Kategoriarkiv: I min bokhylla

Betty Edwards färglära

Betty Edwards färglära ”Color – A Course in Mastering the Art of Mixing Colors” kom ut 2004. Den finns även på svenska och heter då: ”Om färg – lär dig att behärska konsten att blanda färger”.

Betty Edwards pa engelska  Betty Edwards pa svenska

För oss har dessa böcker betytt oerhört mycket. Det har gett oss en vokabulär som varit betydelsefull i Ninas avhandlingsarbete då ordens betydelse blir extra viktig, något som vi tagit med oss i arbetet med bloggen. För mig (Emma-Kara) har boken varit ett pedagogiskt verktyg med vars hjälp man kan närma sig färg och färgblandningar på ett praktiskt sätt. Jag har arbetat med den engelska versionen och Nina med den svenska.

Att se färgers ljushet
Uppgiften nedan är för att öva upp sin förmåga att skilja ut ljushet och mörkhet i färgerna. Alla färger går att lägga in på följande sjugradiga skala:

vit  –  mycket ljus  –  ljus  –  mellan  –  mörk  –  mycket mörk  –  svart

Naturligtvis finns det en oändlig variation på färgers ljushet men Edwards föreslår en sjugradig skala som blir praktiskt hanterlig.

blåsvart   Blåsvartröd

Att förstå blandningar
Blandning från färg till vitt samt övergång mellan en färg i första  ordningen och dess komplemetfärg.

Färgrskalor   Färgskala
Kommentar:
Gul är ljusast.
Grön kanske hamnar lite längre ner om man skall följa uppgiften.
Orange har hamnat väl högt upp, här skulle det egentligen varit en blandning mellan den allra ljusaste och den outspädda orange.
Blå är den mörkaste färgen av de sex grundfärgerna.

Kulörhet – Renhet – Ljushet
Edwards använder tre olika begrepp när hon beskriver en färgs nyans:

  • kulörthet (hue) – vilken färg något har ex. rödviolett
  • ljushet (value) – hur ljus eller mörk färgen är, här kan man ta den sjugradiga skalan till hjälp
  • renhet (intensity) – färgen kan vara ren och klar eller dämpad, mycket dämpad eller grå

Här har jag försökt illustrera detta:
Betty Edwards_2x

Kommentar:
Här framgår inte riktigt skillnad på de två gula i mittenexemplet, den röda skulle vara mer ”skitig” eller dämpad. I det högra exemplet är den orange betydligt mörkare än den gula vilket inte heller är meningen.

Här har jag arbetat med mönster utifrån ovanstående övning. I varje spalt har jag ändrat på en variabel:

Varianter_1   Varianter_2

Färgen förändras
Ett försök att måla ett stilleben bestående av färgade papper. Det gula i det vikta pappret förändras beroende på underlag och bakgrund, detta har jag försökt måla.

Betty Edwards-7

Övning ger färdighet
Jag har försökt mig på ett verkligt stilleben där jag fått användning av mina färdigheter. 

Betty Edwards-8

Jag kanske inte har lärt mig måla, men jag har lärt mig en hel del om färg. Fokus har legat på att finna kulören på de olika ytorna och särskilt med fokus på skuggorna och skiftningarna i bakgrundens blå beroende på hur ljuset faller in.

Jag rekommenderar Betty Edwards bok till alla som vill få en djupare förståelse för färg kopplad till måleri.

/Emma-Kara

Ur min bokhylla

blå ryttare
”Blå ryttare”, tecknad med pekfingret efter Kandinsky. Nina Nilsson 2013.

Josephson, Ragnar & Sandström, Sven (red.) (1971). Levande konst genom tiderna. [D. 6], Det moderna skedet. Stockholm.

Färgens egenskaper och uttryck
I det tidigare inlägget om blått nämnde jag färgens tre egenskaper (efter Chevreul), med vilka man urskiljer färgens kulör, mättnad och ljushet. Vidare: ”färgen har ytterligare egenskaper, sådana som hör samman med pigmenten, substansen.” Jag är osäker på om substans är rätt ord. Dess ena betydelse 1) hör hemma i filosofin och betyder där tingens väsen, den andra betydelsen är 2) grundämne, massa, materia – efter ordboken (Molde 1955). Det är den senare betydelsen jag syftar på; den trögflytande, smackande eller vattenbaserade färgen, eller t.ex. torrheten i muralmåleriets al fresco.

Färgens utseende (egenskap?) är helt beroende av materialet, både det egna (pigment) och dess underlag (papper m.fl.). När jag skriver om färg märker jag att jag närmar mig den utifrån målarens (konstnärens) erfarenhet att hantera färg.

Vad är egenskap och vad är utryck? När Kandinsky tillskriver färg en egenskap avser han om färgtonen är varm eller kall, ljus eller mörk. Det innebär för mig – så här långt – att med hjälp av dessa motsatts-egenskaper skapas färguttryck. Färgens utseende ger ett (eller fler) uttryck om vi är uppmärksamma på det/dem. Är t.ex. blått ett färguttryck för rörelse? Att blått hos betraktaren upplevs som att det ligger bakom andra (varmare och eller mörkare) färger har vi lärt oss, men rör den sig?

Vidare skriver Kandinsky om blått att om det ”sjunker” mot svart får det en biklang av nästan omänsklig sorg. Att Kandinsky tillskriver den mörka blå färgen det uttrycket (känslan) är inte detsamma som att den känslan är självklar för mig. Efter att nu ha läst om gruppen ”Der Blaue Reiter” (på jakt efter innebörden i ”Der Blaue”) i konsthistorikern Sven Sandströms bok Det moderna skedet, vet jag bättre. Sandström skriver: ”Föreställningen att alla människor har en likartad upplevelse av en bestämd färg eller linjeriktning stöddes av tidens perceptionspsykologi. . .” Den hade en rik tradition för sig i konstnärsskrifter. Ett exempel är Signacs ”De Delacroix au néoimpressionisme”. De båda neoimpressionisterna Signac och Seurat hade kommit i kontakt med psykologiskt inriktade idéer om färgernas och formernas förmåga att väcka bestämda föreställningar och känslor. Seurat skrev om sin egen konstlära 1890 och sammanfattade den genom grundprincipen att ”konst är harmoni”. Här följer citat:

”Harmoni är analogi av motsatser . . . och analogi av likheter . . .” ”glädje /uttrycks i/ valör genom ljus dominant, i färg genom övervägande varm ton, i linje genom stigande riktning; lugn i valör genom balans mellan ljust och mörkt, i färg /genom balans av/ varmt och kallt, i linje genom horisontalen; sorgsenhet  i valör genom övervägande mörkt [!], i färg genom övervägande kallt, i linje genom nedåtgående riktning.” (Sandström 1971)

Kandinsky skrev sin Om det andliga i konsten 1912. Det är rimligt att anta att han var medveten om neoimpressionisternas harmonilära och hans uttalande, att ”om blått sjunker mot svart”, får det en biklang av (nästan omänsklig) sorg, att jämföra med Seurats: ”sorgsenhet i valör genom övervägande mörkt.” Kandinsky var intresserad av harmoniläran och gav målerilektioner till tonsättaren Arnold Schönberg. De kunde därmed jämföra måleriets och musikens uttrycksmedel. Färg och form kunde brukas ”instrumentalt” genom att ” . . . spela på betraktarens elementära upplevelse av färg och form.” (Sandström 1971)

N. N.

Ur min bokhylla

Penelope Hobhose Flower Gardens (2001).

Anteckningar om blått – efter trädgårdsskribenters tankar (utsagor).  

Färgens tillämpning De inom hortikultur som skriver om växter och växtkomposition har uppfattningar av estetiskt slag om färgkombinationer och ger ofta råd som tar sikte mot antingen harmoniska färgackord eller kontrasterande. Ibland ligger råden nära färgläran. En som studerat den närmare är trädgårdsskribenten Penelope Hobhouse. Hon har bland annat bakgrund som trädgårdsmästare i den engelska trädgården ”Tintinhull” där hon prövat att omsätta färgkunskaper i växtkomposition i bibehållande och utvecklande skötsel och därtill skrivit boken On Gardening (1994) om den trädgården. I Flower Gardens från 2001 beskriver hon hur hon uppfattar den blå färgen som en särskiljare eller sammanhållande faktor. ”Low-toned blues, deep violet and mauve are essentials in colour planning, often acting as catalysis between jarring colours.” (Hobhouse 2001, s. 62)

Violett spärr Ib

Violett spärr II A)

Kommentar: Här citerar jag mig själv ur Färgbilden som redskap vid växtkomposition. ”Hobhouses påstående har förmodligen med blåheten i färgen i att göra. Det blå sjunker in – ligger lågt generellt sett – jämfört med de varmare kulörerna i färgcirkeln. Eftersom blå och blåvioletta kulörer har lägre intensitet och ljushet än t.ex. rosa, medverkar de i exempel A) till att de övriga kulörerna (brunröd, röd, rosa, ljusblå) framträder mindre intensivt.” (Nilsson 2013)

N.N.

2000 colour combinations

framsida398

Lewis, Garth (2009). 2000 colour combinations for graphic, textile and craft designers. Batsford. London.

Garth Lewis (1945-) är brittisk konstnär och lärare. Boken om färg är på drygt 300 sidor och innehåller c:a 2000 färgkombinationer. Syftet är att visa på färgkombinationer enligt en utifrån färgsystemet logisk ordning, det med tre primärfärger. Lewis inleder med en beskrivning av färgsystemets uppbyggnad och hur det kan användas i en mängd mer eller mindre lagbundna kombinationer. Boken, som snarare kan liknas vid en katalog, riktar sig till konstnärer och designers som dels arbetar digitalt med färg (CMYK & RGB) och dels med penslar och pigment. Samtliga färgillustrationer är opaka och sammanställda i nonfigurativa form- och färgkombinationer. Boken saknar källhänvisningar. Det gör den inte mindre värdefull i det praktiska användandet, men det är alltid viktigt att visa på vems skuldror man vilar.

I introduktionskapitlet beskrivs bokens upplägg. Färger återges med kulörton, mättnad och ljushet. En egenhet hos Lewis är att han använder ordet ”chroma” när han avser en färgs kulörton och dess mättnad.

En triad (här primärfärgerna rött, gult och blått, (fig. 1) illustrerar modellen för det visuella berättandet (färgkombinationer). Till samtliga färger anges CMYK och RGB nummer.

Efter en relativt noggrann färgintroduktion, inklusive hur varje kapitel är uppbyggt, följer ”Colour Palettes” där primär- sekundär- och tertiärfärg behandlas var för sig. Här visar jag förenklat hur en sådan genomgång ser ut (fig. 1-3).

framsida399
Fig. 1. Triad. Primärfärgerna rött, gult & blått.

ljushetslika392
Fig.2. Ljushetslika. Primärfärgerna justerade så att de överrensstämmer i ljushet och mörkhet.

proportioner394
Fig. 3. Primärfärgerna, exempel på proportioner.

Gult

Relationen mellan analoga färger (de som ligger nära varandra i färgcirkeln) betecknas harmoniska på grund av att de inte innehåller någon dramatisk kulörkontrast. De bygger på en gemensam kulör. I detta fall gult (fig. 4). Författaren skriver att intensiteten hos den gula färgen gör att den bör användas med sparsamhet eller i mindre mättad form i kombination med andra färger (Lewis 2009, s. 54). Om gult varieras i både ljushet och mättnad uppstår starka varma färger, de som pigment ofta kallas jordfärger: gulockra, rå umbra och bränd sienna med flera. Lewis menar att de förmedlar en naturlig atmosfär.

Utvidgad (extended) analog färgpalett innehåller angränsande kulörer till de analoga. I detta fall blågrön och gulröd (fig. 5-6). Således innehåller alla färgerna i fig. 5 gult. Lewis skriver att blågrönt ligger nära ett komplementärt förhållande till rödgult. Han använder begreppen ”yellow-blue” och red-yellow något t.ex. Johannes Itten inte gör. I hans nomenklatur ligger alltid primärfärgen först i det sammansatta ordet. Lewis använder två primärfärger. Där uppstår en otydlighet. Ittens nomenklatur är klarare när han använder sig av en primär- och en sekundärfärg. Red-yellow blir: rödorange och gulorange.

gult triad395
Fig. 4. Analog triad: gulorange, gul, gulgrön. En analog harmoni åstadkoms i denna palett där samtliga färger innehåller gult.

extended analog 1397
Fig. 5. Utvidgad (extended) analog färgpalett där två nya kulörer tillkommit och den gula har tagits bort.

extended analog396
Fig. 6. Utvidgad analog färgpalett. Exempel på proportioner.

Relativa proportioner och balans i färg fås genom erfarenhet och bedömning snarare än via en förutsägbar formel eller mekanisk beräkning. Det är den subjektiva bedömningen som svarar mot ett normalvärde när det gäller skillnader av varje ren färgnyans (Lewis 2009, s. 68).

Efter genomgången av de enskilda kulörerna följer ett kapitel om simultankontrast (färgillusion) och ett om hur vi uppfattar transparens. Det framgår tydligt att illustrationerna i båda kapitlen bygger på konstnären och pedagogen Josef Albers färglära: Albers färglära. Om färgers inverkan på varandra (1982). Garth Lewis avslutar med ett kapitel, där färger och färgkombinationer hämtade från t.ex. natur eller från föremål inom en ”liknande” kontext, och ett där sju konstnärer visar egna verk och de färgpaletter de utgått från (fig. 6-7).

boxar
Fig. 7. ”Monolithic Box series”. Ptolemy Mann 2006.

boxar & rutor
Fig. 8. Exempel på färger i ”Monolithic Box series”.

Ptolemy Manns comments: ”Colour is the most significant aspect of my work as it is the first thing that people relate and respond to . . . There cannot be one palette of ten colours to sum up my years of colour exploration, so this example is simply representative of my approach to putting colours together: a balnce of warm and cool colours alongside a variation in saturation and value from light to dark.” (Lewis 2009, s. 326)

N. N.

Kommentar till Itten – Gult och rosa

Här handlar det om att tolka något från ett språk till ett annat, närmare bestämt Ittens påstående: ”Om gult står mot rosa kommer det gulas strålkraft inte fram.” I Ittens egen färgtolkning/illustration i The Elements of Colour (1964) är den rosa och gula kulören lika ljusa. De smälter samman. Möjligen kan man ana att det gula sjunker in eller bort från ytan. I ditt (Emma-Karas) färgprov är den rosa mörkare och klarare och den gula därmed också något klarare. Jag jämför med en växtkomposition från Göteborgs Botaniska trädgård som en illustration till ditt färgprov. Det gröna har naturligtvis betydelse för helheten men intrycket är ändå sådant, att det rosa dämpar det gula.

Rosa och gult.jpg 9.09.2013Komposition med Achillea filipendulina ’Coronation Gold’ och Monarda ’Melissa’. Foto: N.N.

N. N.

I min bokhylla – Johannes Itten skriver om gult

Itten skriver att gult är den ljusstarkaste av alla färger, att samma gula färgton kan förändras i sitt uttryck genom olika kontrastfärger. (Itten 1971) Påståendena nedan är Ittens egna, bilderna är mina. Jag har gjort enkla illustrationer för att kunna relatera det Itten skriver. Kommentera gärna!

Om gult står mot rosa, kommer det gulas strålkraft inte fram.

20130907-195638.jpg

Om gult står mot orange, verkar det som en renad ljus orange färgton. Båda färgerna tillsammans är som den starka morgonsolen på ett moget sädesfält.

20130907-194848.jpg

Står gult mot mörkgrönt, verkar det utstrålande, det överstrålar det gröna.

20130907-195035.jpg

Gult mot violett besitter en karaktärsfull kraft, det är hårt och omutligt.

20130907-194612.jpg

Gult mot medelljus blå färgton verkar ljust strålande men främmande och avvisande. Det känslobetonade blå undantränger endast med svårighet det gulas ljusa vetande.

20130907-195922.jpg

Gult på rött ger ett mäktigt, högljutt ackord, som basuner en påskmorgon.

20130907-195817.jpg

Står gult på vitt, så verkar det dovt och utan strålning. Det trängs undan av det vita.

20130907-194704.jpg

Gult på svart visar sin ljusaste och mest aggressiva lyskraft. Det blir häftigt och starkt, kompromisslöst och abstrakt.

20130907-194749.jpg

Ittens påståenden i form av kommentarer och associationer är fina och lärorika. Under månaden kommer vi tillbaka till dessa påståenden i vår fortsatta undersökning av gult.
/Emma-Kara

Den tolvdelade färgcirkeln

Johannes Itten (1888-1967) var rektor för konstfackskolan i Zürich och en av de drivande krafterna inom Bauhaus. När han hade egen konstskola i Wien utvecklade han den tolvdelade färgcirkeln. Den publicerades 1921 i tidskriften ”Utopia”.

Itten menade att när konstnären arbetade med färgpigment, måste också hans färgsystem vara uppbyggt efter den pigmentära färgblandningens lagar. (Itten, 1971) Det finns tre grundläggande färger som inte går att blanda till: rött, gult och blått, Itten har valt att kalla dem första ordningens färger. Genom att blanda första ordningens färger med varandra för att få fram en kulör som ligger mittemellan, får vi fram andra ordningens färger. Rött och gult blir orange, gult och blått blir grönt och blått och rött blir violett. Enligt Itten finns det även en tredje ordnings färger, om man blandar blått och grönt får man blågrönt, om man blandar grönt och gult får man gulgrönt osv.

Färgcirkeln

Att använda sig av fler än tolv färger i färgteorin menar Itten inte är relevant. Det bör inte vara fler färger än att konstnären direkt vet vilken färg han pratar om, det hade varit svårt i en t ex hundragradig skala. (Itten, 1971)

De färger vi ser i centrum av cirkeln (gul – röd – blå) är det Itten kallar första ordningens färger, i andra sammanhang kallas de primärfärger och ibland grundfärger.

De färger som är angränsande (orange – lila – grön) blandas av första ordningens färger (gult blandat med rött blir orange, rött blandat med blått blir lila och blått blandat med gult blir grönt) och kallas således andra ordningens färger eller sekundärfärger.

/Emma-Kara

I min bokylla – John Gage skriver om gult

Gage, John (2000). Colour and Meaning: Art, Science and Symbolism. London: Thames & Hudson.

”. . . yellow never seems to have been regarded as a noble colour in the West until the end of the Middle Ages, and it is apparently still regarded as one of the least pleasurable of individual hues.” (Gage 2000)

svärdsliljaSvärdslilja (Iris pseudacorus), Galterö i Göteborgs hamninlopp 2013. Foto: N.N.

detalj strandirisSvärdslilja, detalj.

Kommentar:

  1. I sökandet efter belägg hos Gage om att gult till synes är den minst behagliga färgen hittar jag endast en litteraturreferens. När det gäller den gula kulören generellt är det sparsamt med omnämnanden hos Gage De flesta reflektionerna går till Kandinsky. Alltså är det lika så gott att gå till källan direkt och se vad Kandinsky har för tankar och uppfattningar om gult. Han inleder med att särskilja de båda kulörerna gult och blått genom att hävda att det blå drar sig inåt och det gula sprider ut sig, har en excentrisk rörelse. En gul cirkel riktar sig stickande fram mot ögat, medan ögat försjunker i det blå (Kandinsky 1984).
  2. Kandinsky gjorde vid ett tillfälle ett experiment; han skickade 1000 vykort med frågan vilken form (triangel, kvadrat, cirkel) som bäst hörde ihop med primärfärgerna gult, rött och blått. De tillfrågade svarade till övervägande del att gult hör ihop med triangeln, rött med kvadraten och blått med cirkeln. (Gage 2000) Våra varningsskyltar (trafikmärken, radium m.fl.) har just formen av en triangel. Det gulas excentriska rörelse samverkar med triangelns rörelse, vars riktningar går åt tre håll.
  3. ”Det gula har en så stark dragning åt ljust (vitt) att det överhuvudtaget inte kan finnas något verkligt mörkt gult.” (Kandinsky 1984) Vidare skriver Kandinsky att om gult görs kallare får färgen en grönaktig ton, och den hejdas omedelbart i sin excentriska rörelse.
  4. Gul svärdslilja (Iris pseudacorus) som blommar i skärgården har en både gul, gulorange och gröngul ton. På några hundra meters håll syns den kalla gula färgen som en enda kulör. Den är ljus och strålande, särskilt när solen lyser på kronbladen. När man kommer närmre inpå framträder variationerna. Det mättade gula och framför allt gulorange kan upplevas som mörkt. Kulören är tjock och tät samtidigt klar och frisk. De andra färgerna runtomkring; det ljusa blå vattnet och bergets gråblå ton sjunker undan, drar sig tillbaka.
  5. Den gula färgen i vår natur, så som den exponerar sig är vacker. Att den betraktas som den minst behagliga färgen i vår västerländska kultur kan ha att göra med att den – på grund av sin ljushet – helt enkelt är svår att kombinera med andra färger. Kandinsky skriver ju om färger i relation till konst, inte till natur.

N.N.

I min bokhylla – Rudolf Arnheim skriver om rött

Orsaken till att vi börjar med färgen röd är bland annat följande: Rudolf Arnheim (1904-1907), filmteoretiker och perceptionspsykolog, skrev om den röda kulören i Art and Visual Perception: A Psychology of the Creative Eye (1974), att rött är den av alla kulörer som först omnämns efter svart och vitt. Arnheim refererar till en undersökning där vår föreställning om färg är relaterad till kulturell utveckling, ”cultural development” (1974). Färgnamn uppträder inte godtyckligt. Framför allt görs åtskillnad mellan svart och vitt. När språket innehåller ett tredje färgnamn är det rött. Varför är rött den färg som modifierar ljus-mörkerkontrasten, frågar sig Arnheim? Är det den mest påfallande kulören eller den mest praktiskt relevanta?

Kommentar:
1. Mättat rött förhåller sig till en svart-vit gråskala och syns tydligt mot vit och ljusgrå bakgrund, sämre mot svart och sämst mot mörkt grått. Det senare gäller när rött och grått har samma ljushet. Ändå, en jämförelse på motsvarande sätt med mättat gult – den ljusaste av färger – uppfattar man rött tydligare (se figur 1A och B).

2. Färgseendet kan vara något som utvecklats under evolutionen. Kan det ha varit på det viset att rött var en överlevnadsfärg, att rött signalerade mogen frukt eller fara? I den brittiska vetenskapsserien i SVT Play om ”Människans ursprung” visar forskaren Alice Roberts att rött är en signalfärg som indikerar att en röd frukt är en mogen frukt och därmed mer c-vitaminrik. Den som ser rött och plockar en röd frukt får mer näring.

3. I texterna om rött rör vi oss på gränsen mellan att se rött (fysiskt med hjälp av retina), att uppfatta kulören som t.ex. mogen (visuellt och betydelsemässigt) – något som gynnar den egna kroppen – ochatt namnge kulören (nomenklatur). Därtill kan vi lägga en färgs symboliska betydelse. Symboliskt rött uppenbarar en väsentlig del av vad färgen står för; olika för olika kulturer. Enligt kristen symbolik t.ex. är rött grymheten och martyriets färg; helgondagarna i almanackan är därför röda. (Cooper 1978).

rött mot grått     gult mot grått

/N.N.

I min bokhylla – Aris Shirin skriver om rött

Aris Shirin är pedagog, författare och designer. Hon är docent i grafisk design vid St. John’s University i Queens, New York.

Hot colors are based on warm tones that have red in them. When a color is defined as hot, it is usually both warm and bright. Examples include bright orange, scarlet, and magenta. Hot colors make a statement. They can liven up a composition and are useful when promoting a product.

Ur: “Design elements: Color fundamentals” (2012)

Här är Shirins egna exempel på hur man kan kombinera varma färger:

20130811-220008.jpg

”Hot colors make a statement” vad innebär detta i praktiken?
Jag har testat med en enkel affisch. Vad innebär det för uttrycket att färgen ändras?

20130811-220308.jpg

Här har jag valt färger ur den kalla färgskalan (Shirins egna exempel). Uttrycket är snällt, beskedligt, korrekt kanske till och med kliniskt eller sobert, trots den förhållandevis hårda bilden.

20130811-220557.jpg

Här har jag, i de tre exemplen överst och till vänster, valt färger ur Shirins heta färgskala. Den rosa färgen är inte varm för mig vilket också påverkar. Med den röda och orange blir namnet markant och nu är det kliniska borta. Vi inbjuds, jag känner nyfikenhet, värme och glädje men också stolthet, det sticker ut. För att åstadkomma detta behöver inte hela texten vara röd, det kanske räcker med en prick, som i exemplet nere till höger.

/Emma-Kara