Författararkiv: Kulörklubben

Ny bok av R. Osborne

Lämna ett svar

Betrakta inte detta som en recension utan snarare som en anmälan.

Roy Osborn_25.08.2013. Recension

Omslagsbild till: Osborne, R. (2013). Books on Colours since 1500: A History and Bibliography of Colour Literature. Universal-Publishers, Boca Raton, USA.

Det första traktatet om färg skrevs c:a 400 f.Kr. Författaren till On the Nature of Man var Hippocrates of Cos. Han undersökte skillnaderna mellan flegmatisk, kolerisk, blodfull (”sanguine”) och melankoliskt temperament. Denna upplysning kan man hämta ur konstnären och författaren Roy Osbornes senaste bok.

Det är en bibliografi uppdelad i tre avsnitt och kan ses och användas som en uppslagsbok med källreferenser. Layouten är psalmboksliknande – där namnen på författare och titlar följer på varandra efter en sortering som har med ämnestillhörighet att göra – små bokstäver och täta radavstånd. Varje sida är indelad i tre spalter med :
1) första utgivningsår och ämnesområde,
2) författare, titel och något om innehåll/författare och
3) utgivningsort och förlag. Denna sammanställning utgör huvudparten av boken.
Därtill finns ytterligare två delar eller snarare register som i sin tur är sorterade efter ämnesområden; ett alfabetiskt index efter författare och ett kronologiskt efter utgivningsår.

Ämnesområdena är 26 som alla berör färg, t ex: arkitektur, färgundersökningar inom måleri (”Colorants”), design, ljus, musik, måleri, filosofi, fotografi & film, psykologi. Boken är en sökmotor för den specialintresserade av t.ex. färgfilosofi, färgterapi, klassificeringssystem etc.

Roy Osborn är en auktoritet på färgens område och har gett ut flera böcker bl.a. Lights and Pigments: Colour Principles for Artists (1980) och Color Influencing Form: A Color Coursebook (2004).

Min kommentar:
1. Omslagsbilden är gjord av författaren. En nonfigurativ målning (?) i varma kulörer och blått. Kandinsky skriver att den röda färgen helt kan kylas ner av blått. Särskilt gäller det den varma cinnobern som inte tål det kalla. Kandinsky skriver att ”Det förlorar genom det kalla hela sin klang och mening.”. Osborns bild domineras av olika röda kulörer (och gröna, rosa m.fl.) och en blå. I kompositionen lyser det blå mot betraktaren och jag tolkar det som att i huvudsak det röda understöder blått på det rödas bekostnad som alltså förlorar sin ”klang” – men däremot inte sin ”mening”!

2. Att rött är den första av de kulörer som nämns efter svart och vitt, som stod att läsa hos Arnheim (1974) får vi ett belägg för i Osborns bibliografi. Människans temperament har en röd egenskap enligt Hippocrates of Cos. 

/N.N.

Veckans bild

Lämna ett svar

v 35 alt2_fjadrarEtt knippe fjädrar i ett glas. Det röda riktigt lyser och utgör blickfång, allt annat hamnar i skymundan. Återigen fångar det röda vår uppmärksamhet, här tillsammans med vitt, grått och turkos. Det turkosa inslaget gör knippet mer intressant, utan det hade knippet förlorat en del av sin glans, kanske även det röda? Fotat på Artilleriet Göteborg

/Emma-Kara

Ninas kommentar till ”Ett knippe fjädrar”.

  1. Den röda kulören är kall. Kandinsky skriver, att om det kalla rödare görs ljusare framträder det kroppsliga, det får då en särskild renhet. ”Det klingar som ung, ren glädje – som en ung, frisk och oskuldsfull flickgestalt.” (Kandinsky 1984)
  2. Kroppsligheten är svår att skilja från kulören. Vad är kropp och vad är kulör? Det Kandinsky skriver är hans egna privata och poetiska funderingar. De kan knappast vara entydiga, men ändå riktningsgivande, i alla fall om man vill förstå hur Kandinsky ser på färg.
  3. Enligt Arnheim hör färg samman med emotioner och form med intellektet. Ändå, man kan närma sig färg från en mer kvalitativ utgångspunkt. De rena kulörerna rött, blått och gult – primärfärgerna – har ingen egenskap utöver sig själva enligt Arnheim. De saknar dynamik genom att vara varken kalla eller varma. Glidande skalor däremot påverkar temperaturen. Samtliga röda färger i ”Ett knippe fjädrar” är blandade med antingen blått, vitt eller svart, så vitt jag kan se. Fjädrarnas kulörer blir mer dynamiska genom att de lutar sig mot andra färger och därmed också expressiva. (Arnheim 1974)
  4. Rödaktig, blåaktig, gulaktig och så vidare; genom att lägga till en annan färg till dessa primärfärger går man bort från ursprungsfärgens egen grundläggande karaktär. En spänning produceras, utan vilken inget uttryck är möjligt. (Arnheim 1974)
  5. Det är alltså på det viset, enligt Arnheim, att blått i sig självt inte är någon kall färg och rött inte någon varm. Det är först vid tillförandet av andra kulörer som färgerna får karaktär av varmt eller kallt. Varma och kalla färger är ett kapitel för sig och det finns anledning att återkomma till det fenomenet.

N.N.

Vernissage på Göteborgs konstförening

1 svar

Maria Uleander har precis haft vernissage på Göteborgs konstförenings Lilla galleri. En fin och känslig utställning som pågår till 15 september.

maria-uleander_stor

Maria Uleander arbetar med små moduler av tyg som hon har klippt, färgat och fogat samman i en meditativ process, de sitter monterade i två lager fritt skilda från varandra med förskjutet mönster vilket ger ett djup i bilden men också fler nyanser av färgerna. Hon har arbetat med rött i tre av sina konstverk. (Fotografierna är tagna av mig på plats och ger inte färgerna helt rättvisa, ni får ha överseende med detta).

I det stora konstverket är bottnen beige och den röda mönsterfärgen har dragning åt cerise, en kall och stark rosa. Jag tycker att cerise är en hård färg och att beige är en rätt tråkig färg. När de kombineras på detta sätt förändras deras uttryck; den rosa färgen mjuknar tillsammans med den beige som fångar upp det rosa och blir lite gammaldags och mild. De olika röda nyanserna som bildas påverkar den beige så att den får variation vilket ger liv, det finns inget av det tråkiga beige kvar. Att konstverkets tyger hänger i lager bidrar till dynamik i bilden då färgernas styrka och kombinationer växlar med betraktarens rörelse.

Maria-Uleander

Här ser vi rött mönster på gul respektive ljust blågrön botten, den röda färgen har lite olika nyans.

Den röda-gula kompositionen är mildare än den röd-blågröna , gult och rött är visserligen två helt olika färger men de ligger närmare varandra i färgcirkeln än än rött och blågrönt vilka är snudd på komplementfärger. Det är som att färgerna flyter ihop mer i den röd-gula kompositionen och kan bitvis vara svåra att urskilja från varandra, gränserna suddas ut.

I den röd-blågröna kompositionen är färgerna däremot tydligt åtskilda, komplemetfärgens effekt framhäver de båda färgernas egenskaper och klargör deras respektive karaktär.

Det var spännande att se hur Maria Uleander medvetet arbetat med att ta sig an färg genom djup i lager på lager.

/Emma-Kara

Veckans bild – Färgkomposition Chapmans torg, Göteborg

Lämna ett svar

Chapmans torg II 10-15-24
Färgkomposition, Chapmans torg, Göteborg 2006. Växter: Begonia ’Dragon Wing Red’, Diascia barberae ’Pink’, Hibiscus acctosella ’Red Shield’, Pennisetum setacetum, Geranium (pelargon, ljust rödorange)

Med anledning av veckans bild Färgkomposition Chapmans torg, Göteborg läser jag vidare i Kandinskys text om rött och prövar att applicera delar av den på kompositionen. Färgkomposition visar ett färgschema över en växtkomposition med sommarblommor i en urna (troligen komponerad av någon i Parkförvaltningen i Göteborg) som jag målade för flera år sedan.

Mer om rött ur: Om det andliga i konsten av Wassily Kandinsky 1984 [1911].

I ett mellanläge, cinnoberns (anm. 1) t.ex., är det röda känslomässigt mer beständigt: lidelsens glöd är jämnare, mer självsäker, och den låter sig inte överröstas av någonting.  . . . Detta röda tål inte det kalla. Det förlorar genom det kalla hela sin klang och mening. Eller riktigare: Den våldsamma, tragiska nedkylningen ger upphov till en färgton som idag avskys och förhånas som smutsig av målarna.

Kommentarer:
I. Färgkomposition Chapmans torg förekommer just den röda kulör Kandinsky benämner cinnober. Jag håller med om att den är varm. Det är vad vi ser. Hur vi som individer uppfattar kulören är däremot individuellt. ”Självsäker” är ett ord Kandinsky använder och att kulören inte låter sig ”överröstas”

2. Några rutor har kylts ner med svart och/eller sin komplementfärg. Kulören har ”smutsats” vilket fått till följd att den klara röda cinnobern lyser och bli ännu rödare.

Det smutsiga i sin materiella form  . . . äger som varje annat väsen sin egen inre klang. Därför är också dagens förakt för smutsen lika ensidigt och ogrundat som gårdagens förakt, eller skräck för de ”rena” färgerna. (1984)

3. Färgkomposition har en egen ”inre klang”. Vad Kandinsky avser med just de orden kan jag inte veta – särskilt som han uttalat att han avskydde det praktiska och ” . . . ville tala om det hemlighetsfulla på ett hemlighetsfullt sätt  . . .” enligt förordet av Ulf Linde. (1984 s. 8)

4. Det praktiska, att analysera färger och att sätta samman dem till en komposition behöver inte stå i motsättning till en ”inre klang”, det som är kompositionens utryck eller det (vad) den förmedlar eller hur mottagaren uppfattar den.

Kandinsky skriver vidare att ” . . .  alla medel är rena om de härrör ur den inre nödvändigheten.”

5. Den ”inre nödvändigheten” tolkar jag som en kompositions hela uttryck, där sambanden mellan färger och former samverkar.

/N.N.

I min bokhylla – Rudolf Arnheim skriver om rött

Lämna ett svar

Orsaken till att vi börjar med färgen röd är bland annat följande: Rudolf Arnheim (1904-1907), filmteoretiker och perceptionspsykolog, skrev om den röda kulören i Art and Visual Perception: A Psychology of the Creative Eye (1974), att rött är den av alla kulörer som först omnämns efter svart och vitt. Arnheim refererar till en undersökning där vår föreställning om färg är relaterad till kulturell utveckling, ”cultural development” (1974). Färgnamn uppträder inte godtyckligt. Framför allt görs åtskillnad mellan svart och vitt. När språket innehåller ett tredje färgnamn är det rött. Varför är rött den färg som modifierar ljus-mörkerkontrasten, frågar sig Arnheim? Är det den mest påfallande kulören eller den mest praktiskt relevanta?

Kommentar:
1. Mättat rött förhåller sig till en svart-vit gråskala och syns tydligt mot vit och ljusgrå bakgrund, sämre mot svart och sämst mot mörkt grått. Det senare gäller när rött och grått har samma ljushet. Ändå, en jämförelse på motsvarande sätt med mättat gult – den ljusaste av färger – uppfattar man rött tydligare (se figur 1A och B).

2. Färgseendet kan vara något som utvecklats under evolutionen. Kan det ha varit på det viset att rött var en överlevnadsfärg, att rött signalerade mogen frukt eller fara? I den brittiska vetenskapsserien i SVT Play om ”Människans ursprung” visar forskaren Alice Roberts att rött är en signalfärg som indikerar att en röd frukt är en mogen frukt och därmed mer c-vitaminrik. Den som ser rött och plockar en röd frukt får mer näring.

3. I texterna om rött rör vi oss på gränsen mellan att se rött (fysiskt med hjälp av retina), att uppfatta kulören som t.ex. mogen (visuellt och betydelsemässigt) – något som gynnar den egna kroppen – ochatt namnge kulören (nomenklatur). Därtill kan vi lägga en färgs symboliska betydelse. Symboliskt rött uppenbarar en väsentlig del av vad färgen står för; olika för olika kulturer. Enligt kristen symbolik t.ex. är rött grymheten och martyriets färg; helgondagarna i almanackan är därför röda. (Cooper 1978).

rött mot grått     gult mot grått

/N.N.

Veckans bild

Lämna ett svar

20130813-095452.jpg

Varningens färg är röd. Varnas gör vi för att olyckor skall förhindras, på så sätt kan vi även tolka röd som en färg för trygghet.

En rödvit frälsarkrans står lutad mot en skylt på en campingplats nära vattnet. Den syns tydligt i kvällssolen.

Frälsarkransen är en symbol för trygghet och skall synas tydligt även om man inte kommer att behöva använda den, den skall också synas för den som ramlat i och för den som sen skall rädda personen som klamrar sig fast vid den.

Den röda färgen står i stark kontrast till det omgivande gröna, den är lätt att se på land, men även mot havets grå eller blå färg har den röda färgen en stark kontrast, vilket gör att den syns även när den hamnat i vattnet. Färgvalet är lyckat i detta sammanhang.

/Emma-Kara

I min bokhylla – Aris Shirin skriver om rött

2 svar

Aris Shirin är pedagog, författare och designer. Hon är docent i grafisk design vid St. John’s University i Queens, New York.

Hot colors are based on warm tones that have red in them. When a color is defined as hot, it is usually both warm and bright. Examples include bright orange, scarlet, and magenta. Hot colors make a statement. They can liven up a composition and are useful when promoting a product.

Ur: “Design elements: Color fundamentals” (2012)

Här är Shirins egna exempel på hur man kan kombinera varma färger:

20130811-220008.jpg

”Hot colors make a statement” vad innebär detta i praktiken?
Jag har testat med en enkel affisch. Vad innebär det för uttrycket att färgen ändras?

20130811-220308.jpg

Här har jag valt färger ur den kalla färgskalan (Shirins egna exempel). Uttrycket är snällt, beskedligt, korrekt kanske till och med kliniskt eller sobert, trots den förhållandevis hårda bilden.

20130811-220557.jpg

Här har jag, i de tre exemplen överst och till vänster, valt färger ur Shirins heta färgskala. Den rosa färgen är inte varm för mig vilket också påverkar. Med den röda och orange blir namnet markant och nu är det kliniska borta. Vi inbjuds, jag känner nyfikenhet, värme och glädje men också stolthet, det sticker ut. För att åstadkomma detta behöver inte hela texten vara röd, det kanske räcker med en prick, som i exemplet nere till höger.

/Emma-Kara

Veckans bild

Lämna ett svar

Marimeckotröja nr.2. 4.08.2013 Marimekkotröja från 1993. Foto: P. Sjömar.

En undertröja från Marimekko inköpt 1993. Den röda kulören är kombinerad med dess komplementfärg grön. Eftersom grön och röd i detta fall har samma ljushet och intensitet och ränderna är utformade i samma storlek balanserar kulörerna varandra. Ingen av de två färgerna dominerar på bekostnad av den andra. Tröjan i dess färgkombination är rusig i sin intensitet. Färgerna vibrerar, rör sig över ”bildplanet”. Idag skulle man kunna kalla den fräck. Den som klär sig i den ger ett målmedvetet intryck.

N.N.

I min bokhylla – Wassily Kandinsky skriver om rött

Lämna ett svar

Wassily Kandinsky (1866-1944) kom från Ryssland och utbildade sig till målare i Tyskland. Efter att ha målat figurativa landskap kom hans måleri att helt domineras av en nonfigurativ och expressionistisk stil. Under en tid var han verksam som lärare vid Bauhaus i Weimar. År 1933 bosatte han sig i Paris. Kandinskys konstteoretiska text Om det andliga i konsten publicerades 1911. Det är ur den texten de nedanstående citaten om rött är hämtade. Boken innehåller nära fyra sidor om rött, om hur Kandinsky ser och uppfattar dess variationer. Jag har valt att citera och kommentera några påståenden.

Som den röda färgen framstår för tanken – en gränslös, karaktäristiskt varm färg – gör den ett mycket levande, livligt och oroligt inre intryck. Den är inte lättsinnig som gult, den sprider sig inte åt alla håll. Tvärt om företer den en samlad kraft som, trots den rusiga intensiteten, gör ett målmedvetet intryck. I denna berusande glöd, hållen inom sig själv och endast obetydligt utåtriktad, erfars ett slags manlig mognad . . . 

Men detta tankens röda utsätts i verkligheten för en lång rad förskjutningar, avvikelser och förvandlingar. I sin materiella uppenbarelseform är rött mycket rikt varierat. Man behöver bara påminna sig mönja, cinnober, engelskt rött, krapplack – ett underbart register från ljust till mörkt! Färgen visar att det är möjligt att behålla en grundton även om skillnaderna mellan varmt och kallt blir mycket stora.

Om rött ur: Om det andliga i konsten (1984) [1911]

Kan en röd färg framstå för tanken? Om i så fall, är det tanken som framkallar bilder av rött, bilder vi sett i vår omgivning sedan vi var mycket små, burit med oss och förfinat allteftersom? Eller är det via ögonen vi fångar färgerna (om vi inte är färgblinda) och lagrar dem i minnet? Eller avser Kandinsky det röda som en abstrakt tanke och i verkligheten sker – som han säger – en lång rad förskjutningar? Det gäller bara att få syn på dem.
Cinnober, engelskt rött, krapplack – här är det konstnären som ser färgerna utifrån de pigment han använder i sin palett. Påståendet att den röda färgen företer en samlad kraft, som trots den rusiga intensiteten, gör ett målmedvetet intryck kan sägas vara förlängningen av konstnärens sätt att se. Veckans bild visar att den röda färgen kan verka på ett sådant sätt.

N. N.

I min bokhylla – Uuve Snidare skriver om rött

Lämna ett svar

Uuve Snidare är textilkonstnär, journalist och författare med utbildning från Konstfack. Hon har producerat ett tiotal böcker, däribland Leva med färger, i vilken vi kan läsa om rött:

Rött handlar om liv eller död. Orden rött och blod kommer från samma stam, rudhira på sanskrit. På fornnordiska heter det rodra. Vårt rodna ligger alltså inte långt från ursprungsordet. Men framför allt är rött besläktat med ordet blod.

Rött blev synonymt med blod. Och med kärlek och passion. ”Kärleken är blodröd”, ”kärlekens röda ros”, ”passionerat röda läppar” heter det. En vamp har urringat röd klänning och eldröd mun. Kanske också högklackade röda skor. Då är hon oemotståndlig.

Uppror och krig är röda. Röda fanor betydde krig och seger. Det var krigsguden Mars egen färg, och följaktligen blev det ledarens, den anfallandes färg. Efter franska revolutionen bytte färgen sida och blev de förtrycktas kännetecken.

. . . rött är en tydlig varningsfärg. Rödakorsflaggorna är vita med ett kraftfullt rött kors, brandbilarna lyser röda, och det gör även olika tecken för Stopp och Fara. Ordet Rea lyser ofta väl synligt i rött.

Ur boken ”Leva med färger” (1997).

Röd är för mig hetta, värme, passion, ilska, fara, rädsla, kärlek, kamp . . . gemensamt för orden är att de är känsloladdade och fyllda med energi. Enligt Snidare bekräftar dess etymologiska ursprung detta. Snidare tar också upp våpet och de röda skorna. Ett knallrött läppstift är inte modest utan uppseendeväckande, kan kopplas till konstnärskap och glädje. För mig är rött också en politikens färg starkt knuten till kamp och kraftfylld strävan. Rött varnar! Med detta har vi nu inlett en månad av rött.

/Emma-Kara