitet och lämpade för olika användningsområden. Om dess historia står att läsa i: Colour in the Making. From old Wisdom to New Brilliance. (2013) Black Dog Publishing.

Tidigt tillverkades gult färgstoff av material man hämtade från naturen; jord, guldfärgade kristaller, bly och tenn. Där vid lag har det alltså producerats flera slags gula färgämnen av blandad kvalitet. Ett är ”aureolin”. Olika koboltsalter maldes till färgstoffet koboltgult vilket började användas inom måleriet i mitten på 1800-talet. Framför allt tycks det färgstoffet ha lämpat sig för akvarellmåleri. ”Zinkgult” är ett färgstoff som härstammar ur chromium, ett ämne som gav upphov till ett antal olika gula kulörer. Över tid övergick dessa dock till att bli grönaktiga. Det syns t.ex. i målningen ”En sommarsöndag på La Grande Jatte” (1884) av Georges-Pierre Seurat.

bild2
Illustration. Nina Nilsson.

 

Ur min bokhylla

Lämna ett svar

Nina Nilsson

Ur Gage, J. (2000). Colour and Meaning: Art, Science and Symbolism. London: Thames & Hudson.

”. . . yellow never seems to have been regarded as a noble colour in the West until the end of the Middle Ages, and it is apparently still regarded as one of the least pleasurable of individual hues.”

Gult har inte betraktats som någon upphöjd färg i den västerländska kulturen, men guldgult har varit knutet till hög prestige inom smyckekonst, religiöst måleri och patinerade möbler som därmed getts en gudomlig strålglans.

Mer om gult finns att läsa på bloggen under GULT från 2013.

Bladguld på träklot. Arbetet är gjort av måleristudenter på Dacapo Hantverksskola c:a 2010.Madonnabild av Fra Angelico..

Nytt tema – Gult

Lämna ett svar

Kulörklubben fortsätter sina färgstudier med att rikta fokus mot gult.
Välkomna till detta nya tema!

I Svenska Akademiens ordbok går följande att läsa om gul:

1) som har den färg (ngn l. ngra av de färgnyanser) som i rägnbågen o- i spektrum med vitt ljus ligger (ligga) mellan orange o. grönt l. ngn mer l. mindre ren skiftning av denna färg; som är av samma färg som guld, citroner, saffran m. m.

gultFärgcollage i papper.

/Emma-Kara

Veckans bild

Lämna ett svar

Rött på Galleri Majnabbe i Göteborg
N.N.

Två konstnärer ställer ut på Galleri Majnabbe: Marianne Sterner och Birgitta Stömbeck. Sterners målningar bygger huvudsakligen på rött, ibland i kombination med grått, blått eller jordfärger. Motiven är nonfigurativa. Varierade former är lagda intill varandra. Strömbeck har med en målning med rött, där subtila ytor ger motivet Rosa kanna i akryl och krita.

sterner-1
Sterner: Bergvägg. olja.

sterner-2
Sterner: Landskap. Olja.

stro%cc%88mbeck

Strömbeck: Rosa kanna. Akryl, krita.

 

 

Om rödfärgade moln

Lämna ett svar

Ur min bokylla
(N.N)

Altostratus
Följande text är hämtad ur Gavin Pretor – Pinney. (2007). Molnskådarens guide.

”När solen står lågt över horisonten ikläder sig under några flyktiga ögonblick rent av det tråkiga altostratusmolnet i sin praktfulla dräkt och målar himlen rubinröd. Det varar förstås inte så länge, men vilken skillnad! Plötsligt förvandlas detta oansenliga molntäcke till ett vackert hav av eleganta röda, rosa och ljuslila nyanser.” (s. 139)

Den amerikanske naturfilosofen Henry David Thoreau upptäckte också altostratusmolnens färgförändring från jämngrått till rött. Han beskrev sin iakttagelse i Journal 25 december 1851:
”… och nu fördjupas aftonrodnaden ända tills hela västra eller nordvästra horisonten är röd; som om himlen där vore ingniden med något slags praktfullt indianskt pigment, en beständig färg; som om Världskonstnären hade blandat till sina röda färger vid kanten av detta uppochnedvända tefat som är himlen […] Det är som en fläck efter några bär som krossats längs himlaranden. (aa s. 147)

Reflektion om röd som form

Lämna ett svar

Johannes Itten skriver i Färg och färgupplevelse (1971) om olika former han associerar till olika kulörer. ”Liksom färgerna har formerna sitt ”sinnliga-etiska”, expressiva värde. Han menar att form och färg skall stödja varandra i en komposition. Rött associerar han med kvadraten!

fa%cc%88rgers-former_ro%cc%88d
Här en bild jag har arbetat med utifrån en förlaga i Ittens bok. Jag har frilagt figurerna och färglagt de röda formerna i en kulör som är nära en ren och ouppblandad röd.

Itten motiverar: ”Den röda färgens tyngd och ogenomskinlighet har samhörighet med kvadratens statiska och tunga form”. Är det en tung färg undrar jag? Vi kan uppfatta den som så. Dess kvalitet i mättad form är opak (vilket den i och för sig inte är ensam om).  Den är relativt mörk om man jämför med gult.

Tunga röda tapeter och tunga röda draperier har vi läst om i böcker och sett i filmer. Röd är inte heller en färg jag associerar till lätthet.

Här ett exempel på en röd tapet från Little Greene, Wilton:

little-greene-wilton-tapet
Little Greene, Wilton, bild från Engelska Tapetmagasinet.

En röd kvadrat i två olika röda kulörer, mönstret i sig är långt ifrån kvadratiskt och kantigt i formen.

På Fashion Wallpaper har de en möblerad exempelbild:

fashion-wallpaper_little-greene_wilton
Två svarta fåtöljer mot röd vägg.

Stillhet och allvar. De svarta fåtöljerna står stadigt förankrade i bilden, hjälpta av den lika svarta golvlisten. Mönstret i tapeten bidrar till att lätta upp det röda, kanske lite tunga rummet.

Nedan en helt annan bild med både soffa och vägg i rött.

Rött-rum.jpg
Ur Hans Blomquists bok In the mood for colour, beskuren bild.

Soffans står stadigt nära golvet. Den röda färgen bidrar till detta. Röd lampa, röd blomma, röd duk och röda stråk på väggen. Vad har den lila för betydelse i bilden?

Kommentar
Inga raka besked, inga tydliga svar, inget självklart resonemang. Inlägget är mer som en reflektion över påstående att en färg kan ha en form.

//Emma-Kara

Rött ljus

Lämna ett svar

Vi fortsätter det röda med att titta igenom äldre inlägg. Här är ett inlägg från 2013 som vi återpublicerar.

ToughAlliance2_Eric
The Tough Alliance – Popaganda maj 2005, Stockholm. Ljus E-K Nilsson. (Foto, vi vet inte fotografens namn men om känner du igen din bild hör gärna av dig!)

Ninas kommentar till bilden
Bilden är magisk! Det har både med dess färg och form att göra. Formen; armarna och mikrofonens riktning bildar tillsamman med benen en snett utåt uppåt rörelse som fortsätter – alternativt landar – i det gröna ljusets strålar. Det ger en öppenhet för olika slags tolkningar: ikonografisk (stjärnform), psykologisk (expressiv), litterär (inferno) med flera. Den gröna färgen är kall, snarast blåaktigt grön och skall troligen föreställa rök. I bilden blir den röda figuren blodaktig, som om den rest sig upp ur en rödfärgad vätska som liksom ”brinner” i sin intensitet.

Den röda vågrätalinjen är förstås viktig i sammanhanget, liksom att den bryts av, av både grönt och rött ljus.

/N.N.

Emma-Karas kommentar
Ljus träffar en yta reflekteras strålarna och vi kan uppfatta ljuset och färgen. När man arbetar med ljus på scen som i bilden ovan måste ljuset träffa något för att vi skall se det. Röken reflekterar det turkosa ljuset, om vi inte hade haft rök på scen hade det turkos ljuset landat på scengolvet och ingen hade sett det.

På sångaren ligger rött ljus, för att han skall synas men också för att förstärka det turkosa i bakgrunden (med vitt ljus på sångaren hade bakgrunden blivit fadd och uttryckslös, med blått hade allt flutit samman). Det röda ljuset träffar sångaren, här finns ingen rök som fångar upp och reflekterar vilt om kring sig vilket bidrar till renhet och tydlighet.

De två ljusens kulörer, riktning och karaktär står i kontrast till varandra och förstärker upplevelsen: en ljus turkos ganska mjuk bild i bakgrunden och en skarp, ren och karaktärsfast röd i förgrunden vilket speglar musiken där sången är rå, ren och intensiv och musiken briljant, melodiös och poppig i bakgrunden. Snyggt!

/Emma-Kara