Kategoriarkiv: Månadens färgtema

I min bokhylla – Hantverkets bok, [1] Måleri

1 svar

Paulsson, G. (red.) (1934). Hantverkets bok. [1], Måleri. Stockholm: Lindfors.

Om gult

1. Det är inte enkelt att hitta texter om gult, i alla fall om jag utgår från det som finns i min bokhylla. På måfå väljer jag ut Hantverkets bok, måleridelen. Boken riktar sig främst till yrkesmålare och innehåller bl.a. utförliga beskrivningar om hur man går till väga inom målerihantverket. Under kapitlet ”Målarfärgernas material” finns en indelning i jordfärgstoffer och mineralfärgstoffer. Till jordfärgstofferna hör de gula ockrorna (guldockra, ljusockra, oxidgult, bronsockra m.fl.). Till mineralfärgstofferna hör kromgult och anses vara den viktigaste färgen inom oljemåleriet.  Ett annat är zinkgult, ett blekt färgstoff som har mindre täckförmåga än kromgult. Neapelgult är ett dyrt färgstoff som används inom konstmåleriet. Likaså kadmiumgult, ett färgstoff som finns i flera nyanser. Slutligen nämns marsgult, en syntetisk jordfärg med god täckande förmåga.

2. Ur kapitlet ”Färgen som dekorativt element” av Olof Thunström.

”I stort sett äro vi nog alla starkt bundna vid uppfattningen av olika miljöer i samband med vissa färgintryck. Enkla exempel på detta är det blåa havet den gröna skogen, de gula sädesfälten o.s.v.” (Paulsson 1934)

Kommentar: Jag har inte reflekterat över att sädesfälten är gula – inte sedan jag var barn. De var ju inte gula då heller, men nog hörde man talas om dem som sådana alltid. Inte heller idag skulle jag kalla dem gula, snarare ockrafärgade eller halmgula – alltså ett slags föremålsnamn snarare än ett förknippat med en särskild kulör i färgcirkeln.

3. Vardagsrum med gula väggar.

gult vardagsrum383
Ur Colour Schemes for the Modern Home av Derek Patmore.

Ett vardagsrum i gult. Uppkomsten av skuggor och dagrar sammanhänger intimt med underlagets och färgytans material och struktur skriver Thunström. Likaså är effekten av färg beroende av belysning liksom med material och struktur. Var kommer ljuset ifrån?

/N.N.

I min bokylla – John Gage skriver om gult

Lämna ett svar

Gage, John (2000). Colour and Meaning: Art, Science and Symbolism. London: Thames & Hudson.

”. . . yellow never seems to have been regarded as a noble colour in the West until the end of the Middle Ages, and it is apparently still regarded as one of the least pleasurable of individual hues.” (Gage 2000)

svärdsliljaSvärdslilja (Iris pseudacorus), Galterö i Göteborgs hamninlopp 2013. Foto: N.N.

detalj strandirisSvärdslilja, detalj.

Kommentar:

  1. I sökandet efter belägg hos Gage om att gult till synes är den minst behagliga färgen hittar jag endast en litteraturreferens. När det gäller den gula kulören generellt är det sparsamt med omnämnanden hos Gage De flesta reflektionerna går till Kandinsky. Alltså är det lika så gott att gå till källan direkt och se vad Kandinsky har för tankar och uppfattningar om gult. Han inleder med att särskilja de båda kulörerna gult och blått genom att hävda att det blå drar sig inåt och det gula sprider ut sig, har en excentrisk rörelse. En gul cirkel riktar sig stickande fram mot ögat, medan ögat försjunker i det blå (Kandinsky 1984).
  2. Kandinsky gjorde vid ett tillfälle ett experiment; han skickade 1000 vykort med frågan vilken form (triangel, kvadrat, cirkel) som bäst hörde ihop med primärfärgerna gult, rött och blått. De tillfrågade svarade till övervägande del att gult hör ihop med triangeln, rött med kvadraten och blått med cirkeln. (Gage 2000) Våra varningsskyltar (trafikmärken, radium m.fl.) har just formen av en triangel. Det gulas excentriska rörelse samverkar med triangelns rörelse, vars riktningar går åt tre håll.
  3. ”Det gula har en så stark dragning åt ljust (vitt) att det överhuvudtaget inte kan finnas något verkligt mörkt gult.” (Kandinsky 1984) Vidare skriver Kandinsky att om gult görs kallare får färgen en grönaktig ton, och den hejdas omedelbart i sin excentriska rörelse.
  4. Gul svärdslilja (Iris pseudacorus) som blommar i skärgården har en både gul, gulorange och gröngul ton. På några hundra meters håll syns den kalla gula färgen som en enda kulör. Den är ljus och strålande, särskilt när solen lyser på kronbladen. När man kommer närmre inpå framträder variationerna. Det mättade gula och framför allt gulorange kan upplevas som mörkt. Kulören är tjock och tät samtidigt klar och frisk. De andra färgerna runtomkring; det ljusa blå vattnet och bergets gråblå ton sjunker undan, drar sig tillbaka.
  5. Den gula färgen i vår natur, så som den exponerar sig är vacker. Att den betraktas som den minst behagliga färgen i vår västerländska kultur kan ha att göra med att den – på grund av sin ljushet – helt enkelt är svår att kombinera med andra färger. Kandinsky skriver ju om färger i relation till konst, inte till natur.

N.N.

Veckans bild

Lämna ett svar

v 35 alt2_fjadrarEtt knippe fjädrar i ett glas. Det röda riktigt lyser och utgör blickfång, allt annat hamnar i skymundan. Återigen fångar det röda vår uppmärksamhet, här tillsammans med vitt, grått och turkos. Det turkosa inslaget gör knippet mer intressant, utan det hade knippet förlorat en del av sin glans, kanske även det röda? Fotat på Artilleriet Göteborg

/Emma-Kara

Ninas kommentar till ”Ett knippe fjädrar”.

  1. Den röda kulören är kall. Kandinsky skriver, att om det kalla rödare görs ljusare framträder det kroppsliga, det får då en särskild renhet. ”Det klingar som ung, ren glädje – som en ung, frisk och oskuldsfull flickgestalt.” (Kandinsky 1984)
  2. Kroppsligheten är svår att skilja från kulören. Vad är kropp och vad är kulör? Det Kandinsky skriver är hans egna privata och poetiska funderingar. De kan knappast vara entydiga, men ändå riktningsgivande, i alla fall om man vill förstå hur Kandinsky ser på färg.
  3. Enligt Arnheim hör färg samman med emotioner och form med intellektet. Ändå, man kan närma sig färg från en mer kvalitativ utgångspunkt. De rena kulörerna rött, blått och gult – primärfärgerna – har ingen egenskap utöver sig själva enligt Arnheim. De saknar dynamik genom att vara varken kalla eller varma. Glidande skalor däremot påverkar temperaturen. Samtliga röda färger i ”Ett knippe fjädrar” är blandade med antingen blått, vitt eller svart, så vitt jag kan se. Fjädrarnas kulörer blir mer dynamiska genom att de lutar sig mot andra färger och därmed också expressiva. (Arnheim 1974)
  4. Rödaktig, blåaktig, gulaktig och så vidare; genom att lägga till en annan färg till dessa primärfärger går man bort från ursprungsfärgens egen grundläggande karaktär. En spänning produceras, utan vilken inget uttryck är möjligt. (Arnheim 1974)
  5. Det är alltså på det viset, enligt Arnheim, att blått i sig självt inte är någon kall färg och rött inte någon varm. Det är först vid tillförandet av andra kulörer som färgerna får karaktär av varmt eller kallt. Varma och kalla färger är ett kapitel för sig och det finns anledning att återkomma till det fenomenet.

N.N.

Vernissage på Göteborgs konstförening

1 svar

Maria Uleander har precis haft vernissage på Göteborgs konstförenings Lilla galleri. En fin och känslig utställning som pågår till 15 september.

maria-uleander_stor

Maria Uleander arbetar med små moduler av tyg som hon har klippt, färgat och fogat samman i en meditativ process, de sitter monterade i två lager fritt skilda från varandra med förskjutet mönster vilket ger ett djup i bilden men också fler nyanser av färgerna. Hon har arbetat med rött i tre av sina konstverk. (Fotografierna är tagna av mig på plats och ger inte färgerna helt rättvisa, ni får ha överseende med detta).

I det stora konstverket är bottnen beige och den röda mönsterfärgen har dragning åt cerise, en kall och stark rosa. Jag tycker att cerise är en hård färg och att beige är en rätt tråkig färg. När de kombineras på detta sätt förändras deras uttryck; den rosa färgen mjuknar tillsammans med den beige som fångar upp det rosa och blir lite gammaldags och mild. De olika röda nyanserna som bildas påverkar den beige så att den får variation vilket ger liv, det finns inget av det tråkiga beige kvar. Att konstverkets tyger hänger i lager bidrar till dynamik i bilden då färgernas styrka och kombinationer växlar med betraktarens rörelse.

Maria-Uleander

Här ser vi rött mönster på gul respektive ljust blågrön botten, den röda färgen har lite olika nyans.

Den röda-gula kompositionen är mildare än den röd-blågröna , gult och rött är visserligen två helt olika färger men de ligger närmare varandra i färgcirkeln än än rött och blågrönt vilka är snudd på komplementfärger. Det är som att färgerna flyter ihop mer i den röd-gula kompositionen och kan bitvis vara svåra att urskilja från varandra, gränserna suddas ut.

I den röd-blågröna kompositionen är färgerna däremot tydligt åtskilda, komplemetfärgens effekt framhäver de båda färgernas egenskaper och klargör deras respektive karaktär.

Det var spännande att se hur Maria Uleander medvetet arbetat med att ta sig an färg genom djup i lager på lager.

/Emma-Kara

Veckans bild – Färgkomposition Chapmans torg, Göteborg

Lämna ett svar

Chapmans torg II 10-15-24
Färgkomposition, Chapmans torg, Göteborg 2006. Växter: Begonia ’Dragon Wing Red’, Diascia barberae ’Pink’, Hibiscus acctosella ’Red Shield’, Pennisetum setacetum, Geranium (pelargon, ljust rödorange)

Med anledning av veckans bild Färgkomposition Chapmans torg, Göteborg läser jag vidare i Kandinskys text om rött och prövar att applicera delar av den på kompositionen. Färgkomposition visar ett färgschema över en växtkomposition med sommarblommor i en urna (troligen komponerad av någon i Parkförvaltningen i Göteborg) som jag målade för flera år sedan.

Mer om rött ur: Om det andliga i konsten av Wassily Kandinsky 1984 [1911].

I ett mellanläge, cinnoberns (anm. 1) t.ex., är det röda känslomässigt mer beständigt: lidelsens glöd är jämnare, mer självsäker, och den låter sig inte överröstas av någonting.  . . . Detta röda tål inte det kalla. Det förlorar genom det kalla hela sin klang och mening. Eller riktigare: Den våldsamma, tragiska nedkylningen ger upphov till en färgton som idag avskys och förhånas som smutsig av målarna.

Kommentarer:
I. Färgkomposition Chapmans torg förekommer just den röda kulör Kandinsky benämner cinnober. Jag håller med om att den är varm. Det är vad vi ser. Hur vi som individer uppfattar kulören är däremot individuellt. ”Självsäker” är ett ord Kandinsky använder och att kulören inte låter sig ”överröstas”

2. Några rutor har kylts ner med svart och/eller sin komplementfärg. Kulören har ”smutsats” vilket fått till följd att den klara röda cinnobern lyser och bli ännu rödare.

Det smutsiga i sin materiella form  . . . äger som varje annat väsen sin egen inre klang. Därför är också dagens förakt för smutsen lika ensidigt och ogrundat som gårdagens förakt, eller skräck för de ”rena” färgerna. (1984)

3. Färgkomposition har en egen ”inre klang”. Vad Kandinsky avser med just de orden kan jag inte veta – särskilt som han uttalat att han avskydde det praktiska och ” . . . ville tala om det hemlighetsfulla på ett hemlighetsfullt sätt  . . .” enligt förordet av Ulf Linde. (1984 s. 8)

4. Det praktiska, att analysera färger och att sätta samman dem till en komposition behöver inte stå i motsättning till en ”inre klang”, det som är kompositionens utryck eller det (vad) den förmedlar eller hur mottagaren uppfattar den.

Kandinsky skriver vidare att ” . . .  alla medel är rena om de härrör ur den inre nödvändigheten.”

5. Den ”inre nödvändigheten” tolkar jag som en kompositions hela uttryck, där sambanden mellan färger och former samverkar.

/N.N.

I min bokhylla – Rudolf Arnheim skriver om rött

Lämna ett svar

Orsaken till att vi börjar med färgen röd är bland annat följande: Rudolf Arnheim (1904-1907), filmteoretiker och perceptionspsykolog, skrev om den röda kulören i Art and Visual Perception: A Psychology of the Creative Eye (1974), att rött är den av alla kulörer som först omnämns efter svart och vitt. Arnheim refererar till en undersökning där vår föreställning om färg är relaterad till kulturell utveckling, ”cultural development” (1974). Färgnamn uppträder inte godtyckligt. Framför allt görs åtskillnad mellan svart och vitt. När språket innehåller ett tredje färgnamn är det rött. Varför är rött den färg som modifierar ljus-mörkerkontrasten, frågar sig Arnheim? Är det den mest påfallande kulören eller den mest praktiskt relevanta?

Kommentar:
1. Mättat rött förhåller sig till en svart-vit gråskala och syns tydligt mot vit och ljusgrå bakgrund, sämre mot svart och sämst mot mörkt grått. Det senare gäller när rött och grått har samma ljushet. Ändå, en jämförelse på motsvarande sätt med mättat gult – den ljusaste av färger – uppfattar man rött tydligare (se figur 1A och B).

2. Färgseendet kan vara något som utvecklats under evolutionen. Kan det ha varit på det viset att rött var en överlevnadsfärg, att rött signalerade mogen frukt eller fara? I den brittiska vetenskapsserien i SVT Play om ”Människans ursprung” visar forskaren Alice Roberts att rött är en signalfärg som indikerar att en röd frukt är en mogen frukt och därmed mer c-vitaminrik. Den som ser rött och plockar en röd frukt får mer näring.

3. I texterna om rött rör vi oss på gränsen mellan att se rött (fysiskt med hjälp av retina), att uppfatta kulören som t.ex. mogen (visuellt och betydelsemässigt) – något som gynnar den egna kroppen – ochatt namnge kulören (nomenklatur). Därtill kan vi lägga en färgs symboliska betydelse. Symboliskt rött uppenbarar en väsentlig del av vad färgen står för; olika för olika kulturer. Enligt kristen symbolik t.ex. är rött grymheten och martyriets färg; helgondagarna i almanackan är därför röda. (Cooper 1978).

rött mot grått     gult mot grått

/N.N.

Veckans bild

Lämna ett svar

20130813-095452.jpg

Varningens färg är röd. Varnas gör vi för att olyckor skall förhindras, på så sätt kan vi även tolka röd som en färg för trygghet.

En rödvit frälsarkrans står lutad mot en skylt på en campingplats nära vattnet. Den syns tydligt i kvällssolen.

Frälsarkransen är en symbol för trygghet och skall synas tydligt även om man inte kommer att behöva använda den, den skall också synas för den som ramlat i och för den som sen skall rädda personen som klamrar sig fast vid den.

Den röda färgen står i stark kontrast till det omgivande gröna, den är lätt att se på land, men även mot havets grå eller blå färg har den röda färgen en stark kontrast, vilket gör att den syns även när den hamnat i vattnet. Färgvalet är lyckat i detta sammanhang.

/Emma-Kara

I min bokhylla – Aris Shirin skriver om rött

2 svar

Aris Shirin är pedagog, författare och designer. Hon är docent i grafisk design vid St. John’s University i Queens, New York.

Hot colors are based on warm tones that have red in them. When a color is defined as hot, it is usually both warm and bright. Examples include bright orange, scarlet, and magenta. Hot colors make a statement. They can liven up a composition and are useful when promoting a product.

Ur: “Design elements: Color fundamentals” (2012)

Här är Shirins egna exempel på hur man kan kombinera varma färger:

20130811-220008.jpg

”Hot colors make a statement” vad innebär detta i praktiken?
Jag har testat med en enkel affisch. Vad innebär det för uttrycket att färgen ändras?

20130811-220308.jpg

Här har jag valt färger ur den kalla färgskalan (Shirins egna exempel). Uttrycket är snällt, beskedligt, korrekt kanske till och med kliniskt eller sobert, trots den förhållandevis hårda bilden.

20130811-220557.jpg

Här har jag, i de tre exemplen överst och till vänster, valt färger ur Shirins heta färgskala. Den rosa färgen är inte varm för mig vilket också påverkar. Med den röda och orange blir namnet markant och nu är det kliniska borta. Vi inbjuds, jag känner nyfikenhet, värme och glädje men också stolthet, det sticker ut. För att åstadkomma detta behöver inte hela texten vara röd, det kanske räcker med en prick, som i exemplet nere till höger.

/Emma-Kara