Orange skog

Lämna ett svar

Orange
Orange lyser på ett fabrikshus i rödaktigt tegel om natten. Det är förtrollande. I det dagliga gående och åkandet veckan som gått har jag nästan inte alls stött på något orange, trots att blicken är helt inställd på det.

Igår körde jag bil jag över Skaraslätten i dimma. Jag prövade att tänka mig den förbipasserade granskogen orangefärgad. I ateljén gjorde jag idag tre försök. Fig. 1) Den kalla och varma grå kulören påverkar den orange ytan på ett sådant sätt att man faktiskt kan uppfatta den så som varande orange. Fig. 2) När jag lade till en orangefärgad pappers-strip (vid basen) blev det orange mer rödaktigt, oavsett den ljusa blå himlen. Fig. 3) Mest orange – alltså orange – blev skogens färg då jag använde orange färg direkt ur Windsor & Newtons gouache tub. Mot bakgrunden lyser ”skogen” som av ett inre ljus. Det är märkligt vad man kan trolla med färg!

N. N.

orange skog I005
Fig. I. Orange skog i dimma. Färgpennor & collage. Nina Nilsson 2013.

orange skog II006
Fig. II. Orange skog i dimma. Prövade att byta ut
gran mot björk. Färgpennor, blyerts & collage. Nina Nilsson 2013

orange skog III007
Fig. III. Orange skog i dimma. Gouache. Nina Nilsson 2013.

Veckans bild

Lämna ett svar

blå ryttare linje
Efter ”der Blaue Reiter”. Linjeteckning mot blå
bakgrund. Nina Nilsson.

blå ryttar fylld
Efter ”der Blaue Reiter”. Fylld linjeteckning mot
blå bakgrund. Nina Nilsson.

Sorg och glädje (livaktighet)
Fortfarande upptagen av att de mörka blå kulörerna möjligen förmedlar ett sorgset uttryck, prövar jag detta i bild. Det jag upptäcker är att linjeteckningen har mer av ett sorgset uttryck än den fyllda figuren. Formen på hästens (jag använder ordet häst i stället för ryttare) mule förmedlar det – ger ett vilande, mjukt och eventuellt sorgset intryck. Kanske melankoliskt. Linjeteckningen kan också tolkas som en idé om en häst som har befunnit sig i landskapet. Den fyllda blå figuren däremot tar ett skutt (livaktighet). Mulen är snett avskuren och dess vassare form understryker rörelsen. Sammanfattningsvis har formen en avgörande betydelse för helheten, hur vi tolkar innehållet i de båda bilderna.

N. N.

 

Kommentar till blå hårfärg

Lämna ett svar

Blått mot rött
”Rastahåret”

Blå hårfärg
De blå hårfärgerna på fotot av Nikita och Aya exponeras mot en mättad röd bakgrund. Det mörkare blå rastahåret bildar tillsammans med den röda bakgrunden ett både expressivt och balanserat färgackord. Trots att vi tidigare sagt att blått sjunker in i bilden, ger illusion om avstånd eller drar ihop sig in i sin form, är det blå i denna bild ”frammåtträdande”; drar sig fram mot betraktaren. Det har förmodligen med rastaformernas mångfald och rundhet att göra (detaljerna skiljer ut sig mot den slätare bakgrunden), men också med de blå färgernas mättnad. Dessutom förekommer flätor i en grönaktig ton. Således en komplementfärg till rött vilken binder de båda ”färgfälten” till varandra.

ljust blått mot rött
”Blå lockar”

Ayas hårlockar består av en mycket ljus blå, nästan genomskinlig kulör. Färgackordet bygger på ljushetskontrast mellan ljust (omättat) blått och mättat rött. Även den ljusa hudfärgen och den svarta rosen i håret ingår och medverkar till kontrasten. På motsvarande sätt medverkar den svarta formen i rastahåret till helheten.

De båda hårporträtten förmedlar två olika färguttryck i en och samma bild, men de hålls samman av den röda bakgrunden.
N. N.

På jakt efter blått

Lämna ett svar

I min jakt efter blått tog jag mig till ConFusion, Västsveriges största event för östasiatisk populärkultur, som just nu pågår på Världskulturmuseet i Göteborg. Här fann jag Psychadelica Hairdesign och två tjejer med blått hår.

NikitaoAya_3Nikita o Aya på Psychadelica Hairdesign. Foto Emma-Kara

Tjejerna säger ungefär så här om sitt val av hårfärg:
”Blått är färgen som gäller! Babyrosa är populärt i de östasiatiska subkulturerna men blåa nyanser är att föredra till vår västerländska hudfärg.” Även flickan på deras flyer har blått hår:

PsychadelicaHairdesign

Emily, Pollution (official)

I montern bredvid, hos Adephi’s Collectibles, stod ytterligare en blåhårig tjej som var väldigt nöjd med sin hårfärg:

Adephis
Adephi’s Collectibles. Foto Emma-Kara

De ville naturligtvis testa hur jag skulle se ut!

EmmaKara
Aya och Emma-Kara. Foto Nikita

Undersökning
Om man undersöker påståendet att ansiktsfärgen går bra till blått så gjorde jag ett enkelt färgschema till den översta bilden:

Färgschema_blått

Sju färger från håren tre från flickornas ansikten. De fungerar bra ihop och färgerna lyfter varandra. Jag gjorde även ett alternativt färgschema där jag bytte ut de blå färgerna mot rosa:

Färgschema_rosa

Rosa har betydligt svårare att gå ihop med hudfärgerna än vad blått och grönt gör. Det är lättare med de rosa nyanserna som är mildare, uppblandade med vitt eller har något gult i sig. Jag gör en ny test där jag tar bort de kallaste rosa och behåller de mildare:

Färgschema_varmrosa

Konklusion
Min konklusion blir att rosa kräver uppblandning av gult för att de skall gå ihop med en såpass svår färg som beige eller hudfärg. Blått däremot befinner sig i färgcirkeln så långt ifrån hudfärg man kan komma, de är komplementfärger och fungerar därför bra ihop.

/Emma-Kara

Ur min bokhylla

Lämna ett svar

blå ryttare
”Blå ryttare”, tecknad med pekfingret efter Kandinsky. Nina Nilsson 2013.

Josephson, Ragnar & Sandström, Sven (red.) (1971). Levande konst genom tiderna. [D. 6], Det moderna skedet. Stockholm.

Färgens egenskaper och uttryck
I det tidigare inlägget om blått nämnde jag färgens tre egenskaper (efter Chevreul), med vilka man urskiljer färgens kulör, mättnad och ljushet. Vidare: ”färgen har ytterligare egenskaper, sådana som hör samman med pigmenten, substansen.” Jag är osäker på om substans är rätt ord. Dess ena betydelse 1) hör hemma i filosofin och betyder där tingens väsen, den andra betydelsen är 2) grundämne, massa, materia – efter ordboken (Molde 1955). Det är den senare betydelsen jag syftar på; den trögflytande, smackande eller vattenbaserade färgen, eller t.ex. torrheten i muralmåleriets al fresco.

Färgens utseende (egenskap?) är helt beroende av materialet, både det egna (pigment) och dess underlag (papper m.fl.). När jag skriver om färg märker jag att jag närmar mig den utifrån målarens (konstnärens) erfarenhet att hantera färg.

Vad är egenskap och vad är utryck? När Kandinsky tillskriver färg en egenskap avser han om färgtonen är varm eller kall, ljus eller mörk. Det innebär för mig – så här långt – att med hjälp av dessa motsatts-egenskaper skapas färguttryck. Färgens utseende ger ett (eller fler) uttryck om vi är uppmärksamma på det/dem. Är t.ex. blått ett färguttryck för rörelse? Att blått hos betraktaren upplevs som att det ligger bakom andra (varmare och eller mörkare) färger har vi lärt oss, men rör den sig?

Vidare skriver Kandinsky om blått att om det ”sjunker” mot svart får det en biklang av nästan omänsklig sorg. Att Kandinsky tillskriver den mörka blå färgen det uttrycket (känslan) är inte detsamma som att den känslan är självklar för mig. Efter att nu ha läst om gruppen ”Der Blaue Reiter” (på jakt efter innebörden i ”Der Blaue”) i konsthistorikern Sven Sandströms bok Det moderna skedet, vet jag bättre. Sandström skriver: ”Föreställningen att alla människor har en likartad upplevelse av en bestämd färg eller linjeriktning stöddes av tidens perceptionspsykologi. . .” Den hade en rik tradition för sig i konstnärsskrifter. Ett exempel är Signacs ”De Delacroix au néoimpressionisme”. De båda neoimpressionisterna Signac och Seurat hade kommit i kontakt med psykologiskt inriktade idéer om färgernas och formernas förmåga att väcka bestämda föreställningar och känslor. Seurat skrev om sin egen konstlära 1890 och sammanfattade den genom grundprincipen att ”konst är harmoni”. Här följer citat:

”Harmoni är analogi av motsatser . . . och analogi av likheter . . .” ”glädje /uttrycks i/ valör genom ljus dominant, i färg genom övervägande varm ton, i linje genom stigande riktning; lugn i valör genom balans mellan ljust och mörkt, i färg /genom balans av/ varmt och kallt, i linje genom horisontalen; sorgsenhet  i valör genom övervägande mörkt [!], i färg genom övervägande kallt, i linje genom nedåtgående riktning.” (Sandström 1971)

Kandinsky skrev sin Om det andliga i konsten 1912. Det är rimligt att anta att han var medveten om neoimpressionisternas harmonilära och hans uttalande, att ”om blått sjunker mot svart”, får det en biklang av (nästan omänsklig) sorg, att jämföra med Seurats: ”sorgsenhet i valör genom övervägande mörkt.” Kandinsky var intresserad av harmoniläran och gav målerilektioner till tonsättaren Arnold Schönberg. De kunde därmed jämföra måleriets och musikens uttrycksmedel. Färg och form kunde brukas ”instrumentalt” genom att ” . . . spela på betraktarens elementära upplevelse av färg och form.” (Sandström 1971)

N. N.

Veckans bild

1 svar

20131020-212345.jpgAtlanten strax norr om Cádiz.

När ljuset passerar genom atmosfären färgas himlen blå. Det är himlen som i sin tur ger havet dess mörkare blå färg.

Ljusdesignern Max Keller (Light fantastic: The Art and Design of Stage Lightning, 1999) använder följande ord om blått kopplat till det psykologiska planet:
Distance, silence, infinity, philosophy, cold, water.

Generellt, enligt samma författare, kan blått associeras med följande:
Secure, peaceful, distant, spacious.

När jag tittar ut över havet känner jag:
Stillhet, fridfullhet, närvaro i nuet, renhet och djup.

/Emma-Kara

Visbys färger – en recension

Lämna ett svar

En nyutkommen kandidatuppsats vid Högskolan på Gotland, Kulturvård av Max Laserna (2013): Visbys färger – Exteriör färgsättning av bostadshus i Visby innerstad 1860-1930

Vi tar med uppsatsen för att visa på det intresse för färg som växer fram idag och som ett exempel på den forskning som sker alldeles i detta nu.

Med uppsatsen hoppas Laserna kunna ”bringa en strimma nytt ljus över ytorna i denna annars så väldokumenterade stads kulturhistoria”, och visst gör han det. Med hjälp av fotografier, akvareller och färgprover har Laserna samlat kunskap om de färger som användes.

Laserna inleder med att färgvalet historiskt sett ofta har styrts av tillgången på pigment, ekonomiska förutsättningar, sociala konventioner, smak och påbud. ”Färgsättning har ofta varit (och är) en viktig del att ge en bebyggelse dess karaktär, och har på så vis fungerat som ett sätt för dem som bott där att känna tillhörighet till en invand miljö.”  En intresseväckande och betydande kommentar, att vi känner tillhörighet till en invand (färg)miljö.

Lasernas frågeställningar:

  • Hur skiljer sig färgsättningen mellan innerstadens olika byggnadstyper?
  • Har det funnits särskilda ordningar för hur byggnadselement och detaljer färgsatts hos de olika byggnadstyperna?
  • På vilka sätt skiljer sig dagens färgsättning från de dåvarande?

Det visade sig att Visby innerstad hade en förhållandevis enhetlig färgsättning baserad på jordpigment och kimrök. Här exempel på färgprover ur fasaden på ett av de undersökta husen.

väggfärgprov

Vi ser förhållandevis milda färger i en fasads puts medan dörrarna har haft en djärvare och mer varierad färgsättning som dessutom har växlat över tid.

dörrfärger

Mitt intresse fångades av själva uppsatsen och dess ansats: att försöka göra ett färgschema över en stad eller en plats. Här är ett exempel på ett av Lasernas färgscheman:

färgschema

Fyra lager i kombination. Färgproverna och färgschemat visar inte samma byggnad.

(Alla bilder är skärmdumpar från Lasernas uppsats.)

Det visade sig att ljust blågrått och gult (ockra) har varit vanliga fasadfärger i Visby innerstad. På fönster och dörrar har man tagit ut svängarna lite mer. Kulörerna är mättade och mörka. Färgskalan är väl sammanhållen (i kombinationsbilden) genom att gult finns i ockra, grönt, rött och brunt.

/Emma-Kara

Ur min bokhylla

Lämna ett svar

Penelope Hobhose Flower Gardens (2001).

Anteckningar om blått – efter trädgårdsskribenters tankar (utsagor).  

Färgens tillämpning De inom hortikultur som skriver om växter och växtkomposition har uppfattningar av estetiskt slag om färgkombinationer och ger ofta råd som tar sikte mot antingen harmoniska färgackord eller kontrasterande. Ibland ligger råden nära färgläran. En som studerat den närmare är trädgårdsskribenten Penelope Hobhouse. Hon har bland annat bakgrund som trädgårdsmästare i den engelska trädgården ”Tintinhull” där hon prövat att omsätta färgkunskaper i växtkomposition i bibehållande och utvecklande skötsel och därtill skrivit boken On Gardening (1994) om den trädgården. I Flower Gardens från 2001 beskriver hon hur hon uppfattar den blå färgen som en särskiljare eller sammanhållande faktor. ”Low-toned blues, deep violet and mauve are essentials in colour planning, often acting as catalysis between jarring colours.” (Hobhouse 2001, s. 62)

Violett spärr Ib

Violett spärr II A)

Kommentar: Här citerar jag mig själv ur Färgbilden som redskap vid växtkomposition. ”Hobhouses påstående har förmodligen med blåheten i färgen i att göra. Det blå sjunker in – ligger lågt generellt sett – jämfört med de varmare kulörerna i färgcirkeln. Eftersom blå och blåvioletta kulörer har lägre intensitet och ljushet än t.ex. rosa, medverkar de i exempel A) till att de övriga kulörerna (brunröd, röd, rosa, ljusblå) framträder mindre intensivt.” (Nilsson 2013)

N.N.

Veckans bild

Lämna ett svar

Ivarsson
Porträtt av Ivan Ivarson (1900-1939)

Färgens tre egenskaper
Enligt Michel Chevreul The Priciples of Harmony and Conrast of Colors and their Applications to the Arts (1987) har färgen tre egenskaper:

färgton (kulör) (hue)
valör (mättnad) (saturation)
intensitet (brightnes)

Färgen har ytterligare egenskaper, sådana som hör samman med pigmenten, substansen. Det kan beskrivas som torrhet och sprödhet, tröghet och lättflytande, glansighet och vattnighet med flera. De tre egenskaperna ovan och de senare påverkar var och en färgens uttryck, både enskilt och i kombination.

Färgens uttryck
Vad är ett färguttryck? Enligt Wassily Kandinsky hör det samman med kalla och varma färger. En enskild kulör kan förmedla värme eller kyla, vaghet eller tydlighet. Ett färgackord kan förmedla harmoni eller disharmoni, expressivitet (utåtriktad rörelse) eller impression (inåtriktad).  Kandinsky skriver att blått kan fördjupas. Jag tolkar det som att ju mer mättad färgen är, ju djupare är den. Om blått komponeras med svart får det blå å andra sidan en sällsam lyster.

Vidare säger Kandinsky att blått är himmelens färg. ”Sjunker” det blå mot svart ”… får det en biklang av nästan omänsklig sorg.” Varför Kandinsky tillskriver den mörka blå färgen det uttrycket (känslan) är inte självklart. Likaså varför han påstår att ”När den blå färgen höjs till en ljusare valör […] blir dess karaktär mer indifferent … Ju ljusare blå desto klanglösare…” (Kandinsky 1984, s. 85). Jag är överens med Kandinsky om att den blå färgen kan upplevas som urvattnad och blek men det är beroende av det sammanhang den befinner sig i.

Porträttet av göteborgskoloristen Ivan Ivarsson består nästan enbart av blå kulörer. På vilket sätt ger dessa olika blå mening åt konstverket/figuren? Skjortan och bakgrunden har samma kulör (ultramarin), men den senare är ljusare. De båda ytorna har en viss transparens. Hatten är mörk (pariserblå), nästan svart.

Ögonens mörka pupiller framträder mot de ljusare glasögonbågarna. Hatten spelar onekligen en viktig roll genom sin (fördjupade) mörkhet och medverkar till att ge porträttet kropp. Om vi ser att den blå skjortan och bakgrunden har en inåtriktad rörelse ser vi samtidigt att hatten framträder. Pariserblått (hatten), som jag uppfattar som något varmare än ultramarin tar form runt huvudet och kommer närmare betraktaren.

Färgens rörelse
Wassily Kandinsky påstår att färger har rörelse. Blått har en ”koncentrisk” rörelse. Blått ”… drar sig tillbaka, bort från den som ser.” Jag tolkar det som att blått har en inåtgående rörelse (drar sig inåt mot sig själv) och en perspektivisk (drar sig bort från betraktaren). Jämför skjortan och bakgrunden i porträttet.

N.N.