Kategoriarkiv: I min bokhylla

Vitt på Way out west, del 2

Lämna ett svar

Vitt på Way out west
Av Emma-Kara

Här tar jag upp lite vad som händer med vita ytor när man belyser dem med färgat ljus. Entrétältet och Metros monter får vara exempel.

Entrétältet
När besökarna kommer upp mot festivalområdet skall de gå igenom entrétältet. Det är ett vitt tält med belysning som varierar i färg. Här en bild där ljuset är ovanligt vitt.

entretältBild 1. Entrétältet på Way out west 2015. Foto E-K

Blått, orange och rosa ljus blandas och slår bitvis ut varandra. I den subtraktiva färgläran (i måleriet som vi lärt känna genom bl a Johannes Itten) så blir det grått när man blandar två komplementfärger som blått och orange. I den additiva färgblandningen (den som handlar om ljus kallas också optisk färgblandning) blir det vitt ljus när två komplementfärger blandas, vi ser det här i mitten av tältet.

Metros monter på dagen
Väggarna i Metros monter var i olika ljusa gröna eller nästan vita färger. Vissa väggar var tonade från ljust grönt i nederkanten mot mer beige i överkanten, jag fann det raffinerat i dagsljus.

Entréskylt Metros monter    Metros monter i dagsljus
Bild 2a och 2b. Onsdag eftermiddag i Metros monter, här förbereds det inför öppnandet på torsdagen. Färgvalen väckte mitt intresse, mest var det toningen på fondväggen och i entréskylen. Foto E-K

Entréskylten (2a) har bokstäver med svart mönster mot vit bakgrund. Montern (2b) har på sidorna vita gardiner med gröna ränder. Vi skall se vad som händer med det vita när kvällsbelysningen kommer på.

Metros monter på kvällen
Med ljus från underkanten utnyttjar de effektivt toningen i väggarna. Det är alltid lurigt att få ett jämnt ljus över en hel vägg om man har ljuskällorna riktigt nära. Det blir då starkare ljus nära ljuskällan. Här har de istället utnyttjat det genom toningen av väggen.

Metros monter liten   Metros monterBild 3a och 3b. Metros monter i kvällsljus. Fortfarande dagen innan festivalen öppnar. Foto E-K

I den vänstra bilden (3a) ser vi hur det blå ljuset i mycket slår ut originalfärgen på skylten. Den blir mer tonad i grönt i nederkant och får en allt blåare ton uppåt. De vita i bokstäverna antar samma färg som den träfärgade bakgrunden. Samma effekt ser vi inne i montern (3b) att gardinerna på vänstersidan som är vita med gröna randiga fält antar samma kulör som fondväggen.

En intressant detalj i entréskylten (3a) är att ovanför bokstäverna, där de skuggar själva väggen från underljuset, där kan vi ana en rödare ton. Detta orange ljus kommer från ett torn, några meter till vänster om skylten där det hänger orangefärgade lysrör. Ljuset från dessa ”slaskar” på Metroskylten (vi kallar det slaska när ljuset sprids oavsiktligt). Den varma träfärgen i skylten fångar upp den orange tonen väl, just där det blå ljuset inte når, och därför ser vi det i bilden.

En intressant detalj
De har i montern väl utnyttjat effekten med varma och kalla färger, Dj-platsen har ett varmt grönt ljus. När detta står framför den betydligt kallare blå väggen känns det verkligen som att dj-platsen framträder. Lyckat!

DJ-platsenBild 4. Dj-platsen i Metros monter. Foto E-K

Det var allt för denna gång från Way out west.

/Emma-Kara

Ur min bokhylla

Lämna ett svar

Apropå vitt

I Esaias Tegnérs ”Flyttfåglarna” står följande två strofer i näst sista versen:

”och hararna vitna
och rönndruvan glöder”

Om dessa rader skriver Harry Martinsson ”I hela den svenska lyriken vet jag rent lyriskt inga härligare ord. Dessa sex ord ha många gånger lyft mig ur missmod. De är som ett glas outtömligt och givande vin.” (Martinson, H. – Poetiska törnbuskar i mängd brev 1929-1949 / Harry Martinson ; urval och kommentarer: Paulina Helgeson.. – 2004.)

Reflektioner om vitt

Lämna ett svar

Reflektioner om vitt
Nina Nilsson

Vitt (även svart och grått) är en neutral färg. Rent vitt verkar stelt och svårt att få grepp om. Det helvita huset i Helsingør (undantaget den grå dörren) upplever jag främmande, anonymt, icke inbjudande (fig. 1). Genast vitt får en ton av en kulör ändrar det vita karaktär, blir varmare, grönare, gulare etc. Om vitt däremot skall behålla sin abstrakta karaktär måste de omgivande kulörta färgerna uppvisa ett annat ljushetsvärde skriver Johannes Itten. Piet Mondrians nonfigurativa måleri är ett illustrativt exempel där vitt och svart t.ex. ligger vid sidan av klart rött, blått och gult.

I Om det andliga i konsten (1970) skriver Wassily Kandinsky om vitt, att den vita färgen kan ”… bestämmas som symbolen för en värld där alla materiella egenskaper och substanser försvunnit – och med dem även färgerna.” (s. 88) Associationerna går inte längre till det föreställande utan till en känsla. Det vita hade sitt eget uttrycksvärde och den konstnärliga känslan kunde avgöra vad som var verksamt eller som inte var detta, skriver Sven Sandström i Det moderna skedet (1971). Kandinsky var övertygad om att alla människor förband samma färg med samma upplevelse. Det sättet att uppleva färg blev av central betydelse för Kasimir Malevitj (1878 – 1935). Han kom att bli intresserad av en formgrammatik som syftade till att upphäva det illusoriska motivet. Han visade verk i en ny stil – suprematism – geometriska former målade först i svart, därefter det färgade och slutligen i vitt. Med målningen Vit kvadrat på vit botten (1918) nåddes ”… ett känslans slutgiltiga upphävande av det föremålsliga.” (Lexikon för konst 1958, vol. H – O s. 849).

Sandström åberopar det starka intresset för teosofin som låg i tiden och att det knappast var en tillfällighet att Kandinsky, Malevitj och Mondrian var påverkade av denna religiösa strömning. Föreställningen om en icke synlig, andlig värld åtkomlig för de inre sinnenas iakttagelse ledde till teosofiska bildelement, gestaltade i en konstskola i USA och som redovisades i bokform. Enligt Sandström torde Kandinsky ha tagit del av den utgåvan.

Att här visa Malevitj målning Vit kvadrat på vit botten är inte meningsfullt eftersom den knappt syns mot bakgrund av ett vitt papper. Att visa den mot svart bakgrund skulle innebära att motivet ändrades.

Hur skulle det kännas att leva och verka på en plats eller i en stad med enbart vita hus? Skuggor skulle bildas i fönsternischer och förstärka dörrbladens olika utformningar i t.ex. släpljus. Att komma fram eller hitta rätt i den fysiska miljön skulle gå an (fig. 1),inte på grund av det vita utan på grund av dess form i olika ljus .

Vitt hus, Helsingør
Fig 1. Hus i Helsingør. Foto: N. Nilsson.

Vita rum inne i hus stämmer till tystnad, en känsla av att man viskar. En känsla av ett helt annat slag ger den klingande sprödheten i ljuskronorna, i hernhuternas (Brödrasällskapet) kyrkorum – en kontrast till det vita (fig. 2). Eller hör en samstämmig sång eller ett kraftfullt crescendo som spränger det vita.  Jag kan föreställa mig sången/ljudet i Hernhuternas kyrkorum i Christiansfeldt (fig. 3).

Lampett (beskuren) i Hernhuternas kyrkosal
Fig. 2. Lampett i mässing, Brødrehuset, Christiansfeldt. Foto: N. Nilsson.

Kyrkosal, Christiansfeldt (72)Fig. 3. Kyrkorummet i Brødrehuset, Christiansfeldt, Danmark. Foto: N. Nilsson.

Ingen tvivlar på att det vita huset i Helsingör (fig.1) är ett hus. Men dess kritvita (bariumsulfat?) färg utan kulörton bidrar till att jag står främmande inför fasaden. Vem bor här, vad är det för ett slags hus, privat eller offentligt? I Hernhuternas vita rum är det vänligare. Snickerierna är enkelt utformade och målade i en vitt. Det sandtvättade golvet ger rummet en varm ton.

Referenser
Catalogue de l’expositon Paris – Moscou organisée par le Ministère de la Culture de l’URSS Moscou et le Centre Georges Pompidou, Paris, 1979.

Josephson, R. & Sandström, S. (red.) (1971). Levande konst genom tiderna. [D. 6], Det moderna skedet. Stockholm.

Wirulf, B. (red.) (1958). Lexikon för konst: bildkonst, arkitektur, konsthantverk, konstindustri. [2], H-O. Stockholm.

Ur min bokhylla

1 svar

CARBON SVART
”Carbon svart” är det pigment som i människans historia tidigast använts vid tecknandet av bilder (hämtat ur boken Colour in the Making [i vilken jag varken hittar utgivningsår eller författare]). Pigmentet har man funnit över hela världen; i grottmålningar och fresker. Materialet är organiskt och löses inte upp av vatten. Carbon är inte giftigt. Synonymer till carbon är bl.a. lamp black och kimrök. Lamp black fick man från sotet som kom från oljelampor. Idag tillverkas det förstås på kemisk väg, men namnet indikerar färgens kvalitet; en svart djup färg. Sotet från oljelampor har även varit ingredienser i egyptiskt och kinesiskt bläck.

Crocosmia december030
Tuschteckning Crocosmia ”Lucifer”. Nina Nilsson 2014.

Månadens tema: Analoga färgkombinationer

Lämna ett svar

Månadens tema: analoga färgkombinationer
av Emma-Kara

Kulörklubben_dinosar
Bild 1. Dinosaurier i analog färgskala på väg in i den tolvdelade färgcirkeln. Illustration av Emma-Kara.

Månadstema
Månadsteman ger oss fokus och en ram för inläggen. Vi hade månadsteman under första året, då började vi med färgteman men övergick till teman som på andra sätt behandlar färg. Under hösten 2014 har vi testat att vara mer fria i våra inlägg. Vi upplever att månadsteman gav oss extra energi och fokus i våra inlägg. Vi har därför beslutat att fortsätta med månadsteman. Vi kommer att inleda med olika färgkontraster och färgskalor. Först ut är den analoga färgskalan.

Analog färgskala
Jag tar hjälp av tre olika färgteoretiker för att  beskriva vad en analog färgskala är; Aris Shirin, Garth Lewis och Johannes Itten.

Shirin
Shirin beskriver den analoga färgskalan så här:

Analogous combinations refer to a primary hue and two adjacent hues next to each other on the color weel. Analogous color combinations tend to be harmonious because they reflect similar wavelengths of light.

Citat taget från sidan 20 i: Sherin, Aris (2012). Design elements: Color Fundamentals – A grafic style manual for understanding how clor affects design. Rockport. Massachusetts.

Lewis
I ett tidigare inlägg beskrev vi analog färgskala med hjälp av Lewis (Lewis, Garth (2009). 2000 colour combinations for graphic, textile and craft designers. Batsford. London). Här ett utdrag ur detta inlägg:

Relationen mellan analoga färger (de som ligger nära varandra i färgcirkeln) betecknas harmoniska på grund av att de inte innehåller någon dramatisk kulörkontrast. De bygger på en gemensam kulör. I detta fall gult (fig. 4). Författaren skriver att intensiteten hos den gula färgen gör att den bör användas med sparsamhet eller i mindre mättad form i kombination med andra färger (Lewis 2009, s. 54). Om gult varieras i både ljushet och mättnad uppstår starka varma färger, de som pigment ofta kallas jordfärger: gulockra, rå umbra och bränd sienna med flera. Lewis menar att de förmedlar en naturlig atmosfär.

För att läsa hela inlägget kan du gå in här:
https://kulorklubben.com/2013/09/18/i-min-bokhylla/

Itten
När vi diskuterar färg refererar vi ofta till färgcirkeln. Då är det Johannes Ittens tolvdelade färgcirkel vi syftar till. Jag lägger med den här för tydlighetens skull (bild 2).

Färgcirkeln
Bild 2. Ittens tolvdelade färgcirkel.  Mer om denna här:
https://kulorklubben.com/2013/09/05/den-tolvdelade-fargcirkeln/ 

En analog färgskala är alltså tre färger som ligger bredvid varandra i färgcirkeln. Enligt Shirin så är det en primär eller sekundärfärg (de sex färgerna i den inre figuren) med de omgivande kulörerna. t ex gulgrön-gul-gulorange eller gulorange-oragnge-orangeröd eller gulgrön-grön-blågrön.

Vi kommer att göra ett antal inlägg under februari som på olika sätt illustrerar detta.

/Emma-Kara

Isens färger

Lämna ett svar

ISENS FÄRGER 
Nina Nilsson

Uusma, B. (2013). Expeditionen. Min kärlekshistoria. Norstedts, Stockholm.

Bea Uusma, läkare och författare, bestämmer sig för att ta reda på hur det kom sig att de tre männen i Andrées polarexpedition dog, trots att de hade gott om varma kläder, proviant, ammunition och gevär. Uusma reste till Nordpolen för att söka efter svaret. Hon insåg att hon måste vara på plats – se, känna, upptäcka – för att få svar.

Färgreflexion
Under färden med båt på väg norrut reser hon genom isen, är i kontakt med (havs)situationen. Det visade sig att isen inte alls var vit. Uusma skriver: ”För varje breddgrad vi passerar på vår väg norrut förändras isens färg med ljuset.” (Uusma 2013 s. 86) Hon bestämmer sig för att återge färgerna så noggrant som möjligt, tittar ut genom hyttfönstret, väljer ut och bestämmer sig för vilken som får bli ”dagens färg”. (fig. 1.)

Uusma 2015096
Fig. 1. Färgkarta över isens färger under båtresan 20 aug-24 sep. Kulörerna är uppställda efter datum och positionsangivelser. (aa s.87)

Hur uppfattar vi färg?
Frågan besvarar Uusma:
”Olika färger har olika våglängd. Blått ljus har kortast våglängd, rött ljus har längst. Om isen ser turkos ut på åttiofjärde breddgraden beror det på att den inte har absorberat de turkosa ljusvågorna. Isen som ser turkos ut har absorberat alla färger, utom just turkosa. Isens egentliga färg är alltså inte den man ser. Isen innehåller alla de färger man inte ser.” (aa s.88)

Vidare:
”Färgen existerar inte i själva objektet, utan skapas i betraktarens hjärna. Själva färgen uppstår inte förrän någon faktiskt står framför den, för att se den. Här håller jag på och fyller väggarna i min hytt med minutiöst noggrant utvalda färgprover. Men så fort jag går härifrån är de borta.” (aa s. 88)

Kommentar
Färgkartan visar att det är helt avgörande att ta färgprover på plats. Att erinra sig dessa isens subtila kulörer vid återkomsten till Sverige hade inte varit möjligt. För mig personligen ligger det ett värde i att ta del av Uusmas färgregistrering. Jag föreställer mig att där på plats fanns hur många valörer som helst att välja bland till exempel blått, gult och grått. Men hon bestämde sig för just den kulören och valören vid just det tillfället. Själv arbetar jag med samma slags problematik vid registrering av blommors färger. Luften, ljuset, sol och skugga ger variationer. Det gäller att bestämma sig. Sammantaget beskriver färgerna en helhetsintryck, i Uusmas färgkarta blir det i huvudsak kalla färger.

/Nina Nilsson

 

Kulörkontrast (Söderberg, 1984 [1895]. Serien: En bok för alla.)

Lämna ett svar

Kulörkontrast
Den unge studenten Tomas, i Förvillelser av Hjalmar Söderberg, satt och tänkte på hur han skulle vara klädd om aftonen.
”Skulle han ha vitt skjortbröst eller kulört halsduk?” (s. 32)

”… står en grön och stor och mycket gammal ask. Under dess krona drömmer skuggan mörk och sammetsdunkelt grön. Och lyser icke där i gräset något vitaktigt och mjukt, som kunde vara en kvinnas vita kropp?” (s. 65).

Hänförande rader i höstmörkret.
Nina Nilsson

Perception, färg, ljus och rum (2)

Lämna ett svar

Fram till nu har jag (Emma-Kara) varit på två föreläsningar om perception på Konstfack. Den första handlade om våra sinnen och hur vi ser och den andra om känslor och känslors kopplingar till färg.
Föreläsare; Lennart Högman, psykolog.

VAD VÅRA SINNEN TAR IN
Första föreläsning berörde våra sinnen och hur vi tar in information. Fokus låg på det visuella, alltså vad ögat ser och hur det sedda hanteras i hjärnan.

Det finns några grundläggande komponenter i den visuella världen som hjärnan urskiljer. Färg är en sådan komponent som hanteras separat i hjärnan. Övriga är:

  • linjer, kanter, former, mönster, gestalter, föremål och konturer
  • avstånd, djup, storlek och rum
  • rörelser

Vi ser det som finns omkring oss, det fångas upp av ögat och når hjärnan där det tolkas och bearbetas och leder till olika reaktioner. Vi kan också aktivt se, titta efter något som hjärnan sen förväntar sig. Detta är två olika sätt som vi ser vår omgivning på. När vi medvetet tittar efter något särskilt ställer ögat in sig på det och vi upptäcker lättare det vi söker; till exempel när vi tittar ut på ett träd i syfte att se om trädens blad har börjat ändra färg som ett tecken på höst. Då är det färgen vi tittar efter och upptäcker. Om vi istället skulle titta mot samma träd för att med hjälp av bladen se om det blåser ute, då är det rörelsen vi tittar efter och upptäcker.

Färgseende
Färger påverkar oss på olika sätt, ett rum med en viss färg kan få oss att komma i en viss sinnesstämning. Vi kan också välja en produkt före en annan beroende på dess färg, kanske för att just den färgen har ett viss symbolvärde. Hur färgen påverkar oss kan bero på olika saker:

  • påverkan kan vara rent biologisk som t ex att vi reagerar på rött (mer om det under månadens färg: rött)
  • tolkningen och reaktionen på en färg kan vara kulturellt betingad som t ex att i Sverige kan svart kopplas till sorg och rosa till bebisar. I Kina är det snarare vitt som är knutet till sorg… Inom en subkultur kan också en färg ha ett speciellt symbolvärde.
  • en färg kan också handla om tycke och smak, att du som person reagerar olika beroende på din personliga erfarenhet och ditt personliga förhållande till kulören.

En färg kan påverka hur vi reagerar men den kan också påverka våra känslor, vi kan bli glada av en färg, eller känna tillit till något i en viss färg. Detta kan i förlängningen betyda att vi också associerar vissa färger med speciella känslor. Reaktionen är väl beroende av det vi ser och upplever? Det upplevda är kopplat till känslor. Fundera vidare över det.

VAD VI KÄNNER
Andra föreläsningen med Lennart Högman handlade om våra känslor, vad en känsla är för något och vilka känslor som finns. Högman menar att man skiljer på känsla och stämningsläge:

En känsla är något vi har just nu medan ett stämningsläge är något vi befinner oss i under en längre tidsperiod.

Det råder bland forskare en enighet om att vi har ett antal grundkänslor men vilka dessa är råder det däremot oenighet om. På föreläsningen tog Högman upp Plutchik som ett exempel. Vi fick utgå från hans emotionshjul och göra en studentuppgift.

Plutchiks emotionshjul
De åtta grundkänslorna enligt Plutchik:
anger, fear, sadness, disgust, surprise, anticipation, trust, and joy.
(Ilska, rädsla, sorg, äckel, förvåning, förväntning, tillit och glädje)

Plutchiks emotionshjul
Bild 1: De åtta grundkänslorna och ytterligare känslor däremellan.

Uppgiften
Vi valde ut tre känslor var och gjorde en tvåfärgad illustration som angav känslan. Därefter tittade vi på varandras emotionsillustrationer och föreslog vilka känslor våra medstuderande hade haft i åtanke när de gjort sina emotionsillustrationer. Illustrationen skulle vara tudelad, som om en horisont delade på färgfälten. Vi ”tecknade” ett hjul på väggen där vi satte upp våra emotionsillustrationer.

Emotionshjul
Bild 2. Emotionshjul med våra färgprover. Foto: E-K Nilsson.

Vi tyckte oss se några tydliga riktlinjer för hur vi förknippar färg med känslor.

Tillit
Här fann vi att flera hade målat gröna och blå fält. Associationerna gick till gröna ängar och blå himmel eller vatten. Färgerna var dessa:

Tillit

Blå och gröna färger. (Färgerna är inte identiskt återgivna då de har fotograferats av, sen har jag ”fångat upp” färgerna i programmet InDesign). När jag sitter och gör dessa illustrationer påminns jag om Aris Shirin som skrivit i sin bok Design elements: Color fundamentals, 2012, att ”[Blue] are an excellent choice when one needs color to … communicate trust and conservativeness.” Alla vi som valde ”tillit” använde färgen blå till ett av de två färgfälten.

Kärlek, glädje och en uns förundran
Jag har valt att slå ihop dessa då de hamnade mycket nära varandra i färg, de fick vardera en röd-rosa kombination och en blå-blå. Glädje är grundkänslan.

Kärlek och glädje
Klara och rena färger. Det finns också en ljushet bland det varma.

Förväntan och ilska
Förväntan var det två sav oss som valde att illustrera och en försökte finna ilskans färg.

Förväntan och ilska
Förväntan är mild och nyfiken medan ilskan är stark i sin färg så som i sig självt.

Förvåning, missnöje och sorg
Det är förvåning och sorg som är grundkänslor, missnöje hamnar mittemellan.

Förvåning, missnöje och sorg
Det är sorgen som fått de urtvättade, blöta blå och rosa färgerna.

Äckel, ånger och djupare sorg

image
Här är det äckel (längst till vänster) som blivit lite urtvättat, en diffus kombination med vaga kontraster och utan karaktär.

Kommentar
Det var en gagnelig och effektiv övning. Vi blev alla förvånade över hur samstämmiga våra färgval var. Med de mörka tunga gröna och beige färgerna i det känslospann som är motsatt glädje, kärlek och förväntan, där vi istället finner klara och rena färger och tillit som bjöd på blått och grönt.

/Emma-Kara

Itten om ljushetskontrast (3)

Lämna ett svar

Itten skriver: ”I en komposition med såväl neutrala som kulörta färger gränsande intill varandra, och med samma ljushetsvärde, påverkas de neutrala färgerna så att de förlorar sin abstrakta karaktär. Om de neutrala färgerna skall bevara sin abstrakta karaktär, så måste de kulörta färgerna uppvisa ett annat ljushetsvärde.” (sid. 41 i Färg och färgupplevelse) Med de neutrala färgerna avser Itten olika grå, från mörkaste till ljusaste. Jag tolkar det som att grått genom simultankontrast påverkas av omfärgande kulör. När den kulörta omfärgande har samma ljushetsvärde som den grå påverkas den grå mer.

Jag har valt att testa detta i tre enkla färgscheman som jag gjort i datorn. Grå ljushetskontrastBild 1. Vågrätt ser vi fyra olika kulörta färger, rosa, blå, grön och gul. Lodrätt har vi fyra grå en ljus, en mellangrå, en mörk och ytterligare en mellangrå.

Vi ser tydligt att den andra och fjärde grå från vänster är mer ljushetslika mot omfärgen än den första som är betydligt ljusare och den tredje som är betydligt mörkare.

Vi ser också att de grå som är mer ljushetslika påverkas mycket av omfärgen. Det är tom svårt att tro att det är samma grå i den andra lodräta raden. Den ljusa grå och den mörka grå påverkas inte alls lika mycket av omfärgen.

För att pröva detta ytterligare gjorde jag två färgscheman till. De kulörta färgerna är mörka i bild 2 och ljusa i bild 3, de grå tonerna är samma som i bild 1.

imageBild 2. Här är det den tredje radens grå som påverkas mest då den mörka grå är mer lik sina mörka omfärger.

imageBild 3. Här är det den mörka radens grå som påverkas minst, då ljushetskontrasten är som störst.

Kommentar
Jag börjar sakta greppa och förstå, inte bara i teorin utan också i praktiken, samtidigt som jag får en teoretisk bakgrund till det som jag anade redan innan.

Nu på väg till Stockholm och ny träff på kursen; ”Perception, färg, ljus och rum”.

/Emma-Kara

Itten om ljushetskontrast (2)

Lämna ett svar

Här fortsätter jag med temat om Ittens ljushetskontrast. Förra inlägget handlade om att en färg kan förekomma i flera olika ljushetsgrader. Nu vill jag visa på att en ljushetsgrad kan ha flera färger.

Ljushetskontrast ljus Ljushetskontrast mörk
Bild 1a: kulörer lika ljusa som den rena gula mittfärgen. Bild 1b: kulörtoner lika mörka som den rena blå mittfärgen. Färgschema med färgade papper.

Övning sid 40 I Ittens bok Färg och färgupplevelse
I övningen ovan har jag utgått från en ren mittfärgen och runt den satt färger med lika ljushetsgrad. Vi kan konstatera att den rena gula är betydligt ljusare än den rena blå. Itten skriver: det är viktigt att använda många olika kulörer i övningen, inte bara gula toner. Genom att göra denna övning förväxlar man inte färgernas lyskraft eller renhet med deras ljushetsgrad.

Kommentar till övningen
Itten skriver också att kalla färger upplevs som renare och klarare och används ofta alltför ljusa, medan varma färger genom sin ogenomskinlighet gärna väljs alltför mörka. Har jag gjort det? I bild 1a kanske den kalla blå i nedre raden är aningen ljusare än den gula och kanske någon direkt varm färg har jag undvikit att ta med… Detta var jag inte medveten om när jag gjorde färgprovet. I bild 1b är det också ont om varma färger men kanske den bruna är lite väl mörk. Ja, jag har nog gått i fällan och får göra om och testa detta med varma färger. Jag återkommer.

Ittens kommentar:

Färger av samma ljushetsgrad blir mer besläktade. Genom samma tonvärden binds färgerna till varandra, de fattar tag i varandra. Detta faktum och möjligheterna att utnyttja det som konstnärligt uttrycksmedel får inte underskattas. (Itten sid. 41)

Mina löparskor får vara ett vardagsexempel på design som bygger på ljushetskontrast genom sina ljushetslika färger:

Ljushetskontrast ljus Ljushetskontrast mörk
Bild 2a, Merrel ‘Barefoot Run Pace Glove’. Bild 2b, Vivo Barefoot ‘Trail Freak’. Foto E-K.

Två löparskor där designern har valt att arbeta med ljushetskontrast. Vivo barefoot, till höger, är färgsatta i en mörk turkos och en mörk violett, båda nära varandra i ljushet. Merrel, till vänster, i en ljus turkos och en ljus cerise, även dessa nära varandra i mörkhet.

/Emma-Kara